Kaffe och en cigg på morgonen, ja nu var man där igen..

Jag är en morgonrökare, och det är nog den där morgonciggen jag saknat mest under mina 4 rökfria månader men nu har jag ju som sagt börjat igen. Känns som att det är bättre att jag röker än att jag knarkar..

Igår gick vi på bio älsklingen och jag. Vi såg en film som hette Abduction och den var väl okej men jag gillar inte sånna där lyckliga slut, hade hellre sett att tjejen dött eller någon annan viktig person så det hade blivit lite känsla men allt löste sig så fint så fint. jaja, det var mysigt iallafall.

Ikväll är det Arbetsmöte i min hemmagrupp på Anonyma Narkomaner. Vi ska byta lokal så det blir sista mötet i lokalen ikväll. På onsdag ska vi ha första mötet i nya lokalen och det ska bli spännande o se hur det ser ut där. Jag har sett bilder och så men aldrig varit där. Det ligger en kort bit utanför stan men jag hoppas att alla hittar dit särskillt nykomlingarna. Det är ju dom som är viktigast trots allt.

Jag har inte bestämt mig om jag ska ta en nyckel till nya lokalen. Dom ville ge mig en eftersom jag gör så mycket service och har nyckel till vår nuvarande lokal men jag vet inte.. För det första vet jag inte om jag förtjänar det sen vet jag inte vad dom andra anledningarna är men jag känner bara ett motstånd. Är det min sjukdom som försöker göra sig av med ansvar mån tro? Så är det säkert..

Frågan är om jag ska gå emot det jag känner och göra det jag vet är bra för mig eller om jag ska låta sjukdomen styra.. För hur det än är så är en nyckel ett bra sätt o tvinga sig själv till möten, för att går inte jag dit så kommer ingen in. Och jag behöver mötena nu mer än någonsin känner jag, även fast det tar emot.

Jag ska prata med de andra i servicegruppen och berätta hur jag tänker och känner, dom vet nog vad som funkar och vad jag borde göra. Jag litar fullständigt på gamlingarna i min hemmagrupp.