Hej nu verkar det som att jag har fått till datorn igen. Får se hur länge den håller den här gången..

Det har hänt rätt mycket nu sen jag skrev sist. Min kärlek har kommit hem!!! Jag måste bara berätta...

Jag satt här hemma och väntade, hade fattat det som att han skulle mucka ganska tidigt på dan men han hörde aldrig av sig. Hans mamma ringde och frågade mig ett par gånger om jag hade hört nåt men det hade jag ju inte. Klockan tickade vidare mot 12...13 jag började bli fysiskt sjuk av att bara sitta och vänta och inte veta nånting. Är han på väg? Har det hänt nåt? Så jag åkte hem till farsan för att få nåt annat att tänka på. När jag sitter hos farsan och precis har ätit så ringer telefonen, det står att det är hans mamma som ringer men när jag svarar så är det hans röst jag hör. Jag blir så uppspelt och nervös att jag nästan kräks bokstavligt talat. Jag kastar mig i bilen och är nere hos hans mamma på 10minuter. Jag ringer och ber honom komma ner och möta mig utanför porten och när jag står där och väntar....herregud jag får hjärtklappning bara av att tänka på det. Jag fick en sån adrenalinkick att det kändes som att jag hade tagit en panna dundertjack! Knäna höll på att vika sig på mig och jag trodde jag skulle kräkas och svimma på samma gång. Sen bara stog han där framför mig och jag kasta mig i hans famn och vi kysstes för första gången på över 8 månader. Det var helt underbart och overkligt och jag vet inte hur jag ska beskriva känslorna som strömmade igenom mig just då. Jag la mina händer på hans kinder och han la sina händer på mina öron och vi stog där och såg varandra i ögonen och log. Vi kysstes och log och såg på varandra. Jag kunde inte fatta att han var hemma, att han stog där och snurrade på mitt hår och kysste mig. Vi åkte upp till hans mamma och åt middag med hans systerdotter och sen kom en av hans systrar förbi sen åkte vi hem till mig och han fick se våran nya lägenhet för första gången. En av hans vänner var med och jag ville bara att han skulle åka så vi fick vara ifred nån gång och tillslut så for han och vi var själva. Äntligen!! Jag tänker inte gå in på vad som hände sen för det vill jag behålla för mig själv men det var fint och det var efterlängtat ;)

Vi tittar på varandra mycket. Bara sitter/ligger/står och tittar varandra djupt i ögonen utan att säga nåt. Det behövs inte sägas nåt. Inga ord kan ändå beskriva hur vi känner för varandra tror jag.. Men jag kan säga såhär, jag är så oförskämt lycklig nu! Jag svävar på moln och vill aldrig gå tillbaka till det vi kom ifrån. Vi är precis där vi ska vara och jag är lycklig. Jag är så jävla lycklig.