Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma situation som förra gången. Han måste söka hjälp så att han inte börjar knarka igen. För då är jag där igen också, och vise versa.

Jp frågade om vi får gå på möten och det får vi. Jag går helst på NA men går ibland på AA också. Det är behändigt med AA's lunchmöten t.ex

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. känner mig ganska tom faktiskt.

får väl försöka klämma ur mig fler rader nästa gång. Todiloo

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.

Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var sjuk, men sen dagarna efter ville jag inte ens kliva upp ur sängen. Jag ville inte ringa och ljuga och säga att jag var sjuk, och jag ville inte säga att jag var deprimerad heller för det skulle dom inte acceptera som sjukskrivning.

Resultatet blev att jag bröt mot reglerna eftersom jag stanna hemma på boendet utan att sjukskriva mig. Vilket slutade med att jag blev avvisad från behandlingen. Jag är alltså inte välkommen där längre. Jag vill göra det här mycket tydligt. Jag har INTE tagit droger eller druckit. Jag är utskriven pga regelbrott. Vilket jag tar fullt ansvar för, jag vet att jag gjorde fel.

Jag är ju dömd till övervakning och har föreskrifter om att göra behandling. Och jag missade mötet med kriminalvården igår och då vart det ett jävla liv om det också. Det började pratas om att gå upp i nämnden och ordet fängelse nämndes ett par gånger.

Sen vart det snack om att jag inte skulle få bo kvar på boendet eftersom jag blev utskriven från behandlingen. Att jag inte tagit droger spelar ingen roll tydligen. Men min soc tyckte det lät som en jävligt dålig idé. Hon vill inte se mig på gatan igen.

Soc har iallafall skickat en remiss om att jag ska få komma tillbaka till behandlingen och det beslutas på tisdag, då får jag min dom, och då ska jag även meddela för kriminalvården hur det blir för mig. Jag blir kvar på boendet sålänge.

Och här kommer det bästa av allt! Jag fick lämna urinprov idag på boendet. Vi står och pratar om hur mycket jag hatar tradolan och att jag aldrig i mitt liv skulle ta det igen, det var flera år sedan sist. Jag hatar tradolan.

Och då visar stickan positivt på tradolan! Jag höll på att svimma. Vafan är det som händer??

Som tur är var det just den personalen som skrev ut mig härifrån sist, och hon känner mig. Hon tror på mig när jag säger att jag inte tagit nåt. Vi trodde allvarligt att det var fel på stickan. Fick lämna ett till urinprov som också var positivt. Hela jävla världen rasade omrking mig. Kommer jag bli utskriven nu? Hur fan kan det här hända?

Jag satt och pratade med tjejerna här om urinprovet och hur sjukt det är att det var positivt. Och då säger en tjej här som äter samma medicin som mig att Venlafaxin ger utslag på tradolan. Det har hänt henne flera gånger.

Personalen ringer ett samtal, jag vet inte vart, och får bekräftat att det är nån jävla molekyl som är samma i de båda medicinerna och att det kan ge det där utslaget. Så då bestämmer vi oss för att ta ytterligare ett urinprov för att skicka på verifiering. Så jag börjar hinka vatten, flera jävla liter för att jag kunde bara kissa några droppar på dom andra proverna, och när jag väl lyckas klämma ur mig en skvätt för verifieringen så har jag druckit för mycket vatten och det är för utspätt!

Så nu ska jag lämna ETT TILL prov imorgonbitti då det förhoppningsvis inte är lika utspätt. Alltså 4 prover på typ 12 timmar. Helt jävla sjukt. Vafan är det som händer?????

Vilken jävla soppa alltså. Som ett jävla konsekvensklot som börja rulla för att jag skippa och ringa in och sjukanmäla mig, sen bara drog det iväg och allt annat skit lades på.

Men jag tänker inte ge mig. Jag tänker slåss för det här. Jag vet att jag inte tagit några droger och blir jag utskriven för något jag inte gjort så kommer jag börja knarka direkt. Det är ingen frågan om saken. Om jag ändå blir utskriven för att dom tror att jag knarkar så kan jag väl lika gärna göra det. typ.

Men trotts allt detta så börjar jag må bättre igen. Gnistan tänds i mig när jag har nåt att kämpa för. Mitt i allt jävla helvete så kommer kämparglöden sakta tillbaka. Jag kan inte säga att jag mår bra än, men jag mår bättre iallafall.

Och jag måste ju klämma in lite goda nyheter också. Jag har fått lägenhet! Nästan på ett års dagen då jag blev hemlös fick jag lägenheten. Helt sinnesjukt! Känns så jävla bra!

Tänk om jag hade vetat då när jag lämnade min sista lägenhet att det skulle ta ett helt jävla år innan jag fick ett hem igen. Då hade jag tagit livet av mig direkt. Jag hade typ tänkt mig en månad, max.

Skönt att få skriva av sig lite. Det här skriver jag hela tiden, men jag ska försöka skriva oftare, det lättar lite på trycket.

Och tack för kommentarerna! Ni är underbara <3