wow. Vilka underbara medmänniskor ni är. Ni möter mig med kärlek och omtanke fast jag tagit det här beslutet. Jag trodde att ni skulle dömma ut mig och kalla mig dum i huvet typ, för när jag var aktiv och bloggade förut så var det så jag bemöttes. Har velat säga sanningen länge nu, men inte vågat på nåt sjukt sätt. Jag menar, det är ju en anonym blogg, fast ändå inte på nått sätt. Det är ju som sagt många som vet vem jag är på riktigt, men jag orkar inte bry mig om det längre. Vill de sprida rykten eller snacka skit så får de väl göra det då.

Jag vill bara säga en sak till er som känner mig. SNÄLLA SNÄLLA inga kommentarer på facebook så att alla kan se. Jag vet att ni säkert skulle mena väl men det skulle va helt förödande för mig.

Min familj vet ingenting och jag vill ha det så. Jag hoppas att ni kan respektera det.

Just nu sitter jag iallafall och är skitdålig. Jag har gått på sub och morfin sedan påskhelgen och för första gången sedan dess kännt mig dålig faktiskt. Har inte fått i mig nånting alls idag i drogväg. Inte ens en cigarettjävel har jag. Kontot har legat på minus i flera veckor nu. Benson vi beställde från internet verkar ha fastnat i tullen och det har sett mörkt ut länge nu. Ekonomiskt alltså.

För övrigt mår jag ganska bra. Det känns inget särskillt att jag har tagit återfall. Jag trodde det skulle bli värsta ångest-stormen och panik men det kändes helt naturligt. För som ni vet så tog jag ju egentligen beslutet för flera månader sedan, jag har bara inte vågat ta steget.

Det är jättebra mellan mig och E. Vi pratar om att tända av just för att det inte finns någon sub i stan och det är alldeless för dyrt att gå på doll. Men för det behövs det en jävla massa benso, och som sagt dom har nog fastnat i tullen så vi får se hur vi löser det.

Hur går det med jobbet kanske ni undrar. Jo jag hade för hög frånvaro så dom ville inte ha kvar mig. Spelar ingen roll om jag har varit sjuk på riktigt, frånvaron är för hög och dom är inte intresserad av att hålla en plats när det finns dom som värkligen förtjänar att va där. Men min handläggare lyckades övertala dom att vi skulle ta en paus istället så jag får friskna till ordentligt också ska jag komma tillbaka i juni. Jag älskar det där jobbet och det känns så jävla orättvist. För jag har inte varit hemma pga av nå droger utan jag har varit sjuk på riktigt! Det minns ni kanske att jag skrivit om?

Hoppas morfinet kommer snart, orkar inte va dålig alltså.

 

Annika

23 maj 2012 12:03

Hej vännen! Skönt att höra att du lever och att du orkar vara ärlig!
Självklart är det tråkigt att läsa men som alla andra har sagt så har du varit så förbannat duktig och kommer nog fortsätta vara stark.
Återigen, tack för din ärlighet!
Kram Annika

 

N

23 maj 2012 13:04

tycker också att det är skitbra och starkt utav dig att våga vara ärlig. jag vet själv att skulle min pojkvän vara aktiv i missbruket då jag kommer ut från behandlingshemmet så hade det tagit max ett dygn innan jag svängde in på samma spår.. det har ju hänt mer än en gång tidigare. det är riktigt svårt särskilt då man missbrukat tillsammans och kanske är ovan vid att leva ett nyktert liv "ute i verkligheten". för min del så har jag inte varit drogfri nån längre period under hela mitt så kallade vuxna liv.. känns lite som om jag stannat i utveckligen.. känner mig inte det minsta vuxen .
så det är svårt.. riktigt svårt. och när man väl kommit igång o missbruka igen är det så lätt att det spårar iväg.. det är ju det livet som man är van vid, som känns tryggt.. är ju själv en riktig trygghetsnarkoman.

men jag hoppas verkligen att du, eller ni, hittar motivationen och kraften att bryta.. nu kan ni ju hjälpa och stötta varandra på ett kanske ännu bättre vis. kramar!

 

Ann

3 juni 2012 15:58

Hej,
Du är stark och jag hoppas att du finner rätt väg! Har själv en pojkvän som missbrukar och det är tungt, både för honom och för mig. Dock är jag säker på att allt ordnar sig, vissa saker tar bara lite längre tid! /Ann

 

M

7 juni 2012 20:40

Det är tydligt att du ljuger för dig själv och hittar på ursäkter till att du "varit sjuk på riktigt". Du säger att du gått på Morfin och Sub sen påskhelgen och under den tiden har du "varit sjuk". Men sanningen är att man kan få influensa-/förkylningsliknande symptom att av stoppa i sig sån skit. Jag tåler t ex inte Morfin därför att jag får öroninflammation av det. Jag kan inte ens ta Cocillana (hostmedicin med Morfin i). Jag jobbar på sjukhus och ger väldigt ofta smärtstillande av den starkare sorten (Morfin, Ketogan, Palladon/Hydromorfon) och jag har hört många patienter som sagt samma sak, att de känner sig "förkylda" av det. Sen är det möjligt att du var hemma pga att du var sjuk innan du tog återfall, det är ju en annan sak. Nej, tycker inte synd om dig alls faktiskt, för att du blivit av med jobbet. Jag tillhör de av dina läsare som inte tänker sitta här och jamsa med och tycka att åh det är så synd om dig bla bla. Det finns tydligen medberoende bloggläsare också, jag är inte en sån. Har lärt mig av många f d missbrukare att det finns tyvärr bara ett sätt för anhöriga att handskas med er och det är TOUGH LOVE. Har gått i genom detta själv med en anhörig också. Du har gjort det onödigt svårt för dig genom att fortsätta vara ihop med en aktiv missbrukare, men det är väl skitsamma nu för nu kan ni knarka ihop, wiihoo eller? Aja, ta dig i kragen nu, sluta med knarket och kom in på banan igen. Ett återfall är inte världens ände. Kom igen!

 

Mia

9 juni 2012 08:32

Jag trodde i ett naivt ögonblick att du tagit ETT återfall. Sen, när du inte skriver mer på flera veckor, är jag övertygad om att du knarkar hur mycket som helst. Jag trodde på dig, men nu? Lever du över huvud taget...? Tänker på dig, går in här varje dag och hoppas du skrivit något som visar att du lever i alla fall.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...