Godmorgon världen. Jag vet inte hur jag mår riktigt. Känns som att jag bär på en stor sorg, och det gör jag väl också. Dels för mina vänner som gått vidare, och sen för drogen. Hur fruktansvärt dåligt jag än mått i missbruket så är det ändå min sjukdom, och jag måste påminna mig själv om att det är okej o känna sånna känslor.

Jag kommer ofta på mig själv med att fantisera om att ta en överdos och bara glida bort. Varför inte fantisera om att bara ta drogen? Nä jag fantiserar om att dö. Kanske för att jag nånstans vet att om det kommer till den punkten att jag är på väg att börja knarka igen, så har jag bara ett val. Jag kommer dö vilket fall som helst.

Usch vad omotiverad jag känner mig att skriva.. Jag är så bitter på morgonen. Igår skulle jag ha träffat min gubbe, men det vart så sent så det blir väl idag istället. Jag vill gärna träffa han så mycket som möjligt nu innan han åker in i fängelse igen. Det är en annan sak jag tänker mycket på. Kommer historien att upprepa sig? Kan jag göra nåt annorlunda den här gången?

Ni som varit med ett tag nu vet ju att han satt inne medans jag var drogfri för två år sedan. Han satt 8 månader, och när han kom ut fick han ingen behandling och började knarka och dricka igen. Det tog 6 månader för mig att följa efter, men jag klev på jag också. Den här gången ska han in 4 månader, vilket inte är så lång tid (vi har som sagt varit ifrån varann mycket längre än så) men jag tänker på vad som kommer hända när han kommer hem. Nu är det precis samma som då, jag klev in i behandling innan han åkte in i fängelse. Jag blev drogfri och sen kommer han hem och får ingen hjälp. Jag vill inte att det ska bli så den här gången. Men om det blir så tänker jag inte vänta 6 månader innan jag kliver på, det kommer smälla till direkt.

Jag har väl räknat ut att jag kommer vara klar med mina 12 veckors behandling när han muckar. Jag kommer göra vad som krävs, jag kommer göra behandlingen helhjärtat. (hoppas jag) och sen kommer jag ligga på soc ännu mer än vad jag gjorde sist. Såhär får det bara inte gå till en gång till. Begriper dom inte det? Jag är livrädd för att göra nåt misstag medans han sitter inne så jag måste vara därute hemlös och ensam igen. Det klarar jag inte, också är det snart vinter också. Därför tänker jag göra allt jag kan för att det inte ska bli så. Jag kan inte kliva ut medans han sitter inne och förmodligen också dö på kuppen. Jag kan inte göra så mot honom. Han måste få en chans innan jag ger upp.

Nä nu ska jag avrunda här, jag känner att jag försvinner in i mina egna tankar. Jag ska inte gå händelserna i förväg.

 

Nathalie

22 september 2013 16:01

Åh, jag blir så ledsen när jag läser det här! Jag hoppas att det bara är tillfälliga känslor, morgonbitterheten som pratar, och inget annat. Jag tror på dig, jag hejar på dig, jag vill så gärna för din skull. För er skull. En parantes bara; jag knarkade huvudet av mig för ett par år sedan och har varit medberoende i halva mitt liv. Men idag är jag en eftertraktad Säljspecialist på ett av världens största företag. Allt går, det blir bättre, men fan vad det kräver hårt jobb. Det finns ljus i mörkret så snälla håll ut. Livet har så mycket mer att erbjuda dig än vad döden har bara du vågar lyfta blicken lite. Och ifall du inte orkar så hoppas jag att du har någon nära som håller din hand och lyfter sin haka när du själv varken kan eller orkar. Våga be om hjälp. Stor bamsekram till dig!

 

aheo

23 september 2013 12:10

kämpa på & våga att öppna dig för dom som vill hjälpa dig!
"LYCKA är det enda som dubbleras när du delar med dig"

Varma kramar till dig & hoppas att det går bra för din pojkvän också!

// Elizabeth

 

Madde

30 september 2013 16:27

Även hur svårt det är att inse det så måste du. Du måste släppa din kille, antagligen vill han inte bli ren eftersom han inte fick någon hjälp? Och om du var ren och började när han kom ut igen, varför ska du då stå kvar vid hans sida? tänk på dig själv nu tt du måste må bra och lära dig älska dig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...