Jag träffade min gubbe igår. Hade inte sett honom på nästan 3 veckor. Det var så jävulskt skönt och se honom och bara vandra runt på stan en stund innan jag skulle till kriminalvården. Han är aktiv i missbruket, det tänker jag inte förneka, men han har varit jättelugn sen jag for på avgiftning och det känns tryggt för mig. Annars har han en tendens att dricka sig redlös och bli rånad, och sånna saker.

Han var också på kriminalvården igår och fick väl inte så jätteroliga besked. Han ska in i fängelse snart, och vi hade räknat med två månader som det stog i domen, men han hade en del av det senaste straffet kvar så nu blir det 4 månader ist. Han ska in om ca 3 veckor. Det var inte riktigt vad vi hade väntat oss, men nu är det som det är. Jag vet att han tycker ändå det är skönt att han tog tag i det, och att han kommer vara inne under halva vintern iallafall. Det är ett helvete och vara hemlös på vintern! Vi var det förra vintern, och det var många nätter vi var helt säker på att vi skulle frysa ihjäl... Det är fruktansvärt.

Hur mår jag då? Jag har sovit helt okej inatt. Men det är saker som gör mig orolig. Som att personalen på boendet inte litar på mig. Dom är helt övertygad om att jag går och småknarkar. Jag lämnade urinprov igår när jag kom tillbaka för jag vet ju att jag är ren, och jag vill att dom ska FATTA DET. Trots rent pissprov vart det ändå ett jävla liv. "Vad har du tagit?" "Vad har du gjort?" "jag vet att du har gjort nåt" "Jag ser varenda steg du tar, jag litar inte på dig". Nu överdriver jag inte heller. Hon sa verkligen så. Vägra släppa det lixom.

Jag blir skitnojjig och får konspirationstankar. Tänk om jag lämnar ett prov som är rent, men dom säger att jag är positiv och skriver ut mig bara för att dom är så övertygad om att jag har tagit nåt! Fast jag inte har det! Går på helspänn kan jag säga. Jag känner deras ögon vart jag än går, när jag pratar, när jag somnade i soffan igår. Jag är livrädd för att kliva snett eller råka snubba på orden när jag pratar. Jag ger mig fan på att jag kommer att få lämna urinprov ute på öppenvården idag också. Bara för att dom är så jävla övertygad.

Jag kan förstå att dom är misstänksamma mot mig med tanke på vad som hände när jag var här sist, men alltså om jag lämnar ett rent urinprov kan dom väl för fan låta mig vara!!

Nä nu ska jag gå och käka frukost med tjejerna. Har jag nån av mina läsare kvar förästen?

 

aheo

18 september 2013 09:03

hej, första gången jag skriver till dig. har följt dig ett tag, vill bara säga att det måste vara jätte svårt att de inte kan lita på dig, men visst förstår vi varför!... men jag hoppas att du klarar dig hela vägen !Tusen tusen varmaste kramar till dig, // Elizabeth

 

Nathalie

18 september 2013 09:34

Du har ännu en ny läsare. :) vet inte riktigt vad jag tycker än, det är med blandade känslor jag läser. Både som fd. Brukare och som medberoende. Av det jag har läst för jag känslan av att du i det stora hela fortfarande står med en fot inne och en ute många gånger. Men jag hejar och hoppas på dig! Ett liv i missbruk är helvetet på jorden. Kram!

 

Benita

18 september 2013 09:41

Tyvärr kommer du känna länge att människor i dun närhet misstror dig och med facit i handen så har människor blivit besvikna... Det är detta som är den tuffa resan med att bli drogfri, tro mig det är verkligen värt det! Kämpa på nu... Gör dig inte till ett offer, utan visa att du kan ( men DU måste vilja själv)
Kram Benita

 

Sophie

18 september 2013 09:55

Mig har du kvar fina du. Tänker på dig. Du är stark och du kommer klar detta bara du vill! Stor kram

http://Tweenerpie.blogspot.com

 

Johanna

26 september 2013 16:12

Jag är kvar, fast jag sällan kommenterar nu för tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...