o shit va de tar emot o skriva här.. är inte van alls o de har hänt så jävla mycket sen sist.

Jag har varit in på avgiftning jag vet inte hur många gånger, men misslyckats varenda gång. Förutom den här gången då. Jag har flyttat till ett kvinnoboende och har börjat öppenvårdsbehandling. Är helt ren sen 3-4 veckor nånting.

Och jag vet att ni kommer undra så lika bra jag säger de me en gång; E är på avgiftning, han har också pissat rent på proven för första gången på flera år och så fort han är piggare kommer han att flytta till mansboendet och börja öppenvården han också.

Och ja, vi är motiverad. Annars hade vi inte gått igenom helvetet på jorden med avgiftningen.

Men det är ingen dans på rosor det här. Hur motiverad vi än är så är det en jävla kamp mot suget. Jag vill direkt fly tillbaka dit ut så fort känslorna och minnena kommer, och det är typ hela tiden. Jag saknar att kunna styra mitt mående som jag vill. Jag saknar friheten och ansvarslösheten, att alltid göra precis vafan ja vill när jag vill.

Men jag saknar inte att inte ha nånstans att ta vägen. Att aldrig känna sig trygg. Att aldrig kunna vara ensam med min man och bara vara kärleksfulla eller intima med varandra. För det mesta kan vi inte ens ligga och hålla om varandra eftersom det sällan är någon som har en extra säng över som vi kan ligga i. Vi har inte delat säng på över två månader nu och behovet av närhet brinner under huden på mig.

Men som ni vet har jag väntat på honom förr och jag kan vänta på honom igen. Fast nu är vi ju faktiskt i samma stad båda två och kommer kunna träffas hela tiden om vi vill- även om vi kommer bo på olika ställen. Dock har dom en fjantig jävla regel här att vi inte får ha besök på våra rum, typ en anti-knull-regel. Men har man varit tillsammans i över 4 år fattar jag inte vad som ska va syftet?

Anyway, har tänkt skriva ett bra tag nu men de har tagit emot så mycket. Ångesten har blivit mycket värre sen jag logga in på bloggen o börja skriva.

Det får fan räcka såhär för den här gången, första efter en lång bloggtorka e alltid värst men sen brukar de släppa så de lär väl trilla in nån update framöver.

P.s tack för alla kommentarer ni skrivit, ja uppskattar det verkligen!

 

Violent

23 juni 2013 16:02

Åh, vad fint med en uppdatering! Inga-besök-på-rummet-regler är såå dryga... Kämpa på! <3

http://violentmoreviolent.blogg.se

 

Anne

23 juni 2013 21:51

Du skriver så bra!! Jag gläds av att höra att ni BÅDA vill och kämpar denna gång. Det är så mkt lättare när man är två och har stöd av varandra. Jag hejar på er! Att inte vara beroende av något är frihet, tro mej! Och att jobba och få tjäna pengar är en tillfredsställelse och pengarna kan man hitta på något roligt för, forma en saga och skapa glada minnen. Själv försöker vi få de sista pusselbitarna på plats för att kunna skaffa barn nångång. Jag längtar <3 KRAM

http://www.annes.nu

 

Emma

1 juli 2013 19:10

Hej
Har saknat ditt Blogg:ande
Dina skrifter har upplyst träsket i mitt drog mörker :)

 

Benita

4 juli 2013 09:55

Välkommen tillbaka, saknat dig!

 

Mia

6 juli 2013 19:26

Jävligt skönt att höra från dig! Du är stark, glöm inte det. Kram

 

Benita

15 augusti 2013 17:47

Saknar dina inlägg! Kämpa på du... Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...