Hej hej hemskt mycket hej.

Jag sitter inne i stan och har lånat en dator, jag orkar inte använda min egen för sladden är glapp så den stängs av hela tiden.

I tisdags skulle jag ha börjat på eftervården men jag ringde och sa att jag inte kunde komma för att jag skulle åka och ta reda på saker i några släktingars lägenhet. Det var min farmors syster och hennes mans lägenhet och dom har båda dött så att jag ville va där och visa mitt stöd.

Jag skulle iallafall få ta en bänkdiskmaskin och det är ju bra för jag hatar att diska. Sen skulle jag få massa kristallglas och sånt också men det får morsan ta reda på för annars kommer jag säkert ha sönder det.

Idag ska jag lämna tillbaka nycklarna till gamla lägenheten och det känns både bra och nervöst. Jag har ju pundat ganska mycket i lägenheten så den är rätt sliten men vi gjorde ingen besiktning innan jag flyttade in så egentligen kan han inte klaga.

Jag känner att jag vill flytta in i min nya lägenhet nu, helst igår. Men det är en del grejjer kvar att göra. Jag ska lämna in soffkuddarna till kemtvätt för dom luktar så mycket rök också har jag massa kartonger med grejjer som ska sorteras och upp på vinden.

Jag pratade med min pojkväns mamma nyss och hon berättade att nu väger han över 100kg! haha! jag kan inte tänka mig honom så stor för han har alltid vart smal så länge vi kännt varandra. Men det ska bli skitkul o se =)

Kl 10 ska jag på samtal med min gamla socialhandläggare och prata om återfallsprevention och annat som kan va bra o prata om.

Sen vet jag väl inte vad jag ska göra, gå tillbaka hit och skriva ut lite akord till gitarren kanske.....

Man ska inte klaga på det fina vädret. Det finns ju dom som inte får ta del av det.

Tänkte mest på min pojkvän som sitter i fängelse. Jag har skrivit ett brev till honom idag som jag måste komma ihåg att posta. Jag skulle ha skrivit till honom för längesen, men det har tagit emot varje gång jag satt mig ner för att börja. Jag saknar honom för mycket helt enkelt.

Jag spelar gitarr som en galning varje dag, och han finns i mina tankar hela tiden. När jag sätter mig och börjar skriva en låt så ekar hans namn i mitt huvud och tårarna är inte långt borta. Inte bara när jag skriver eget heller för den delen, utan när jag spelar överhuvudtaget. Jag vet inte varför jag förknippar musiken med honom, kanske för att de är båda mina stora kärlekar i livet.

Jag har kommit fram till varför jag föredrar musiken framför målandet, och det är för att när jag spelar musik så är inget permanent. Om jag inte är nöjd så kan jag ta om och ändra hela tiden tills det passar mig. Jag kan lägga ifrån mig och börja om på nytt. Men när en tavla är klar så är den permanent. Den finns där och stirrar dig i ansiktet med alla sina fel och brister och du kan välja att låta den va eller förstöra den, men du kan inte ändra den.

Jag ska börja måla igen, jag behöver det. Men just nu är jag så inne i musiken och jag vill inte släppa det. Jag gick och köpte en gitarrväska nyss, för att unna mig nåt lixom. Jag fyllde ju faktiskt nyss år.. Så nu kan jag ta med mig gitarren vart jag än ska. Min bästa vän..

Nä nu ska jag snart fara och kolla på en praktikplats. På återseende.

Jag har haft massor att skriva en längre tid nu men jag har inte haft motivationen för att laddaren till min bärbara dator är glapp och det är så jävla omständigt att få den att funka. Och jag vill inte använda morsans dator för jag vill inte att hon ska hitta min blogg. Det skulle inte va hela världen om hon läste det jag skrivit sen jag kom hem från behandlingen men jag vill inte att hon ska behöva läsa det jag skrev när jag var aktiv, och se dom bilder jag la upp då. Jag själv kan inte ens se på dom idag utan att få hjärtklappning men jag vill inte ta bort dom heller just nu för dom visar hur jävla illa det var, och jag vill inte glömma det. Om jag glömmer misären kommer jag glömma varför det är så fantastiskt att vara drogfri och jag är LIVRÄDD för att kliva på igen. Jag har varit drogsugen i helgen och det triggades igång av att jag var i gamla lägenheten och packade grejjer. Och sedan när jag kom till nya lägenheten vart jag påminnd om det gamla när jag såg mina möbler och grejjer som jag har haft medans jag var aktiv. Jag vill inte göra mig av med min 8000 kronors soffa som jag haft i två år bara för att jag har pundat så in i helvete i den. Det känns som att jag flyr från problemet om jag gör mig av med den, jag borde lära mig leva med minnena istället för att trycka undan dom.  Men frågan är om jag utsätter mig själv för onödig smärta? Jag vet inte, allt detta är nytt för mig.

För att handskas med drogsuget och alla andra jobbiga känslor har jag börjat skriva musik. Jag säger inte att jag är särskillt bra på det men det hjälper mig.

Det är otroligt smärtsamt stundvis men det är också väldigt givande. Precis som jag känner när jag målar. Skapande är otroligt viktigt för mig, men använder jag det som en flykt precis som jag gjorde med drogerna? Så fort det blir svårt så vänder jag mig till musiken för att tänka på annat, men det tar inte bort tankarna mer än några sekunder åt gången. Det finns alltid där, jag kan inte fly.

Jag har mått oförskämt bra innan helgen kom med drogsug. Jag var varit som ett lallande fån på rosa moln i flera veckor. Jag har bara levt i tacksamheten jag känner för att få leva ett liv utan droger. Att jag fick chansen att tillfriskna medans så många andra gick förlorade i sjukdomen. Så många har dött på så kort tid.. Det är tragiskt och sorgligt och jag blir arg på sjukdomen. Speciellt när det gäller en kille. Den killen dog för att han hade tagit tabletter och druckit alkohol, en sån där skitsak som jag själv gjorde nästan dagligen. Och jag såg inte han som beroende på samma sätt som jag är, han rökte hash och tog nån opiat men han var inte pundare som jag, i mina ögon. Också hände det som inte fick hända. Han dog i sömen, drunknade i sina egna spyor. Varför? Varför hände det honom och inte mig? Jag var sju resor värre än honom men jag överlevde varenda jävla överdos jag tog. Och jag fick chansen att tillfriskna, men han fick den inte.

Varför?

Frågor utan svar..

jag fyller år idag. Grattis till mig! För ett år sen höll jag på att knarka ihjäl mig,nu är jag helnykterist och har snart 5 mån drogfri tid

Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Jag vet inte varför jag inte skrivit tidigare.

Anyway, det går bra för mig. Jag ska få skriva på kontraktet på nya lägenheten imorgon och få nycklarna och det känns fett bra. Det går jättebra för mig på kursen som jag går och jag är fortfarande drogfri!

Jag var på ett jättebra na möte ikväll och jag delade om hur bra jag mår. Jag hade tänkt skriva mer om det men nu ska jag se criminal minds :P

Andra dagen på 3veckorskursen idag då, det känns redan som att jag har gått där hur länge som helst. Trivs verkligen jättebra där. När vi slutade idag så gick jag och solade sedan funderade jag på att åka hem till lägenheten men jag gjorde aldrig det. Jag åkte hem till morsan o farsan och spela gitarr istället. Jag börjar bli riktigt bra om jag får säga det själv! Imorgon har jag sovmorgon till kl ett så det känns skönt, och på fredag är jag ledig. Ska åka och kolla på en lägenhet då också men jag hoppas att jag får den första jag varit och kollat på men jag har inte råd att vara kräsen nu direkt.. Jag tar det jag får sålänge.

Nu ikväll så har jag varit på ett NAmöte och det kändes som vanligt väldigt bra att gå dit. Jag delade om det jag tänkt på mycket under dagen, dvs att jag vet inte hur jag förhålla mig till min bakgrund när det kommer till att skriva CV och personligt brev och sånt. Vi pratade på kursen idag om olika egenskaper som en arbetsgivare kollar efter och jag vet ju inte än vad jag har för egenskaper eftersom jag knarkat så länge. Jag vet inte om jag är pålitlig och flexibel och allt det där som dom söker, jag har knappast varit det medans jag missbrukat, och det är ändå ganska lång tid av mitt korta liv som jag har gjort det. Jag började när jag var 14 och höll på tills för fyra månader sen, alltså ca 7 år. Men nu kom jag ju in på nåt helt annat. Det jag tänkte på var iallafall att det är svårt för mig att veta vad jag har för egenskaper för att jag håller ju lixom på att lära känna mig själv igen nu, och hur förklarar man det för handledaren? Eller för gruppen för den delen? Det var nån som frågade mig idag om jag skulle festa och dricka i helgen och jag hörde mig själv svara "Nej jag dricker inte". Vilket konstigt svar att komma från mig! Men det kom lixom av sig självt och det kändes helt naturligt att det är så, jag dricker inte. Som tur är frågade ingen varför jag inte dricker för det hade jag haft svårt att svara på. Jag har lixom kännt dessa människor i knappt två dagar det känns inte som att det är läge att berätta att jag är missbrukare.

Fan nu vart jag distraherad av den där jävla ICA reklamen. Minns inte vad jag skulle skriva. Avslutar istället....

Idag har varit en fantastisk dag! Jag började den här kursen imorrse som jag ska gå i tre veckor och det var jätteroligt. Jag tror att det kommer att bli jävligt bra det här. Och vem tror du jag mötte där av alla människor? Jo min pojkväns mamma! Hon blev så glad när hon såg mig att hon gav mig en stor puss på munnen. haha! En kvinna där frågade om vi kände varann och då svarade hon att jag tillhör familjen, gulligt va? Sånt där betyder skitmycket för mig, jag blev så glad för att hon blev så glad att se mig. Hon är världens bästa. Hur kan jag ha missat att hon jobbar där? Aja, det blev ju en rolig överraskning iallafall!

Sen så ringde jag till soc och berätta om allt det här med lägenheten och det. Berättade att jag varit och tittat på en lägenhet som hade något högre hyra än den jag har nu men det var okej för dom och de känns ju bra.

Nä nu ska jag glo lite tv och spela gitarr sen måste jag sova så jag orkar med morgondagen också.

Dom här brickorna betyder så oerhört mycket för mig. Jag är stolt över mig själv för att jag har tagit mig såhär långt. Om två månader får jag ta nästa. Längtar som fan!