Idag hände nåt kul. Min gamla socialsekreterare ringde mig och frågade om jag hade lust att hjälpa en tjej hitta till ett NA-möte. Självklart sa jag ja! Klart hon ska få komma på ett möte. Det är inte så lätt när man precis kommit hem från behandling att ta sig dit själv.. Jag ringde upp henne och bestämde träff imorgon innan mötet. Det känns jättekul att min gamla socialsekreterare frågade just mig om jag kunde tänka mig att hjälpa till, hon känner ju mig och har följt hela min resa. Idag jobbar hon inte längre på socialtjänsten utan på ungdomsrådgivningen där jag går och har återfallsprevention, Så vi träffas fortfarande regelbundet. Hon är en fantastisk kvinna, hon har verkligen lagt ner själ och hjärta i sitt arbete med mig och hon är uppskattad för sitt arbete, inte bara med mig utan med alla som hon hjälpt. Jag hade verkligen tur som fick henne i början, sen när hon slutade så fick jag min nuvarande, och hon är helt värdelös. jaja, man kan inte alltid ha tur..

Jag har fortfarande ångest över det som hände igår.. Det gnager i mig och hugger till i magen när minnet kommer tillbaka. Jag var så jävla nojjig idag på jobbet för att nån av tjejerna från butiken skulle se mig. fyfaan.. så jävla ovärt. Önskar att jag kunde få det ogjort.

Jag berättade för min sponsor om mitt snatteri, och det kändes mycket bättre efteråt. Hennes första reaktion var att jag skulle gå tillbaka till butiken och be om ursäkt men då blev jag defensiv på en gång och sa att det vägrar jag fan att göra. Jag kan inte gå dit och torska med flit och sen stå där med böter igen, det gör jag bara inte. Jag förklarade att jag lämnade tillbaka det jag stal innan jag sprang så tekniskt sätt så stal jag ingenting.. Eller alltså, jag är inte skyldig dom nånting.

Men jag kände mig endå oärlig tills jag berättade att jag hållt på med det här under hela mitt tillfrisknande, till och med i behandlingen så stal jag vid några tillfällen. Hon gav mig tipset att göra mig av med så mycket stulna saker som möjligt, och det ska jag allvarligt fundera på.. Iallafall de sakerna/kläderna som jag inte har någon användning för, eftersom de bara ligger och tar plats och ger mig dåligt samvete.

Jag fick i uppgift att skriva om det här, och det ska jag göra men inte ikväll för nu är jag helt slut. Det har varit en händelserik och utmattande dag.

Dessutom så var jag duktig och gick hem från mötet ikväll. 25 minuter i rask takt jag är nöjd!

För att fortsätta på föregående inlägg...

Jag var såå nära på att klappa till bruden som jagade mig. Jag kände mig som ett trängt djur och ville slå mig fri. Som tur var så sprang jag istället, och jag kände alla människors blickar bränna i ryggen. Jag tror till och med jag hörde deras upprörda viskningar medans jag sprang från skammen..

Jag vill inte ens blogga om detta för jag skämms så in i helvete, jag mår fruktansvärt dåligt över vad jag har gjort. Jag var på råba igår och pratade om mitt problem, och jag fick lite tips på hur jag skulle bära mig åt för att sluta med detta beteende, men tydligen så lyssnade jag inte. Jag kan inte sluta stjäla...

Intervjun gick bra iallafall. Jag var jättenervös och var inte alls mig själv från början när killen bad mig berätta om mig själv, jag var fortfarande skärrad och visste inte alls vad jag skulle säga. Men han var en riktigt skön snubbe, så jag slappnade av efter en stund. Det verkar som att allting kommer att fixa sig med det här jobbet, det kommer bara ta lite tid.

Jag vet inte om jag ska dela om detta på mötet eller inte.. Jag borde snacka med min sponsor om det men det känns inte heller nå bra. Jag vet att hemligheter är livsfarligt i det här programet men jag håller på mina iallafall. FAN ALLTSÅ! Jag blir så jävla sne på mig själv att jag håller på såhär! Jag håller fan på och jiddra med mitt tillfrisknande och det kan aldrig sluta bra...

Fan Fan faan! Jag höll på att torska på snatteri nyss. Fan jag kan inte fatta att jag inte kan sluta stjäla!! Så jävla pinsamt! Jag sitter just nu på ett cafe och försöker få händerna att sluta skaka. Jag sitter och väntar på att bli intervjuad för det här jobbet ja har skrivit om. Fatta jag fick springa därifrån och direkt hit och träffa min förhoppningsvis blivande chef. Är det tillfrisknande? Jag är så jävla sjuk! Tänk om tjejerna från butiken som jagade mig skulle kliva in här och köpa kaffe när jag sitter mitt i intervjun. Ena bruden försökte ta tag i mig och jag var såå

Jag satt och läste ett gammalt blogginlägg som jag skrivit. Det beskriver ganska bra hur en typisk dag såg ut för mig när jag var aktiv..

http://addictlife.bloggplatsen.se/2009/11/01/2143012-all-ill-ever-be-is-what-ive-become/

Jag har kommit så jävla långt. Jag har varit drogfri i 7månader och 26dagar. Det är helt jävla sinnesjukt, att jag klarade det. Jag försöker mitt bästa att inte hamna i högmod och tro att jag klarar mig själv nu och att det är lugnt för det är det inte. Risken för återfall finns alltid där, jag blir påminnd om drogerna dagligen och måste vara på min vakt hela tiden så jag inte halkar dit. För det går så jävla fort alltså...

Jag har de största prövningarna framför mig, det är jag medveten om. Jag är bara 22 år gammal och har varit drogfri i 7 månader och 26 dagar, jag har hela livet framför mig fullt av prövningar och lärdomar. Förhoppningsvis behöver jag aldrig mer plocka upp drogen, men om jag gör det så hoppas jag att jag hittar tillbaka till NA så snabbt som möjligt. Usch jag vill inte ens tänka tanken...

Mitt liv var inte värt att leva, jag försökte ta livet av mig med jämna mellanrum när drogerna tog slut, och den ständiga ångesten att när kommer nästa dos? När kommer dom och bankar på dörren och vill ha sina pengar? När kommer polisen att ta oss? Vad kan jag stjäla? Vad kan jag sälja?

Jag vill fan inte tillbaka dit. Jag ska göra allt i min makt att inte hamna där igen.

Som jag kanske har nämnt så har jag jobb på g! Jag ska träffa chefen o brukaren på onsdag och prata lite, presentera oss för varandra. Jag hoppas att vi kommer att trivas ihop. Jag har varit på arbetsförmedlingen idag och skrivit in mig, jag måste göra det ifall jag ska kunna ansöka om lönebidrag.

Jag har också varit på sjukhuset och pratat med min psykolog. Vi påbörjade ju en ganska intensiv terapi för att bearbeta mina trauman men vi har nu kommit fram till att det är bäst att vi tar en paus i ett par veckor. Det är så mycket som händer i mitt liv nu framöver så det är inte optimala förhållanden för mig att fortsätta med terapin just nu. Men det känns bara skönt tycker jag, för det är fett jävla jobbigt det där!

Jag har haft två arbetskamrater här ikväll, vi har sett en film men kunde inte se slutet för skivan hacka sig... Snacka om irriterande.

Nåja, man kan inte få allt. hehe..

Nu ska jag bara chilla i min ensamhet och se på tv tills det är dags att sova. Imorgonbitti ska jag ringa och boka tid på ungdomsmottagningen för P-piller, det börjar bli dags nu!

Jag var på en jättefin gudstjänst idag, jag fattade till och med vad prästen pratade om. Efteråt gick jag och mormor och fikade med de andra från gudstjänsten och jag vann en väska på lotteri. Sen for vi och åt och sen var jag tvungen att åka ner till NA-lokalen och öppna för vi skulle ha arbetsmöte. Jag har varit i lokalen från tre till halv sju idag, jag orkade inte va kvar på hela mötet så jag åkte hem.

Det gör mig lite splittrad, att jag åkte från mötet. Det är inte likt mig. Hur trött och sliten jag än är så är jag alltid på mötena och nu var jag inte där i onsdags och idag gick jag i pausen. Är det ett tecken?

Jag känner mig rastlös ikväll, och sugen på nåt. Jag vill ha oboy men jag har ingen mjölk hemma... Undra om jag ska ta en promenad. Hmm.. Jag gör nog det.

Igår var en fantastisk dag. Jag städade hela lägenheten trots smärtan och när jag stog och lagade mat så ringde min sponsor och undrade om jag ville hänga med ner till Gävle på mini konvent. Självklart sa jag ja!

Mellersta distriktet (nu pratar jag anonyma narkomaner) fyllde 15år så dom hade ordnat ett mini konvent med talare och countdown och alltihopa. Vi missade countdown för att vi gick och åt en pizza.. Det suger som fan men vad ska man göra?

Jag träffade mannen jag blev erbjuden jobb av där också. Vi satte oss ner och pratade om jobbet och det lät positivt, jag ska bara fixa lönebidrag sen är jobbet mitt! Fatta coolt!

Idag ska jag på tacksägelsegudstjänst med mormor, men det berättade jag väl igår?