Jahaja, jag kom precis på att jag inte bloggat idag, Så kan vi inte ha det!

Jag har haft en fantastisk dag! Jobbat har jag gjort, sedan for jag till mitt föräldrahem och åt middag med brorsan och farsan, sen for jag och framkalla lite bilder och sedan raka vägen på NAmöte. Jag har börjat hålla möten nu och det är jättekul, jag har onsdagar och då är det öppna möten men inga besökare idag. Fast jag går ju på alla tre möten i veckan och jag är alltid där minst en timme innan så det är nästan alltid jag som öppnar. Det känns så jävla bra att göra service! I love it!

Dagens text i Bara för idag var väldigt fin tycker jag, jag glömde bort att läsa den imorrse så jag läste den på mötet. Det handlar om tacksamhet idag och tacksamhet är något som är väldigt stort och viktigt i mitt liv. Jag är tacksam varje dag för det livet jag lever idag. Även om jag har en dålig dag så finner jag alltid anledningar att vara tacksam, för det är aldrig värre än det var då jag var aktiv.

Glömmer jag bort vart jag kommer ifrån och tappar tacksamheten så är jag körd, då är jag ute på banan igen ganska snabbt.

Jag håller på och fyller ett fotoalbum med bilder från när jag var aktiv och bilder jag tagit nu sen jag blev drogfri. Det är fint att kunna bläddra i den och se vart jag har kommit ifrån och vilken otrolig resa jag har gjort. Det finns även bilder på människor som inte längre finns i mitt liv av olika anledningar, bland annat är en av dom död, och det är fint att titta på dem ibland. Jag vill inte glömma mitt förflutna, jag vill lära av det och sprida budskapet vidare till andra som har oturen att drabbas av denna hemska sjukdom.

Bara för idag: Tillfrisknandet har gett mig frihet. Jag ska hälsa dagen med hopp, tacksam för vad som helst är möjligt idag.

Idag är jag ledig, fan va skönt!

Jag har sovit riktigt länge, sen ätit en god frukost. Nu ska jag snart ställa mig i duschen och göra mig redo att möta denna fantastiska dag! Det är jättefint väder ute och jag känner mig peppad.

Jag har drömt om min pojkvän inatt, det var skönt att få se honom igen. Jag saknar honom så mycket! Jag har tagit lite kort som jag ska framkalla och skicka till honom. Jag tror han blir glad ;)

Jag vill åka till musikbörsen med farsan idag, jag hoppas han har tid. Sen vill jag åka till clas ohlsson också och köpa sånna här väggdekorer eller vad fan dom heter. Det kommer att bli skitsnyggt!

JAG ÄLSKAR ATT VA LEDIG! Jag jobbar bara ons tors denna vecka sen är jag ledig resten, Yeesssssss!

Känner mig full av energi igen, redo att möta livet på livets villkor!

Goda
Uttänkta
Direktiv

eller

Glad
Utan
Droger

=
GUD
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden!

Personligen så tycker jag "Goda Uttänkta Direktiv" beskriver min högre makt ganska bra.

Jaha. Då var måndagen snart slut.

Jag har haft en slapp dag idag. Först var jag hos psykologen och jobbade lite med mina trauman, det var jobbigt men det gick bra. Sen mellanlandade jag hos mina föräldrar innan jag for till jobbet. Hade bara möte på schemat idag typ så det vart inte så mycket slit om jag säger så.. Ett möte på jobbet alltså inte ett NAmöte.

På tal om NAmöte, jag har blivit GODKÄND att göra service på kvinnoanstalten här i stan! Jag är så jävla glad! Det skulle ha blivit ett möte ikväll men det var ingen på anstalten som var intresserad denna gång så det får bli om 14dar istället. Men jag ser verkligen fram emot det!

Jag for och handlade med morsan förut, på Willys. Det är ju så jävla stort där, och jag kände redan på parkeringen hur jag började bli stirrig och se mig omkring om jag skulle se mitt ex någonstans. Jag är fruktansvärt rädd för honom fortfarande, det är bland annat det jag jobbar på hos psykologen. Anyway, när vi skulle gå till kassan insåg jag att jag hade glömt en grej så jag sprang iväg och skulle hämta det och då gick jag in i en gång som var sådär tom och stor inga människor skulle ha sett mig där och jag höll på att få panik! Tänk om han följer efter mig hit tänkte jag. Det kändes som att jag stog i en mörk gränd ensam med honom bakom mig.. Jag skyndade mig därifrån och försökte lugna ner mig men det var helt sjuk alltså. Jag höll verkligen på att freaka ut där på willys!

usch ja.. Ska bli skönt att bli av med allt det där, men det kommer krävas en hel del arbete från min sida och jag är beredd att göra det för såhär kan jag inte ha det!

När jag kom hem satt jag mig och spela gitarr iallafall, nu kan jag spela Patty Griffins låt Mary utantill. Så jävla nöjd!

Jag har också tagit mitt ansvar och betalat tv-avgiften, jag hade kunnat ljuga som jag alltid gjort och sagt att jag inte har någon tv men jag lever i ett ÄRLIGT PROGRAM så det kändes faktiskt bra när jag gjorde det. Även om det sved i plånboken... Lägger hellre dom pengarna på nått roligt men det är så det är att leva livet på livets villkor! Jag måste ju bli vuxen nån gång jag med..

Godmorgon, jag är typ död. Nä men astrött är jag, och inte har jag någon frukost hemma heller. Snacka om värdelös början på dagen.

Jag börjar jobba klockan 13 idag, det är möte på jobbet sen får jag gå hem så det blir ingen jobbig dag förhoppningsvis. Sen ska jag åka och handla med morsan, det börjar bli tomt hemma nu.

Men innan jag börjar jobba ska jag till kukhuset och träffa min psykolog. Jag fick läxa sist jag var där och jag ska väl typ "redovisa" det nu. Det är lustigt, innan jag kom till honom så mådde jag jättedåligt över mina trauman och kunde inte ens leva med det typ, men så fort vi började prata om att jobba med att få bort det så försvann det. Det gled lixom undan och nu tänker jag inte alls lika mycket på det. Det känns väl både bra och dåligt antar jag.. Bra för att jag inte störs av det lika mycket men dåligt för det känns som att min hjärna försöker skydda mig från det jobbiga och därför kommer jag aldrig att "få tag i" minnet så jag kan jobba med det, det bara glider undan..

Jag vet inte, jag ska prata med honom om detta.

Usch fyfan vad jag är hungrig, får se om jag hinner stanna till i stan mellan bussarna och köpa mig något att äta.

Idag har det varit en låång dag. Jobbade först 9.30-13.30 sen hem och käka middag, hämta gitarren och ner till lokalen där vi har möten. Jag lyckades ju göra bort mig också, låste upp dörren också satt dom där mitt i ett GA möte (Gamblers Anonymous) fyfan vad pinsamt. Jag bad om ursäkt och skämdes som faan..

Men sen började det trilla in lite bekant folk, bland annat en mycket vänlig själ som strängade om gitarren åt mig så nu kan jag spela på den, äntligen! Klockan 16 började arbetsmötet och jag fick vara ordförande för första gången! Det gick bra faktiskt. Det är så satans kul att göra service! Vem kunde tro det? Jag har ju alltid varit för lat för att göra nånting för någon/några andra. Men det känns hur bra som helst. Just nu väntar jag på att få bli godkänd att gå in på en kvinnoanstalt och hålla NAmöten. Jag sökte för ett par månader sedan men blev inte godkänd för att jag är för nyligen dömd för narkotikabrott. Dom sa att jag skulle återkomma till hösten och det är ju snart dessutom behövs det fler kvinnor som kan göra den servicen, och jag vill ju! Så min sponsor (även GSR i gruppen) skulle ringa dit igen och lägga in ett gott ord för mig. Jag sköter mig ju och går på alla 3 möten i veckan, har varit drogfri i över 6 månader etc. Vem som helst kan intyga att jag är pålitlig och ansvarsfull när det gäller mitt tillfrisknande och servicen. Och annars också för den delen.

Jag får så mycket komplimanger om mitt starka tillfrisknande så jag måste ju bara ta tillfället i akt och skryta lite.. Jag är faktiskt jättestolt över mig själv!

Jaa tacksamheten är enorm. NA gav mig livet som jag aldrig vågade drömma om, jag vill göra allt jag kan för att ge tillbaka och sprida budskapet vidare till de beroende som fortfarande lider!

Tack.

här är min nya älskling! Att spela gitarr är totally fucking awesome alltså. Fattar inte att jag inte började med det tidigare!

Känslosam, det är vad jag är.

Ena sekunden är jag helt lugn, andra sekunden vill jag bara gråta. Men jag vet inte om det är av glädje eller sorg? Både och kanske?

Jag är så oerhört tacksam för mitt liv idag. Jag har fått så många komplimanger nu på den senaste tiden så det är inte klokt! Det är många som tycker jag är en "fin tjej" och gör ett bra jobb. Jag försöker ta åt mig så mycket som möjligt. Men det finns ju alltid en röst som säger nåt annat...

Jag är jättestolt över mig själv, det är jag verkligen. Men när jag får komplimanger om mitt utseende så har jag svårt att ta åt mig faktiskt. Det är lättare att klappa sig på axeln när man har gjort nåt bra lixom. Jag tyckte en gång i tiden att jag såg bra ut, och det var när jag var aktiv och jättesmal. Då trivdes jag med mig själv. Jag kunde gå in i en klädbutik och jag kunde garanterat ha varenda klädesplagg därinne. Behövde aldrig oroa mig för att nånting skulle va för litet. Nu får man gå på tjockisavdelningen.. Känns inte så jättehejjigt. Jag träffade två kvinnor idag på jobbet som jobbade på behandlingshemmet jag var på. En av dom tyckte att jag hade gått ner i vikt sen hon såg mig, och det får jag verkligen hoppas! Men det känns inte så...

Det har varit en tung dag idag, jag ville verkligen inte kliva upp imorrse. Och sen hade jag ingen lust att jobba idag heller, det vart ett tungt pass. Men jag gav inte upp fast jag ville, jag stanna kvar på jobbet och härdade ut och sen när jag kom hem så diskade jag och lagade middag. Det känns ändå som att jag har gjort bra ifrån mig idag..

Usch.. Jag känner hur det sitter en stor sorgklump i bröstet på mig. Jättejobbigt alltså, jag vet inte varför den sitter där men jag misstänker att det har något att göra med min pojkvän. Jag vill verkligen inte tänka på det nu, men förr eller senare så måste jag ju.

Det får bli senare... Hejdå