jag fick ett samtal precis när han kom hem och personen säger till mig att han aldrig varit hos polisen, att han ljög för mig om det. Jag är helt ställd. Vad ska man säga? Vad ska man tro och vem ska man tro? Jag är i chock finner inga ord.. Mitt psyke klarar inte denna press just nu. Jag har aldrig känt såhär förut. Jag är helt lamslagen. Skräckslagen. Vad fan gör jag nu??

Mentalsjukhuset ringde.. De vill att jag donerar min hjärna till forskning efter min död, helst tidigare.

Jag har inte sovit en minut inatt, och visst att jag hade tagit amfetamin under dagen men med alla mediciner jag tröck i mig borde jag vart som medvetslös tycker jag. Men icke, ångesten var total. Min pojkvän är aldrig hemma nu för tiden, han är ute o "Jobbar" hela tiden (bryter med andra ord) men jag vet inte ja.. Han kan va borta nästan ett dygn sen komma hem o ge mig nån kork eller lyrica o hämta lite prylar sen sticker han o är borta lika länge igen. Och inte har de gått o ringa han heller för han har nytt simkort som han inte hade aktiverat och jag har varit sjuk av oro hela denna tid. Men så igår drog han iväg igen mitt på dan och jag har suttit hemma utan att höra ett ord ifrån han o inte kunnat ringa honom heller.. Trodde jag ja. Han ringde för nån timma sen o berätta att han suttit på station och att han träffat sin morsa o låna pengar till att fylla på telefon, och det uppfatta jag som att han gjort efter han vart släppt men Nääää han fyllde på den igår under dan o har inte ens kunnat slå en signaljävel o berätta det!!! Jag blir så jävla förbannad alltså. Förbannad o ledsen framförallt för uppenbarligen har han inte en tanke på mig hans flickvän när han är borta så länge. Glömma bort är en sak men inte när man är borta som han varit. Aaaahhh ja blir så jävla IRRITERAD bara jag tänker på det!

Strax efter jag pratat med han förut iallafall så kom en vänlig själ med en halv doll till mig som jag gärna delat med honom i vanliga fall men nu kände jag bara att nä han förtjänar det fan inte så jag tog allt själv. Han skulle bara våga bli sur alltså då jävlar ska han få höra!

O en annan sak- om han nu skulle jobba alla dessa timmar han är borta så vart är pengarna? visst att han kommer me kork o så men han håller på o punda bakom ryggen på mig o det är de värsta av allt. Jag gjorde det väldigt tydligt för honom när vi blev tillsammans att den stunden vi börjar undanhålla saker (speciellt droger) för varandra kommer det inte vara länge mellan oss. Inte för att han måste dela allt med mig absolut inte, det skulle jag aldrig kräva, utan det handlar om att vara ärlig mot varandra. Vilket han inte varit den sista tiden har jag märkt.

Kan du fatta att en väninna var tvungen o ringa o skälla ut honom innan han ens ringde mig överhuvudtaget?? Hur fan kan man va så jävla self-centered? Det är inte likt honom att göra såhär.. eller är det det? Är det något jag blundat för tidigare?

För när jag brinner av på korken då blir han tydligen så orolig att han måste ringa ambulans på mig o sen gnälla i flera dagar "fattar du hur orolig du gör mig?" när det inte ens vart nån fara, han om någon bör veta det som druckit så in i helvete. Men att jag sitter hemma o blir psykiskt sjuk av att inte veta om han blivit häktad det har han inte en tanke på. Han har själv sagt att torska han på minsta lilla nu så blir det häktning så min oro är helt befogad, till skillnad från hans.

Folk ringer o söker honom hela tiden o tror att jag ljuger om att han inte är hemma så ja känner mig som en jävla idiot o sitta o förklara att det faktiskt är så att min pojkvän verkar inte ens veta att jag existerar. :( :(

Men I don't blame them, det låter helt absurt hela situationen i mina öron till och med. Såhär kan det inte fortsätta, så är det bara.

Skönt o skriva av sig iallafall. Men I have a bad feeling about this.........

varför tycker jag att min egen destruktivitet är så himla vacker? Det är verkligen en bittersweet injection romance :o jag är fan begåvad på att uttrycka mina känslor o tankar. Kan man inte tro om en simpel pundare...

•  Needle Obsession

Hur kommer det sig att jag bara bloggar när jag tagit amfetamin? skulle tippa på att det har nånting med Laziness  att göra. För de som är lite Laziness betyder Lathet. Varför skrev jag inte bara lathet från början ist för att va jobbig o översätta det? Jo! ni förstår att jag känner att jag kan uttrycka mig mkt bättre på engelska, speciellt känslor och det är nog därför jag pratar svengelska när jag tagit dos och blir sådär djup och filosofisk.

Haha, fan va jobbig jag är. skadat...

Anywho, jag sköter mig mkt bättre nu med drogerna o så. Jag tar fan aldrig dos nu mera. hade fan glömt bort hur en panna kändes nästan. De e ju lixom planerat att jag ska på avgiftning i två veckor sedan in på behandling men jag kom inte in den här månaden och nu låter det som att det inte blir nästa heller! aja, mer tid att punda av sig då...

Min älskade pojkvän har rättegång snart men vi vet redan att det blir fängelse men inte hur länge. Han vill ju in på behandling också så förhoppningsvis kan de komma fram till nåt som skulle gynna honom bättre än att bara sitta i fängelse. Men det återstår att se.

Efter mina rättegångar då jag blivit misshandlad av mitt ex så har jag totalt tappat förtroendet för det svenska rättssystemet och allt som hör därtill. Jag tappade tron på det goda i människor, och jag är en person som gärna kan va lite naiv o blåögd för att jag är för snäll och behandlar alla lika, good or bad. Och som ni kan förstå har jag blivit jävulskt utnyttjad och sårad pga det.. Jag har tagit in hemlösa i vinter som annars hade frusit ihjäl, och sen upptäcker man att de börjar fattas saker o då har mitt hjärta gått sönder för att jag har måsta insett att vissa är inte goda innerst inne, de är utfrysta av en anledning.

Men ändå, hellre att det är så än att man ska vara en bitter människa som bara söker fel hos andra hela tiden. Jag har varit sån i många år men idag tänker jag annorluda och den bittra sidan blir mindre o mindre. Skönt.

gud vad jag svamlar på, de va inte alls de här jag tänkte blogga om när jag skrev rubriken t.ex

Så kan de gå om inte haspen är på! Tjhoheej!

   En text jag skrev för ett par dagar sedan när vi satt i ett trapphus och sköt doll.. Jag har suttit där förr, och det är jag inte ensam om.

Anyway, here it is..

"Till dig som sitter i källaren här,

även jag har levt i såkallad misär.

Jag har varit på botten och vänt,

tagit återfall innan jag ens fattat vad som har hänt.

Till dig som sitter i källaren där,

vill du verkligen leva såhär?"

Nä nu ska jag kila ner i tvättstugan igen. Blää

tog en panna för nån timme sen, den var inte så stark men guuuuud va skönt det var med amfetamin i kroppen!! har vart utan de i nästan en månad, o på köpet blivit asfet... känns förjävla jobbigt. men de e lätt bortpundat, ett rejält race så ser ja väl ut som vanligt igen..

aja ska inte skriva så mkt har lånat en data hos grannen. Jag o älsklingen ska nog ner till stan sen o lyssna på när dom spelar på idrottsparken.

smell ya' later