Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.

Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var sjuk, men sen dagarna efter ville jag inte ens kliva upp ur sängen. Jag ville inte ringa och ljuga och säga att jag var sjuk, och jag ville inte säga att jag var deprimerad heller för det skulle dom inte acceptera som sjukskrivning.

Resultatet blev att jag bröt mot reglerna eftersom jag stanna hemma på boendet utan att sjukskriva mig. Vilket slutade med att jag blev avvisad från behandlingen. Jag är alltså inte välkommen där längre. Jag vill göra det här mycket tydligt. Jag har INTE tagit droger eller druckit. Jag är utskriven pga regelbrott. Vilket jag tar fullt ansvar för, jag vet att jag gjorde fel.

Jag är ju dömd till övervakning och har föreskrifter om att göra behandling. Och jag missade mötet med kriminalvården igår och då vart det ett jävla liv om det också. Det började pratas om att gå upp i nämnden och ordet fängelse nämndes ett par gånger.

Sen vart det snack om att jag inte skulle få bo kvar på boendet eftersom jag blev utskriven från behandlingen. Att jag inte tagit droger spelar ingen roll tydligen. Men min soc tyckte det lät som en jävligt dålig idé. Hon vill inte se mig på gatan igen.

Soc har iallafall skickat en remiss om att jag ska få komma tillbaka till behandlingen och det beslutas på tisdag, då får jag min dom, och då ska jag även meddela för kriminalvården hur det blir för mig. Jag blir kvar på boendet sålänge.

Och här kommer det bästa av allt! Jag fick lämna urinprov idag på boendet. Vi står och pratar om hur mycket jag hatar tradolan och att jag aldrig i mitt liv skulle ta det igen, det var flera år sedan sist. Jag hatar tradolan.

Och då visar stickan positivt på tradolan! Jag höll på att svimma. Vafan är det som händer??

Som tur är var det just den personalen som skrev ut mig härifrån sist, och hon känner mig. Hon tror på mig när jag säger att jag inte tagit nåt. Vi trodde allvarligt att det var fel på stickan. Fick lämna ett till urinprov som också var positivt. Hela jävla världen rasade omrking mig. Kommer jag bli utskriven nu? Hur fan kan det här hända?

Jag satt och pratade med tjejerna här om urinprovet och hur sjukt det är att det var positivt. Och då säger en tjej här som äter samma medicin som mig att Venlafaxin ger utslag på tradolan. Det har hänt henne flera gånger.

Personalen ringer ett samtal, jag vet inte vart, och får bekräftat att det är nån jävla molekyl som är samma i de båda medicinerna och att det kan ge det där utslaget. Så då bestämmer vi oss för att ta ytterligare ett urinprov för att skicka på verifiering. Så jag börjar hinka vatten, flera jävla liter för att jag kunde bara kissa några droppar på dom andra proverna, och när jag väl lyckas klämma ur mig en skvätt för verifieringen så har jag druckit för mycket vatten och det är för utspätt!

Så nu ska jag lämna ETT TILL prov imorgonbitti då det förhoppningsvis inte är lika utspätt. Alltså 4 prover på typ 12 timmar. Helt jävla sjukt. Vafan är det som händer?????

Vilken jävla soppa alltså. Som ett jävla konsekvensklot som börja rulla för att jag skippa och ringa in och sjukanmäla mig, sen bara drog det iväg och allt annat skit lades på.

Men jag tänker inte ge mig. Jag tänker slåss för det här. Jag vet att jag inte tagit några droger och blir jag utskriven för något jag inte gjort så kommer jag börja knarka direkt. Det är ingen frågan om saken. Om jag ändå blir utskriven för att dom tror att jag knarkar så kan jag väl lika gärna göra det. typ.

Men trotts allt detta så börjar jag må bättre igen. Gnistan tänds i mig när jag har nåt att kämpa för. Mitt i allt jävla helvete så kommer kämparglöden sakta tillbaka. Jag kan inte säga att jag mår bra än, men jag mår bättre iallafall.

Och jag måste ju klämma in lite goda nyheter också. Jag har fått lägenhet! Nästan på ett års dagen då jag blev hemlös fick jag lägenheten. Helt sinnesjukt! Känns så jävla bra!

Tänk om jag hade vetat då när jag lämnade min sista lägenhet att det skulle ta ett helt jävla år innan jag fick ett hem igen. Då hade jag tagit livet av mig direkt. Jag hade typ tänkt mig en månad, max.

Skönt att få skriva av sig lite. Det här skriver jag hela tiden, men jag ska försöka skriva oftare, det lättar lite på trycket.

Och tack för kommentarerna! Ni är underbara <3

 

Violent

16 november 2013 15:46

Åh fy, jag hade typ svimmat av om jag hade varit tvungen att lämna sådär många prover. De vill ha på beroendepsyk, men jag har inte lyckats på typ...två månader, haha.

& GRATTIS till lägenheten! :)

http://violentmoreviolent.blogg.se

 

jp

17 november 2013 13:44

Skönt att höra att du är ok!

Det är verkligen en komplex sjukdom att behandla. På ett sätt är det inte svårt att förstå behandlare, skötare och div vårdare. Det är nog därför de flesta som har tålamod att arbeta med det själva en gång suttit i skiten. Det är både så himla lätt att bli felbehandlad och hamna utanför. Försök att inte ta åt dig så mycket av det administrativa runt omkring tills. Ha is i magen. Får ni åka på DAA/NA/AA? Isåfall skulle jag söka stöd där. De vet vad du står i, och hur man tar sig ur. Det känns lite tokigt att de skulle avskriva dig helt med tanke på att du gick in i ett depressionstillstånd. Vilket kommer som ett brev på posten för de flesta i början. Även om jag också förstår vikten av deras rutiner, och hur viktigt det är för dig att följa om du ska få tillfriskna. Men jag vet… Det är en förnedrande sjukdom. Vi tappar våra förstånd och samhället klär av oss vår egen myndighet på vägen. För att få hjälp finns det inget annat val än att rätta in sig i ledet. Det finns ju också så mycket värdefullt att få i det där, och så trasiga som vi är behöver vi någon som kan dra gränser åt oss. Samtidigt är det många som glömmer bort att vi också är vuxna människor, hör och ser när de fattar beslut över huvudet på oss. Jag är tacksam över många av de vägar som valdes åt mig de första två åren särskilt. Men det är en massa skit människor med beroende få stå ut med som faktiskt inte är värdigt när man väl hamnar i händerna på vården. Jag kan trösta dig med att om du tar dig igenom det här kommer du med största sannolikhet bli mer fri än de flesta i vårt samhälle, med din erfarenhet och historia :)
Oavsett hur jobbigt det nu är - så slipper du ju plocka upp, du slipper vakna sjuk utan pengar och hela det där ekorrhjulet. Det är en stor vinst i sig. Även om jag hade väldigt mycket ångest första tiden och mådde skit går det ändå inte att jämföra med en dålig dag i missbruket.

Håller tummarna för att de reder ut det där med proverna med!! Men så länge du gör vad du ska och har ryggen fri, så ska du inte oroa dig. Även om jag vet att man känner sig konstant ifrågasatt. Strular dom till det (vilket dom också gör) så får man vänta lite och andas medan de städar ;)

Stort grattis till lägenheten!! Och skriva är himla bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...

Idag har jag varit drogfri i 30 dagar. Kom på det helt av en slump. den 26 augusti for jag in på avgiftning, och jag tog min sista spruta den morgonen. Det var 31 dagar sen, helt otroligt!   Lite nervös är jag, för det var här jag snubblade och t...