Godmorgon världen. Jag vet inte hur jag mår riktigt. Känns som att jag bär på en stor sorg, och det gör jag väl också. Dels för mina vänner som gått vidare, och sen för drogen. Hur fruktansvärt dåligt jag än mått i missbruket så är det ändå min sjukdom, och jag måste påminna mig själv om att det är okej o känna sånna känslor.

Jag kommer ofta på mig själv med att fantisera om att ta en överdos och bara glida bort. Varför inte fantisera om att bara ta drogen? Nä jag fantiserar om att dö. Kanske för att jag nånstans vet att om det kommer till den punkten att jag är på väg att börja knarka igen, så har jag bara ett val. Jag kommer dö vilket fall som helst.

Usch vad omotiverad jag känner mig att skriva.. Jag är så bitter på morgonen. Igår skulle jag ha träffat min gubbe, men det vart så sent så det blir väl idag istället. Jag vill gärna träffa han så mycket som möjligt nu innan han åker in i fängelse igen. Det är en annan sak jag tänker mycket på. Kommer historien att upprepa sig? Kan jag göra nåt annorlunda den här gången?

Ni som varit med ett tag nu vet ju att han satt inne medans jag var drogfri för två år sedan. Han satt 8 månader, och när han kom ut fick han ingen behandling och började knarka och dricka igen. Det tog 6 månader för mig att följa efter, men jag klev på jag också. Den här gången ska han in 4 månader, vilket inte är så lång tid (vi har som sagt varit ifrån varann mycket längre än så) men jag tänker på vad som kommer hända när han kommer hem. Nu är det precis samma som då, jag klev in i behandling innan han åkte in i fängelse. Jag blev drogfri och sen kommer han hem och får ingen hjälp. Jag vill inte att det ska bli så den här gången. Men om det blir så tänker jag inte vänta 6 månader innan jag kliver på, det kommer smälla till direkt.

Jag har väl räknat ut att jag kommer vara klar med mina 12 veckors behandling när han muckar. Jag kommer göra vad som krävs, jag kommer göra behandlingen helhjärtat. (hoppas jag) och sen kommer jag ligga på soc ännu mer än vad jag gjorde sist. Såhär får det bara inte gå till en gång till. Begriper dom inte det? Jag är livrädd för att göra nåt misstag medans han sitter inne så jag måste vara därute hemlös och ensam igen. Det klarar jag inte, också är det snart vinter också. Därför tänker jag göra allt jag kan för att det inte ska bli så. Jag kan inte kliva ut medans han sitter inne och förmodligen också dö på kuppen. Jag kan inte göra så mot honom. Han måste få en chans innan jag ger upp.

Nä nu ska jag avrunda här, jag känner att jag försvinner in i mina egna tankar. Jag ska inte gå händelserna i förväg.