Jag är så trött nu. Jag skulle vilja lägga mig och sova mer men jag kan inte för när jag ligger ner kan jag inte andas. Det är otäckt som fan, fick ta astmaspray av E inatt fast jag inte ens har astma. Tror jag? På senaste så piper det ofta i lungorna på mig, oftast efter jag har rökt så jag antar att det har med rökningen o göra, inte astma. Men det är jättejobbigt, särskillt när jag vaknar mitt i natten i panik för att jag inte kan andas.

Jag antar, och hoppas, att det bara har med förkylningen att göra. Har fått fett ont i öronen också. Igår hade jag som lock för öronen hela dagen och inatt känndes det som att jag spräckte båda trumhinnorna typ, det bara knäpper och gör ont som fan. Och tjock slemhosta från helvetet på det.

Och jag som ville jobba imorgon.. Det är nästan så att jag gråter en skvätt, så frustrerande är det! Jag orkar inte va sjuk nå mer!! Jag känner mig så värdelös så att jag funderar på att säga upp mig från praktiken. Vad är det för mening när jag aldrig är där? Har inte jobbat på typ en månad känns det som. Det känns som att alla som jobbar där också tycker att jag är värdelös.. Men det är säkert mina egna rädslor men ändå. Det är skitjobbigt, jag får sån jävla ångest.

Den här förkylningen har värkligen slagit ner mig alltså. Det känns som att jag ligger på backen i fosterställning och skriker SLUTA SLUTA SLUTA. Jag orkar inge mer!

Hej bloggen.. Förlåt att jag har varit så sjukt frånvarande hela den här månaden men jag har varit sjuk i typ 3 veckor nu..

Fick först urinvägsinfektion sen en kraftig förkylning på det som sakta men säkert håller på att släppa nu. Jag håller verkligen tummarna att jag kan jobba nästa vecka för jag har fan inte kunnat jobba på 3-4 veckor. Det känns värkligen förjävligt alltså, jag vill inte va hemma o va sjuk, ja vill jobba!

Men nu vet ni iallafall. Jag har verkligen varit skitdålig. Har inte ens läst några bloggar eller suttit vid datorn, bara legat i sängen och sovit och kollat på tv typ.

Men jag kan berätta en sak som har hänt som är helt fantastiskt. E har fått sina tänder!!! Han är så vacker. så SÅ vacker. Han ler med hela ansiktet nu, jag har inte sett honom le så på väldigt väldigt länge. Första gången jag fick se det så började jag gråta alltså, jag är så oerhört glad för hans skull.

Jag kan inte ens föreställa mig att inte ha några tänder. Att inte kunna le, att inte kunna tugga mat ordentligt, ja jag kan inte ens föreställa mig.

Han är så vacker, ni anar inte.

Hej bloggen.

Idag mår jag inge vidare. Är trött så in i helvete.. Satt på akuten med E till kl 3 inatt för han blev nedslagen igår av ett gäng svartskallar. Han mår bra, men han slog i bakhuvet och har jätteont i armbågen så han skulle upp på röntken imorrse men han har haft massor att göra så.. Ja vi får nog åka upp senare idag igen.

Jag skulle åka och jobba idag kl 13 men lyckades åka iväg en hel timme för tidigt trots att jag är så sjuk, så medans jag stog inne i stan och insåg att jag var så tidig så ringde jag och sjukanmälde mig, jag kände bara att nej det här går inte. Jag ringde även vårdcentralen imorrse och jag ska få träffa en läkare imorgon och ta lite prover. Jag misstänker att jag har urinvägsinfektion och har dessutom jätteont i halsen nu. Hoppas jag får nå svar på vad det är för fel på mig så jag kan börja jobba på riktigt och inte va sjuk flera dar i veckan för att jag känner mig så dålig och hängig.

Mötet igår gick jättebra. Jag fick förlängt praktiken med 4 veckor till och det är jag jätteglad över. Jag sa att det känns jättejobbigt att jag har varit borta så mycket för jag vill verkligen jobba och trivs jättebra med det jag gör och chefen sa att det är ingen fara. Dom är jättenöjda med mig allihopa så det kändes bra.

Jag fick en fråga om hur mycket jag jobbar och jag jobbar deltid. Det är skrivet att jag ska jobba 4 timmar om dagen men dom här uppdragen som jag har som ledsagare brukar kanske ta en eller två timmar max och det är oftast bara ett uppdrag om dagen, ibland två, så jag jobbar egentligen jättelite. Men det passar mig jättebra, jag fixar inte att jobba hur många timmar som helst.

Hade fått en till fråga ang min kusin och att jag var så orolig för henne. Jag har inte träffat henne på ett tag. Vi skulle ju ses och prata och sådär, men det blev aldrig av. Vilket är mitt fel för att jag inte hört av mig, men nu har jag precis rensat garderoben och tänkte ge bort lite kläder till henne så jag ska väl höra av mig snart så vi kan träffas. Det jag vet just nu är att hon ska flytta till en fosterfamilj för att hon kommer inte överens med sin familj. Det har inget med nått missbruk att göra tror jag. Jag vet inte hur det ligger till riktigt med droger och alkohol när det gäller henne, jag har mina rädslor och misstankar, men jag vet egentligen ingenting.

Nu ska jag lägga mig och vila en stund, är inte alls nå pigg just nu..

Idag ska jag på uppföljningssamtal på praktiken. Skulle egentligen ha vart ledig idag, och hade helt glömt bort detta möte. Men så skickade jag mail till min handläggare igår och bad henne fylla på mitt busskort och då svarade hon att hon kunde ta med sig det till mötet. Vilken tur egentligen, annars hade jag inte dykt upp.

Jag är lite nervös faktiskt. För av dom här 4 veckorna jag har haft praktiken så har jag varit borta nästan 2.. Det känns jättejobbigt, för jag vill ju verkligen jobba och trivs jättebra med det jag gör. Jag vet inte om det är aktuellt att förlänga praktiken eller om jag bara får jobba veckan ut.

Sen så är det en annan grej också.. Men det är jag inte redo att skriva om än.

Funderar på om jag ska åka en sväng förbi mormor på vägen hem. Jag har fått en symaskin av henne som hon ska lära mig att använda. Ska bli kul om jag kan lära mig använda den, för jag har en del kläder som jag skulle vilja sy om. Både jag och E har dessutom en del kläder som skulle behöva lagas.

Nu måste jag springa till bussen. Hej så länge!

En lite kort uppdatering bara. Har inget särskillt att skriva just nu..

Har ju som sagt fett dåligt med pengar den här månaden. Snarare inga alls men jag ringde min kära far som kom och körde mig till affärn och köpte lite mat åt mig så nu slipper vi svälta iallafall. Tattarstil jag vet men vafan ska man göra då?

Sorry att bloggen är skittråkig just nu.. Vet inte vad mer jag ska skriva.

P.s Hade fått en fråga samt en väldigt fin kommentar!

Ja jag har missbrukat utskrivna läkemedel. När jag fick medicinen så experimenterade jag med den mycket (det här är alltså när jag var runt 18) och sedan har jag väl använt medicinen mycket när jag har tänt av och så. Men jag har inte direkt drogat på medicinerna för så starka är dom inte.. Men som sagt det har hjälpt när jag haft avtändning och så.. Nu äter jag dom iallafall som jag ska!

Fler frågor..

Hur kan du leva med någon som tar droger?

Jag har fått den här frågan tusen gånger känns det som, och jag har inget bra svar på den heller. Jag gör det bara. Jag vet inte hur det funkar, jag vet inte hur länge det kommer funka, det bara gör det. Jag orkar inte gå in på det. Jag har snackat om det så mycket på bloggen ändåså..

började den antidepressiva medicinen funka direkt för dig?

Jag tror att jag började må bättre direkt för att jag lixom intalade mig själv att det skulle bli bättre snart eftersom jag hade fått medicinen. Lite placebo effekt sådär i början kanske, men nu känner jag att jag mår lite bättre. Det är ingen mirakelmedicin, men det tar udden av dom här djupa dalarna lixom. Hade mycket biverkningar i början också men dom har släppt nu som tur är..

Förlåt för lite oinspirerade svar och så.. Mår inte super idag. Fick sjukanmäla mig från jobbet för jag höll på att kräkas direkt när jag klev upp. Jag tror att det är för att jag slarvar med maten igen. Äter knappt frukost, och sen eventuellt ett riktigt mål mat om dagen. Beror på om det finns något hemma, vilket det är dåligt med nu eftersom ekonomin är åt helvete. Jaja, som man bäddar får man ligga.

Skulle verkligen vilja jobba imorgon. Jag ska bara jobba halvtid egentligen men det blir en heldag imorgon så får jag va ledig på fredag istället, skönt! E fyller år om ett par dagar, tips på vad jag kan ge han i present? Han fick en ryggkliare i julklapp som han fullständigt älskade eftersom han har exem och inte når att klia sig på ryggen. Skulle vilja komma på nåt lika klockrent nu men det är svårt.. Får ta och fundera lite..

Måndag. Folk jobbar inte idag va? Annars har jag gjort bort mig. Tänkte ringa in imorgon och höra hur jag ska jobba den här veckan. Jag jobbade ju bara måndag förra veckan sen blev jag deprimerad och tog ledigt resten.. Fyfan vad dåligt gjort av mig egentligen..

Har det riktigt jobbigt med pollenallergin nu också. Pappa köpte ögondroppar och nässpray åt mig men jag tycker inte det funkar så jättebra. Ögondropparna funkar på de sättet att det kliar inte i ögonen, men dom blir fortfarande röda så det ser ut som att jag har rökt hash typ! Nässprayen funkar inte alls.. Det svider när jag tar dropparna också? Ska det göra det?

Det blir värre varje år. Hade inte allergi när jag var liten utan fick det när jag var runt 15 kanske..

Nog om det. Idag ska jag iallafall åka till mormor och äta middag med familjen. Det ser jag fram emot. Jag har fett FETT dålig ekonomi den här månaden så vi har inte särskillt mycket mat hemma.. Får se om jag kan snika med mig lite därifrån sen. Tattarlivet gör sig påminnt..

Hur mår jag annars då? Ja hur fan mår jag egentligen. Jag vet faktiskt inte om jag ska va ärlig. Känner mig lite avstängd faktiskt. Vill inte riktigt känna efter. Sen jag började äta medicinen så har depressionen släppt jättemycket, men ångesten kommer ju i vågor lixom. Ibland är det jättejobbigt och ibland känns det lättare. Jag är inte sådär supertrött längre heller som jag vart i början och det är så jävla skönt! Nu behöver jag inte sova flera timmar mitt på dan längre, även om jag kanske gör det ibland ändå bara för att jag har tråkigt eller så.

Drömt mardrömmar har jag tydligen gjort också. E sa att jag legat och skrikit "SLUTA SLUTA SLUTA" i sömnen. Ovanligt? Nää..

Hej allihopa, och tack så jättemycket för era kommentarer! Jag har fått några följdfrågor som jag tänkte svara på nu.

 Jag blev lite förundrad över hur man kan fixa skolan när man ändå tar så mycket och ofta som du gjorde. Tex ta tramadol på toaletten varje rast. Hur var du i skolan? Märkte inte lärarna något? Försökte någon lärare ta tag i det och prata med dig i såna fall? Kunde du följa med på lektionerna? Hade du vänner i skolan? Visste de hur du höll på? Använde de också?

Och sen hemma: När fick dina föräldrar veta? Hur fick de veta? Ofrivilligt, eller berättade du? Hur kunde de inte veta under alla år? Visst bodde du hemma under några år iaf fast du höll på och tog en del?

Jag gick i skolan på halvtid. Sjukskriven pga depression hette det då. Jag försökte att inte vara allt för påverkad på skolan, dom gångerna jag tog där så var det för att bli "normal" annars så kände jag mig sjuk och dålig.. Abstinens alltså. Så när jag tog tramadol så syntes det inte så mycket tror jag. Alltså jag vet inte hur jag kunde komma undan med det så länge. Jag hade en attityd som gjorde att folk inte direkt ville ta en diskussion med mig, jag var väldigt defensiv. Samma sak när jag gick på amfetamin. Då var jag så ingådd på det att jag vart lixom inte speedad och pundig, utan jag kunde betee mig helt normalt. Det enda folk lade märke till då var att jag var borta mer och vart jävligt smal på kort tid. Men när jag var på skolan gjorde jag det jag skulle, och jag har faktiskt jävligt bra betyg.

Det folk kunde anmärka på var att det märktes ju att jag inte mådde bra. Och det var på grund av att jag vart misshandlad av min pojkvän som jag bodde med. Jag berättade det för en av lärarna som jag hade förtroende för, och hon hade jobbat på behandlingshem så idag kan jag se tillbaka att hon kanske misstänkte att det var missbruk med i bilden, men hon sa aldrig nånting.

Jag var öppen med att jag "hade haft ett missbruk" och skämdes inte över det. Snarare använde jag det som att jag var bättre än alla andra för att jag hade gått igenom så mycket skit. (snacka om förnekelse, jag knarkade varje dag och trodde att jag inte missbrukade längre!) Jag såg verkligen ner på mina klasskamrater. Dom flesta hade inte ens blivit av med oskulden och började tjuvröka när dom var 18 år lixom. Men vi kom oftast överens ändå, det fanns några som jag blev riktigt bra vän med.

Några visste vad jag höll på med, och dom använde också. Inte som mig, men ibland. Jag tror att dom knarkade mer när dom var med mig, särskillt en tjej. Jag introduserade henne för en jävla massa droger, och det ångrar jag idag.

Mina föräldrar måste ha levt i nån slags förnekelse dom också. Jag minns en gång när jag hade fått psykos på tjacket, det var en av dom första gångerna jag tog det, också kom jag hem och börja gapa och skrika att det stog en mördare utan för mitt fönster och att det var gängbråk ute på gatan. Mina pupiller såg ut som att dom skulle sprängas ur huvudet på mig alltså. När jag lugnat ner mig så satte dom mig ner och sa att jag måste ju ha tagit nåt, men jag kom med förklaringen att jag hade tagit en tradolan för ryggen och drömt mardrömmar. Min dåvarande pojkvän hade brytit handleden ett par veckor tidigare och fick tradolan utskrivet så jag sa att jag tagit en av han, och mina föräldrar visste att jag hade haft ont i ryggen länge, SÅ DOM KÖPTE DET! Dom sa bara, "jahaa okej, men vi gillar inte att du tar det när du inte har det utskrivet, gör inte om det, gå och lägg dig igen".

Det var många sånna grejjer. Att jag såg lixom i ögonen på dom att dom misstänkte något, men jag blev så jävla arg och defensiv så fort dom sa nåt så dom vågade väl inte fråga. Tekniskt sätt bodde jag hos dom tills jag var 19 år, men  det är bara "på papper" så att säga. Jag stack hemmifrån när jag var 14 år och dom enda gångerna jag var hemma var när jag VERKLIGEN inte hade nånannantstans att ta vägen.

När dom fick veta på riktigt var när jag själv äntligen erkände det. Det var när jag låg på psyket och bestämde mig för att sluta knarka. Jag hade legat på infektion och nästan dött ett par veckor tidigare, och min mamma frågade mig rakt ut vad jag höll på med och jag vart så jävla förbannad att sköterskerna fick hålla ner mig i sängen. Jag vart helt vansinnig och sa saker till henne som svider så jävla ont i mitt hjärta idag. Iallafall så fattade dom väl då hur illa det var, men jag erkände själv och berättade precis som det var när jag låg på psyket ett par veckor senare som sagt.

Det var då jag bad om att få åka på behandling. Jag fick ligga där på psyket i två veckor sedan skrevs jag ut och började naturligtvis knarka igen. 6 månader senare for jag på min första behandling, och ja, ni vet ju vad som hände sen. Jag blev drogfri.