Jag är så jävla korkad..

Ibland när min pojkvän är borta och jag har tråkigt eller mår dåligt så "råkar" jag trilla in på min twitter eller bilddagbok som jag inte använt sedan jag slutade knarka också börjar jag må så jävla dåligt när jag ser bilderna på hur jag såg ut..

Jag kan inte fatta att jag la upp så mycket bilder när jag ser sjukt sliten ut och trodde att det var OK?

Vafan tänkte jag på??

Såhär i efterhand är det fruktansvärt att se..

Men destruktiv som jag är så kan jag inte ta bort bilderna eller sluta titta på dom! Det är nånting som gör att jag vill ha dom kvar.. Jag hade nån sjuk besatthet att dokumentera mitt liv som missbrukare och det får jag lida för nu. (Det var ju därför jag startade den här bloggen, för att dokumentera missbruket.)

För jag har alltid varit kreativ och skrivit dagbok, texter, målat etc sen när knarkandet gick över styr så började jag fota och skriva om det och ja allting finns ju kvar..

Jag har mitt "gamla liv" nerpackat i lådor på vinden för jag vill inte se på skiten. Det är mängder med böcker som jag skrivit i under flera år och såå mycket minnen.. För mycket minnen..

Här är ett exempel.. En typiskt bild på mig när jag skjuter i mig amfetamin, cencurerad för bloggen naturligtvis..

Här är ett exempel från en av mina böcker..

Nämnde jag att jag spelade in filmer också? Of course i did! Här är en printscreen från en film..

Bilderna jag lagt upp nu finns i mitt bildarkiv här på bloggen, jag har inte tagit dom nu eller laddat upp dom nu, det finns inga sånna bilder på min dator. Dom finns sparade på skivor och usb-minnen som jag har "tappat bort", vet inte vart dom finns och vill inte veta heller..

Jag har framkallat några bilder och sparat i ett fotoalbum, men det är "normala" bilder om man kan kalla dom det, dvs inga droger eller sprutor utan bilder på mig o vänner osv.

Och som alltid när jag går igenom denna process med gamla bilder och minnen så blir jag spänd i benen, svettig under armarna, kall i hela kroppen och får stickningar i händerna precis som jag blev efter ett lång race... och glöm inte huvudvärken och den stirriga blicken..

Imorrse vaknade jag av att min pojkvän sa hejdå till mig. Han hade klätt på sig och skulle åka in till stan och köpa sömntabletter sa han. Han sover riktigt kasst alltså, typ en eller två timmar per natt och jag förstår att han mår dåligt för det.. Men när han gick så grät jag.. Sen så somnade jag om en timme och ringde honom då sa han att han inte hade tagit nåt och att han skulle gå o lämna in socpapprena.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag blir förbannad på mig själv för att jag känner som jag gör och att jag hänger upp mig så mycket på honom men jag älskar han så fruktansvärt mycket.. Han är den rätta det vet jag bara..

Jag är så jävla besviken på mig själv.. Fyfan alltså.

Patetiskt...

Godmorgon. Inatt har jag inte sovit särskillt bra.. Har drömt om droger och sprit hela natten.

Först drömde jag att jag skulle handla 10g tjack + verktyg men det blev bara massa jidder hela tiden och jag blev helt vansinnig. Hatar att bli arg i drömmarna man blir på så dåligt humör när man vaknar..

Sen drömde jag om en 5 litersdunk me sprit men den gick sönder och jag var med en jävla nöt som inte fattade hur han skulle hålla för läckan så i slutändan så vart det bara 1,5liter... Suck. Snacka om irriterad.

Tur att man är nykter och drogfri..

Idag ska jag åka och storhandla med mamma. Skönt att äntligen få det gjort. Har skrivit en låång lista på saker som ska handlas. Sen är det bara städa och tvätta kvar sen har jag gjort det som har gnagt mig så länge. Men jag får ju ingen hjälp för min pojkvän är sjuk o ja fixar inte att göra allting själv. Jag kanske borde gå och köpa värktabletter idag så jag KAN göra allting själv. Hmm ingen dum idé..

Idag skulle jag bestämma mig ang nya praktikplatsen och när min handläggare ringde och väckte mig så kände jag bara "neeeej ja vill inte nu" men vi pratade iallafall och hon förstår min situation så jag ska börja jobba efter nyår istället för nu på en gång. Det känns skönt, stressen släppte lite.

För övrigt så känner jag mig rätt låg, jag har en massa grejjer jag skulle behöva göra men har ingen ork. Tvätta, städa, handla ja ni vet.. Min pojkvän är sjuk så.. ja jag skulle behöva hjälp helt enkelt.

Har slut på mina diklofenak också så det börjar göra grymt ont igen, kan inte röra mig som jag vill längre. Det var så skönt att slippa smärtan! Men jag skulle äta dom i 10dar sen fortsätta om jag behövde, nu har jag ätit dom i ca en månad? Det har inte blivit bättre.. Suck.

Fredag.. Det är möte ikväll men jag lär ju inte gå.. Har inte varit på möte på flera veckor men jag vågar inte säga det till nån. Farsan frågar hela tiden om jag har varit på möte och jag svarar bara "mmmm", känns förjävligt att ljuga.

Det var ju bra att jag var på eftervården i tisdags iallafall, även om det gick som det gick. Jag har sagt till min pojkvän att jag pallar inte gå på eftervården förens han är i behandling och det är väl ganska tärt av mig att säga för han tycker ju redan att allting är hans fel men jag måste ju va ärlig.. Jag kan inte börja ljuga för honom också.

Nu sköt jag ju dessutom upp praktiken pga att jag inte känner att jag kan börja jobba förens han är i behandling.

Jag hoppas att det blir snart, jag hoppas hoppas hoppas..

Jag skämms över mitt medberoende. Jag vet att jag gör precis allting fel, som man inte ska göra men jag orkar inte göra på nått annat sätt. Jag försöker bara stå ut och vänta på bättre tider..

Igår mådde jag rätt bra, jag var på studiebesök sen for jag in till stan och köpte en julklapp till min pojkvän som vart jätteglad. Han låg hemma och var dålig och jag kände att jag kunde åka på eftervården för han sa att han bara skulle ligga hemma i sängen. Jag underskattade hans sjukdom för när jag sedan ringde han efteråt så var han på stan och hade tagit sub.. Vi tog bussen hem tillsammans och växlade knappt ett ord. Jag var så besviken så jag visste inte vad jag skulle säga..

Nu är han dålig igen men han får skylla sig själv..

Fan va jag har blivit dålig på att blogga. Men jag känner att jag inte  har något vettigt att skriva heller så..

Har en svacka nu, känner mig helt värdelös, hatar min kropp osv.. Men det kommer nog att gå över.

Idag har jag studiebesök på samhall, jag ska se om jag kan bli ledsagare. Jag är fett nervös för att börja jobba igen, det känns som att jag vill vara "ledig" och hålla koll på min pojkvän men jag kan ju inte hålla på så hur länge som helst heller. Han ska snart in på behandling och det känns så jävla skönt!

Det går lite sådär just nu. Han mår fruktansvärt dåligt till och från och han vet inte hur han ska hantera det. Jag tillät honom att dra iväg häromnatten och fixa imovane och lyrika (jag vet jag vet jag är dum i huvet) men jag visste inte vad jag skulle göra.. Han kom tillbaka iallafall, vi satt uppe hela natten och pratade och på morgonen for jag till mormor och bakade pepparkakor för att jag hade lovat. Var ganska sliten kan jag säga..

Bara för att förtydliga så var det inte jag som skulle ha piller, det var han som tog dom. Jag tar INGENTING.

Jag fick ett meddelande att ett ex på facebook, han skrev grattis till 10månader drogfrihet OM de nu är sant. Vafan?! Jag vart så jävla lack så jag höll på att explodera!! Han skrev "nä men vissa säger ju att dom e drogfri också smygpundar dom ändå hehe" Jag kunde fan ha vridit nacken av han. Jävla idiotjävel det var ju han som fick mig att börja knarka från första början också tror han att han är bättre än mig!!

Shit nu vart jag förbannad igen, onödigt att börja tänka på det där..

Nä jag är ganska känslig just nu. Misstänker att det är PMS som spökar.. Stackars pojkvän, han kommer att få ett helvete.. :P

Jag tänkte sätta mig ner och blogga igår men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag tror att jag tänker för mycket ibland och då blir det inget.

Min pojkvän tog återfall i förrgår, men han kom hem också pratade vi hela natten om det. Han är inte den som pratar om hur han känner eller vad han har varit med om i sitt liv men han gjorde det då och det uppskattar jag verkligen. Det är mycket lättare att förstå när han berättar vad han går igenom..

Igår låg han i sängen nästan hela dagen och idag så vaknade han och for in till stan och skulle träffa en kompis och hämta nå skor? Han skulle komma hem sen så skulle vi eventuellt gå på bio. Vi får väl se..

Jag kan inte lita på honom än, men en dag så kommer jag att göra det.

Han frågade mig varför jag är med honom, jag kan ju få vem jag vill säger han. Men jag säger att jag vill inte ha någon annan. Jag vet att vi kan få ett bra liv tillsammans, hade jag inte trott det så hade jag lämnat honom för längesen. Jag kommer aldrig sluta tro och hoppas att vi kommer att fixa det här.

Han tycker jag är en fantastisk människa, att jag är stark och han fattar inte hur jag orkar. Men jag känner mig inte stark, jag står ut... Knappt ibland.

Det kommer att bli bra. Jag vet att det kommer att bli bra. Jag måste bara stå ut..

Igår klev vi upp tidigt och for in till stan för min pojkvän hade tandläkartid igen. Sen gick vi tills hans mamma och hon hade druckit.. Det kändes jobbigt för mig att sitta där medans hon fyllegrät kl 10 en måndagmorgon. Kan bara tänka mig hur det känns för min pojkvän..

Varje gång hon ringer på fyllan så säger han att han vill ut och supa eller knarka, och jag förstår honom. Det hjälper inte direkt hans situation att hon ringer och håller på sådär.. Men vad ska man säga? Jag kan ju inte säga åt en vuxen kvinna hur hon ska betee sig mot sin son?

Jag gick på ungdomsmottagningen och fick nytt recept på p-piller sen när jag kom tillbaka så hade min pojkväns soctant ringt och sagt att han skulle på studiebesök på behandlingen dom har här i stan. Han blev lite less för att det var så kort varsel, hon skulle ha ringt för typ 3 veckor sen men vi åkte dit iallafall.

Det kändes skitbra att vara där, han träffade en som han känner och den killen sa att det var bra där så jag tror att han vart lite mer motiverad..

Jag kräver inte mycket av honom, jag vill bara att han ger det en chans. För vi fick veta igår att dom har stängt portarna till subutexprogrammet så han har inte så mycket annat att välja på..

För att få göra en ADHDutredning så måste han visa 2 månaders drogfrihet och om han går där så kan han göra det. För han behöver hjälp med ADHDn, det är viktigt.

Men det känns iallafall bra att det börjar hända nått nu, vi åker ut på dagarna även om det bara är för att han har tandläkartid så är jag tacksam för det.

Kom just på att jag har eftervård och tid på råba idag.. Fan också.. Jag vill åka dit men jag vågar fan inte. Varje gång jag åker dit så tar han återfall. Vafan ska jag göra?