Jag har underbara kvinnor runt omkring mig. Dom bryr sig på riktigt, och det är jävlar annamma i dom. Det går inte att smita undan.. Jag har haft problem med smärta runt brösten och på vänster sida vid dom nedersta revbenen länge nu. Och vi har pratat om att jag måste gå till läkaren och kolla det, jaja säger jag, och smiter undan. Jag hatar läkare!

Idag tvingade dom mig att ringa, och jag fick en tid idag redan. Ingen möjlighet att ångra sig. Så jag gick dit, var där länge också och gick igenom alla symptom och tog blodprover. Dom stack sönder mig för att jag har typ inga vener kvar. Men iallafall, det jag skulle komma till var att min vårdcentral ligger naturligtvis där jag bodde sist innan jag vart hemlös. Bara några hundra meter därifrån, och jag måste hoppa av på "min" busshållplats alldeless brevid huset jag bodde i. Det var tungt. SÅ JÄVLA TUNGT. Jag fick ett sånt sug i magen att bara "gå hem". Jag ville hem!! Hem till MIN lägenhet där det nu bor någon annan jävel. i MITT hem.

Det är svårt att acceptera det som hände. Jag har varit hemlös i ett år nu ganska precis. Hur fan kunde jag låta det här hända? Jag är HEMLÖS. 24 år och hemlös. Ångest.........

Det kom några tårar för en stund sen, men bara lite. Jag har inte gråtit på jag vét inte hur länge.. En tjej här sa till mig att jag är en överlevare, och det är jag. Det går inte att känna efter när man måste vandra på gatan och leta sovplats. Det går inte att tycka synd om sig själv eller lätta på trycket. Knarka för att överleva, känslokall för att orka. Det är så det är. ALDRIG känna efter, då går man under.

Jag var och tittade till min pojkvän innan jag for till vårdcentralen. Det låg sprutor med lösningar i överallt och han drack öl till frukost. Jag var bara där en liten stund, han var så trött att jag knappt fick någon kontakt. Men det gick bra. Det var som att komma hem, det där är ju min miljö. Jag vet att jag absolut inte borde göra så, för nästa gång kanske jag tar den där jävla sprutan och trycker i mig. Men den här gången gick det bra, och jag är stolt över mig själv för det. Jag fixade det. Jag vill inte tillbaka till den där jävla pundarkvarten. Nej tack!

Visst att det är pissjobbigt och astråkigt att vara där på kvinnoboendet och vara drogfri. Men jag har tak över huvudet och mat på bordet. Ni kan inte föreställa er hur värdefullt det är för mig. Jag har kastat bort det en gång förut och jag tänker inte sabba det den här gången. Nu är det färdigt med misären. Nu ska jag skaffa ett hem och LEVA. Jag måste försöka iallafall. Annars dör jag.

Som ni vet har jag inget problem med döden. Jag är inte rädd för att dö. Men jag måste tänka på mina anhöriga. Allt kan inte bara handla om mig hela tiden. Jag är skyldig dom att försöka allt jag kan att rätta till misstagen jag gjort. Det är dom helt klart värda.

 

aheo

25 september 2013 10:04

God morgon på dig!
skönt att du kämpar på dels för din egen del & familj.
Hoppas att det gick bra på vårdcentralen & att du blir fri smärtan, det är ju en bit på vägen :) kram på dej!

// Elizabeth

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...