Det blev inget bloggande för mig igår, jag hade ingen lust och sen när jag försökte så hängde sig datorn. Jag får försöka beskriva gårdagens känslor och tankar idag istället..

Jag var på begravning igår, min morfar gick bort för ett par veckor sedan. Det var en fin begravning i ett litet kapell, vi fyllde alla stolar och lite därtill. Han var inte min biologiska morfar, men den enda morfar jag haft i mitt liv. Det kändes lite konstigt att hans "riktiga" barnbarn som inte haft någon riktig kontakt med honom satt framför min familj och grät hysteriskt. Dom kände han ju lixom inte.

Den mäktigaste känslan under dagen var ändå tacksamhet. Vi bilen på väg till efterfikat säger min mamma att hon kunde inte sluta tänka på att det kunde ha varit jag som låg där, och jag vände mig om till henne och sa "Mamma, det var exakt det jag satt och tänkte på också". Bilen fylldes av en tung känsla, alla kände vi samma sak. Jag kan inte sätta ord på stämningen, om det var tacksamhet eller sorg, men vi kände alla samma sak i just den stunden. Sen sa hon att om det här hade varit för ett år sedan så hade jag inte ens dykt upp på begravningen, eller rättare sagt hon sa att dom hade inte ens kunnat få med mig på begravningen. Och det höll jag också med om fullt ut, och i det föddes en otrolig tacksamhet att jag får finnas där för min familj idag, nykter och drogfri.

Jag tar inte illa upp när min familj säger sånna saker, jag uppskattar deras ärlighet och att dom känner sig så pass trygga med mig idag att vi kan prata om det. Det är viktigt tycker jag att man får prata om det som har varit, och hur glad man är att det är annorlunda nu. Jag är tacksam att min familj vågar uttrycka sina känslor, det är inte alla familjer som gör det..

Sen så har vi ändå tre ord som vi kämpar med. "Jag älskar dig" är svårt att säga, men vi vet alla om det. Jag och mamma har börjat säga det till varandra lite då och då, men mest skriver vi det på facebook eller så skriver hon det på sin blogg för hon vet att jag läser den.

Igår la hon ut en bild på sin hund på facebook och skrev att det var ett år sedan dom hämtade honom, hon skrev att det hade varit ett händelsefyllt år, det bästa på många år och att hon ville tacka sin älskade dotter för det.

Jag kanske bloggar mer under dagen, just nu tog det stopp.

Men jag är oerhört tacksam att jag lever, och att jag har varit drogfri i 8 månader. Tack gode Gud för det.

Idag firar jag 8 månader nykter och drogfri! Tack Gud för att jag får chansen att tillfriskna och finna sinnesro. Jag älskar mitt liv!