Jag tog en cigg efter att jag skrev föregående inlägg nyss och började tänka på vad vi pratade om på eftervården igår.

Vi pratade om att det är många som tar återfall för att dom inte lever rent, och med det menar jag att dom har hemligheter och inte är fullt ut ärliga. Det kan vara att man kanske dricker nån gång ibland eller fortfarande håller på med kriminalitet fast man är drogfri, och jag har inga såna hemligheter nu, men i somras så snattade jag väldigt mycket och höll på att torska, och då var det nära att jag tog till flaskan. Jag visste att det jag gjorde var fel och det gnagde i mig men inte förens jag nästan torskade så berättade jag det för min sponsor och dom på mötena. Sedan dess har jag inte stulit nånting, jag har varit helt fri från kriminalitet och det känns skönt.

Och det här med E's missbruk är inte heller någon hemlighet, folk vet om det även fast jag inte tycker om att prata om det. När jag får frågan hur det går för honom är jag helt ärlig och säger att han knarkar igen, jag orkar inte hålla på och ljuga om det.

Sen så pratade vi om hur viktigt det är att må bra i sitt tillfrisknande, för om man inte mår bra varför ska man då vara drogfri? Och jag frågade mig själv, hur kan jag vara drogfri när min sambo knarkar? Varför är jag drogfri? Jag mår ju inte särskillt bra..

Men när jag träffar folk som jag gjorde igår på stan och dom inte ser att jag är en f.d missbrukare (fast jag är med E), då känns det ganska bra att vara drogfri. Fast samtidigt känner jag mig som en tönt, men må så vara, för det är skönt att vara drogfri.

Och när jag träffade våran vän på bussen var det skönt att kunna säga helt ärligt att det går bra för mig, att jag har varit drogfri i 11 månader.

Sen så började jag tänka på det här med bloggen, hur den utvecklats sedan jag startade den. Förut brydde jag mig inte särskillt mycket om hur eller vad jag skrev, huvudsaken var att jag förstog vad jag menade. Jag skriver fortfarande det jag känner för, men jag bryr mig mer om att ni som läser ska förstå vad jag menar. För nu betyder bloggen nånting för mig, mina läsare betyder nånting för mig, förut var det bara en kul grej lixom jag tänkte inte så mycket på det..

Nu har jag nog fått ur mig det jag satt och tänkte på, fred och god växt.

Hej mina vänner! Förlåt att jag inte bloggade igår, det fanns lixom ingen tid..

Vi klev upp ganska sent och for in till stan, sedan for vi ut och hälsade på E's "extrafamilj". På bussen träffade vi våran vän som bodde hos mig ett par månader när vi knarkade som värst, och han såg så fräsh och frisk ut! Det var så kul att se att det går bra för honom. Vi träffade även några pundare på stan, dom tyckte att jag såg "kraftigt oförstörd" ut, ja det var ju trevligt att höra.

Jag gick på eftervården igår också, det känns bra. Jag ska börja sköta det där bättre och gå på möten oftare. Även om jag inte är lika fanatisk när det gäller 12stegsprogramet som jag var i sommras så är det skönt att träffa andra drogfria människor.

Förästen, igår när vi satt på bussen på väg hem så kände jag på hans ficka som han har på armen och frågade "vad har du här då" också kände jag att det var hans verktyg (pump och kanyl), det syntes att han skämdes och han sa att han inte behöver dom längre för att han ska sluta ta subutex nu och när vi klev av bussen så slängde han verkygen i närmaste soptunna. Det kändes fint att han gjorde det, men han lär ju bara skaffa nya..

Nu ska han gå och ta bussen in till stan. Jag sa till honom "försök att inte ta sub idag" och han sa "mmm", jag vet att han kommer att ta men jag vill påminna honom om vad han själv sa till mig igår. Han kan inte bara säga det och tro att det ska va bra så, han måste försöka stå för det han säger.

Jag sa även till honom för någon dag sedan att jag vill att han ringer till soc och hör hur det blir med behandlingen, när ska han få börja? Dom sa när vi var där på studiebesök att vi skulle höras vid INNAN jul, jo tjena. Det vet man ju vid det här laget att soc alltid tar sån jävla tid på sig..

Jaja.. Så är det.

vad händer idag då? Jag tänkte åka på dollarstore med mamma och köpa en tavla, sen svänga förbi försäkringskassan.

Nu tänkte jag svara på några frågor ang föregående inlägg (om filmerna på youtube);

Jag var väl anonym på det sättet att jag hette ett annat namn, men det var ju jag på videorna.

Ja jag döpte filmerna till låtnamnet, men jag vet inte om det kom upp när man sökte på låten, för jag har ett svagt minne av att jag gjorde några filmer privata.

Hade jag många visningar? Njae det tror jag inte, det var en video som hade ganska många men det var ingenting om man jämför med andra videos. Minns inte riktigt eftersom jag inte kollade på filmerna innan jag tog bort dom.

Hoppas ni får en bra dag, det ska jag försöka ha.

Här är en låt jag lyssnade mycket på när jag knarkade.. Jag hade även gjort en egen video till den (som jag gjorde till många låtar) men jag tog bort den utan att titta på den, jag vill inte se vilket skick jag var i.

Jag hade ett par filmer uppe på youtube, bland annat när jag sitter och noddar (håller på att somna) på droger. Hur fan kunde ja lägga upp sånt? Hemskt..

Som sagt jag raderade alltihop, känns skönt måste jag säga.

Har varit ensam hela dagen, tänkte ju göra nån nytta men det blev inget gjort. Nu sitter jag här med huvudvärk för att jag suttit framför datorn hela dagen, misstänker att jag måste skaffa glasögon..

Inatt har det varit action i trappen kan jag lova..

Jag stängde av tv:n vid tolv och försökte somna, men efter en stund så hör jag ett jävla liv i trappen, låter som världens bråk och det är en kille som bara vrålar. Så jag väcker E, han flyger upp, ut i trappen i bara kalsonger och säger åt dom att lägga av men killen bara vrålar så E klappar till han några gånger sen går han in och ringer snuten.

Snuten kommer och hämtar killen, som för övrigt klappade till både en tjej och en snut innan det hela var över. Spya hela trappen.. Mysigt. Stackars vaktmästaren fick städa upp för den där bruden som killen var hos tänkte ju absolut inte göra det.

Tärt bara att jag har blivit så jävla feg. Jag har haft min beskärda del av grannbråk och har aldrig varit rädd att ryta i eller boxas om det ska vara så, men sen jag blev drogfri så har jag blivit så jävla feg. Jag kände mig odödlig på drogerna, nu känner jag mig skör och är rädd för att göra illa mig.

Som en gammal kärring..

Tur att jag har en pojkvän som kan beskydda mig, det känns tryggt när han är här.

Vaknade för en timme sen av att han hade klätt på sig och var på väg ut, och det vet vi ju alla vid det här laget vad det betyder eller hur? Vi får se när han kommer hem. Han skulle inte vara borta så länge sa han men ja det vet man ju hur det blir..

Jag skulle behöva göra nåt vettigt idag medans han är borta istället för att bara sitta här och vänta. Skulle behöva gå in på försäkringskassan och apoteket..

Här kommer första inlägget på det nya året, också har jag 11 månader drogfrihet idag!

Gårdagen spenderades med pojkvännen hemma framför tv:n. Morsan kom förbi med god mat till oss sedan la vi oss i sängen och myste tills det var dags att gå ut på balkongen och kolla på fyrverkerierna.

Imorrse när jag vaknade var det helt tyst och öde ute, jag tror dom flesta har varit fyllesjuk idag, men inte jag, för jag är nykterist! Ganska skönt att slippa bakisångesten kan jag lova..

Idag har jag varit och firat min yngsta kusin som fyller 8 år idag. Känner alltid sån tacksamhet att jag får vara med när släkten träffas. Annars har det aldrig varit nån som frågat mig för att jag har alltid varit för väck för att kunna vara med. Men det är helt annorlunda nu, jag har en fantastiskt fin kontakt med min familj nu som jag inte har haft på många många år.. Tänk att det var mitt missbruk som var problemet, jag tyckte alltid det var dom det var fel på.

Och åter igen tack för era kommentarer, till Annika vill jag säga lycka till! Jag blir så varm i hjärtat när du skriver att jag inspirerat dig att ta tag i ditt drickande, och allt går bara man verkligen vill det!

Jag hoppas att det här året blir fyllt av lycka och bra förändringar. Jag hoppas att jag och min pojkvän vid den här tiden nästa år har kommit förbi problemen vi har nu, och att vi är lyckliga och tillfreds med tillvaron.

Jag tror att jag ska ha som nyårslöfte att börja gå på möten igen, för nu har jag inte varit på flera månader. Jag gick 3ggr i veckan i somras, sen vart det mindre när E kom hem och tillslut slutade jag att gå. Det känns tungt att ta sig tillbaka, men om en månad måste jag ju dit och ta min 1års-medalj!

Mina läsare är underbara. Ni ger mig motivation och ork att fortsätta skriva. Det första jag tänker när jag vaknar är att jag måste kolla bloggen, och alltid så är det någon som har skrivit en rad eller två. Bloggen har hjälpt mig oerhört mycket i min drogfrihet, särskillt de senaste månaderna sedan E kom hem. Tack och återigen tack.

Nu ska jag sitta och känna lugnet en stund. E är hos sin kompis som bröt revbenen för ett par dagar sen. Hoppas ni alla haft en trevlig nyårsafton, för det hade jag!

Jag vaknade imorrse kl 9 av att min pojkvän ringde efter droger. Han fick inte tag på nåt så vi gick och la oss igen, sen vaknade jag nu för en stund sedan av att han var påklädd och på väg ut genom dörren. Jag bad honom att inte lämna mig ensam hela dagen, han blev irriterad och sa att han inte skulle va borta så länge.

Det är nyårsafton idag. Han sa att han ville va hemma med mig för min morsa skulle komma förbi med god mat till oss. Jag undrar om han ljuger? Om han hellre vill vara ute och supa med sina vänner men han säger nej. Så jag antar att jag tror honom.

Jag som så många andra frågar mig själv vart jag kommer att vara den här tiden nästa år? Kommer jag fortfarande vara drogfri? Kommer han vara drogfri? Kommer vi att vara tillsammans?

Kommer jag bo kvar här? Kommer jag ha ett fast jobb och lön? Kommer jag vara lycklig?

Jag minns att jag frågade mig själv samma sak förra året. Tänk om jag visste vilket år jag hade framför mig då.. Jag visste väl att det förmodligen skulle bli behandling, men inte att jag och E skulle vara ifrån varandra i 8 månader, att jag skulle fortsätta vara drogfri när han kom hem och börja knarka, att jag skulle flytta etc etc.

Kommer nästa år bli värre? Kommer jag att börja dricka och knarka igen? Kommer E att försvinna eller dö?

Alla dom sakerna känns möjliga, som att det skulle kunna hända..

Jag känner mig låg.. Känns som att han vart irriterad på mig imorrse och att han inte kommer att vilja komma hem sen för att jag är så jobbig. Jag känner mig falsk om jag inte berättar och visar hur jag känner, men jag känner mig dum när jag gör det.

Nyårsafton.. Vilken trevlig dag..

Jag förstog att min pojkvän hade knarkat igår. Det var det första han sa när han kom hem men jag visste redan..

Jag tycker att det är så jobbigt att se honom så. Kliande, sluddrande och med hängande ögonlock..

Han spillde ut drickan och trodde att jag blev less och arg, egentligen blev jag bara ledsen. Jag frågade om han använder sprutor igen och han sa ja, fast det visste jag redan men jag var tvungen att fråga ändå. Varför? För att plåga mig själv antar jag.. För sen vart jag konstig, fick lixom svårt att andas. Gick på toaletten och försökte hålla tillbaka ångesten och tårarna, ville verkligen inte gå ut därifrån. Var borta några minuter, han hade somnat på soffan men han vaknade naturligtvis när jag satte mig. Tror han försökte trösta mig men så fort han inte rörde sig på en halv minut så började han snarka, sen gick han och la sig.

Jag gick också o la mig och försökte väl prata om det men jag sa inte så mycket, jag kan inte prata med honom längre. Både han och jag vet att det är hans missbruk som får mig att må såhär dåligt, men ingen av oss vill prata om det. Särskillt inte jag.. Jag är rädd att han ska må ännu sämre och knarka ännu mer om jag berättar..

Han somnade fort, sov hela natten, jag med för den delen. Vad kommer han att göra idag? Han har en tendens att ligga och sova länge sen helt plötsligt kliver han upp och klär på sig och säger att han ska åka in till stan. Då har jag suttit och väntat på att han ska vakna så vi kanske kan göra nånting tillsammans..

Jag är ledsen, jätteledsen, fast bara på insidan. Jag vet inte hur länge jag orkar leva såhär. När jag väl börjar bli deprimerad är det så svårt att komma tillbaka, jag bara faller lixom. Orkar inte bry mig..

Jag är sugen på grogg.. Men jag ska inte dricka, det lovar jag.

Godmorgon, jag har sovit rätt okej inatt men min pojkvän har inte sovit nånting. Han har varit vaken och spelat spel på min telefon och gjort massa andra saker. Det kändes som att han hade tagit amfetamin, men jag frågade honom och han sa nej och hans pupiller var inte sådär stora som dom blir när man tar det så jag tror honom.

Han åkte nyss iväg med sin syster och skulle köpa en telefon, får väl se vad det blir för nått. Han vill ha en sån där med touch för att alla andra har en utom han..

Han var ju iväg och fiska igår och jag var hos min mormor och käka middag, sen när jag ringde var dom på väg till akuten för en av dom hade ramlat och brytit revbenen.. Kunde man ju nästan ha räknat ut, dom har ju alltid sånt flyt när dom ska göra nånting.

Jag blev så glad när jag klev upp och såg era kommentarer, det värmer så i hjärtat att ni bryr er och orkar läsa allt jag skriver, så nu tänkte jag svara på några frågor.

Hur ser jag på soc roll och vad gör man när någon är på väg in i ett missbruk? Såhär var det för mig; Jag hade börjat med sprutor och det var som värst mellan mig och J, jag gick på gymnasiet och hade två tjejkompisar som jag var väldigt tajt med, dom visste allting och jag trodde aldrig att dom skulle "svika" mig så och gå till soc och göra en anmälan, för det var så jag såg det.

Jag satt hemma hos mina föräldrar när jag fick ett samtal från en man på socialtjänsten, han sa att han fått in en anonym anmälan också började han berätta vad det stog i den. Han ville att jag skulle komma ner och träffa honom och berätta hur jag såg på saken. Jag åkte hem till J och tog en panna tjack och sen åkte jag ner och pratade mig ur allting. Han såg kanske att jag ljög, men soc kan inte göra nånting om man inte själv vill. Det ska krävas mycket innan dom gör en LVM utredning t.ex

När E kom hem och började knarka så ville jag gå till soc och kräva att dom skulle göra nånting, men jag pratade med min handläggare och hon sa att det är i stort sett hopplöst, dom kommer inte att göra nånting. Sen att allt man gör med soc tar sån jävla tid är en annan sak jag stör mig på, som att jag fick vänta 6 månader på behandling..

Jag tror det beror mycket på vem man har som handläggare, jag hade en jättebra en gång i tiden och henne träffar jag fortfarande, för hon fick saker gjorda, henne kunde man räkna med.

Hur jag ser på mig själv? Hmm ja.. Det är olika från dag till dag måste jag säga. Jag kan klappa mig på axeln och tycka att jag har gjort det bra som hållt mig drogfri så länge, men jag hatar mitt utseende för det mesta. Jag har gått upp 30kg sen jag slutade med tjacket och det mår jag fruktansvärt dåligt över. Ibland kan jag känna mig fin, och då är det E som får mig att känna så. Det kommer sällan innifrån.

Jag har stunder då jag är mer tillfreds med allt jag har gjort både mot mig själv och andra, och ibland så slår jag nåt fruktansvärt på mig själv för det. Det går också upp och ner..

Drömmar? Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor, det är nånting jag inte kommer ifrån. Jag skulle helst vilja jobba med ungdomar som börjat hamna snett och kanske använda mina erfarenheter till att hjälpa någon annan. Jag ska börja en ny praktik efter nyår som ledsagare, för jag jobbade ett par dagar som personlig assistent och det vart en mardrömshistoria. Efter att jobbet som personlig assistent gick så kepprätt åt helvete så började jag tvivla på om jag verkligen ska jobba innom vården, men det visar sig.

Sådär, hoppas det besvarar några frågor. Det är bara att fråga på och jag ska svara så gott jag kan.