Jag har lixom ingen lust att blogga längre, jag vet inte vad jag ska skriva.

Igår var jag iväg på ett möte och jag mådde inge bra alls så jag delade bara om harm och min gamla drogpersonlighet kom verkligen fram. Jag kände väl på mig att min pojkvän skulle dricka antar jag..

Han var på hockey med grabbarna och drack sig full igår. Jag har sagt till honom att han inte får komma hem om han druckit eller tagit droger men jag kände bara att jag ville att han skulle komma hem så jag kunde ha koll på han precis som en förälder. Jag blir så jävla mammig när det är nåt alltså. Han mådde inge vidare och kände väl att det kanske inte var så lyckat att dricka så jag hoppas att han har lärt sig nåt. Det återstår väl o se...

Jag känner hur medberoendet och min egen sjukdom drar och sliter i mig. Jag har tappat mitt program lite grann och faller tillbaka i gamla mönster. Jag är fortfarande nykter och drogfri men beteendet, tankarna, känslorna är desamma som förr. Jag känner mig hemma i min gamla roll, samtidigt som jag känner mig vilsen för det passar lixom inte in i mitt nya liv. När han kom hem väcktes så mycket gammalt i mig, och det är inte pga nåt han gör eller har gjort för han är helt underbar, det är bara minnena som väcks av att se honom.

Jag känner att jag är inne i en process nu och då får det vara så. Jag vet att jag går igenom detta för att lära mig nåt och bli starkare i slutändan och det känns bra. Jag försöker tillämpa tillit till min högre makt och min pojkvän men det är svårt. Sjukdomen gör att jag vill styra och ställa i mitt eget liv och i andras och då blir det inge bra. Min egenvilja är farlig. Min VILJA är stark och kan göra gott för mitt liv om jag använder den rätt, men min EGENVILJA för mig bara rakt ner i drogträsket.

Förvirrat.. kanske.

Just nu sitter jag och väntar på morsan vi ska åka till mormor för hon fyller år idag. Ska bli skönt att träffa släkten och äta god mat. På återseende.