Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!

Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är noradrenalin och serotonin i den och det är precis vad jag behöver. Det känns som att alla lösa trådar i hjärnan börjar finna varann.

Igår pratade jag med E's mamma och fick adressen till anstalten där han sitter så jag kan skriva brev. Så fort vi hade avslutat samtalet gick jag in på rummet och började skriva. Sen bröt jag ihop.. Vi hade städdag här på boendet och när jag skulle hämta damsugaren så kände jag panikångesten komma. Jag skynda mig in på närmsta toalett och släckte lampan, for ihop på golvet och bara grät och grät. Allt kom samtidigt. E som sitter inne, min bästa vän som tog livet av sig, vad jag har gjort mot familjen. Det bara regna över mig.

Jag har känt trycket länge nu, men tårarna vill inte komma. Jag är helt avstängd fast ändå känner jag allt. Jag önskar att jag kunde gråta ordentligt. Inte ens igår när jag grät fick jag den där tillfredställande känslan som man får när man har gråtit ordentligt och släppt på trycket. Jag lixom "torr-gråter" det kommer inga tårar men jag gråter ändå. Det är svårt att förklara.

Jag är inne på 4de veckan på behandlingen, och om ett par dagar har jag varit drogfri i 2 månader. Det känns att jag börjar bli människa.

Me nu måste jag springa till bussen!

 

jp

25 oktober 2013 21:06

Tack själv för att du delar med dig av din historia här :)

Låter som allt är precis som det ska just nu. Känns det inte (både smärta och värme) så fungerar det ju inte. Väldigt skönt att du fick gråta. Tog mig ett halvår in i nykterheten. När det väl hände blev jag så glad att jag började skratta samtidigt :) Vi är som felkopplade el-skåp ett bra tag tills vi fått ordning både på hjärna och hjärta. Därför det är så viktigt att lyssna på dom som gått före och hitta ett par personer man väljer att våga lita på. Hoppas du känner dig trygg på boendet att våga vara sårbar, gråta och allt det där. Tårar är kroppens eget sätt att läka själen.
Vet ingenting om din familj med med största sannolikhet älskar dom dig och det finaste du kan göra för dom nu är att ta hand om dig själv och fortsätta vara nykter.
Jag kommer in här och kollar då och då. Stor kram

 

aheo

28 oktober 2013 11:32

hej på dej din kämpe!
vill bar önska dig en bra dag & kämpa på. är glad att jp. skriver till dig, verkar ha full koll på läget som nykter narkoman! kan vara skönt att bli förstådd & peppad även på bloggen.

Kram Elizabeth

 

Benita

13 november 2013 11:07

Vi saknar ju dig här! Hoppas du har det gott! Kramar Benita

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...

Idag har jag varit drogfri i 30 dagar. Kom på det helt av en slump. den 26 augusti for jag in på avgiftning, och jag tog min sista spruta den morgonen. Det var 31 dagar sen, helt otroligt!   Lite nervös är jag, för det var här jag snubblade och t...