Det är alltid lika svårt att komma på en bra början på ett inlägg.

Anledningen till att jag skriver är det jag tänker på mest just nu. dvs RÄDSLOR.

Jag är livrädd för att ta ett återfall och just nu är jag ensam och då kommer tankarna smygande.. Jag är hos mina föräldrar och det finns alkohol i huset vilket gör mig fett nervös. En ensam beroende är i dåligt sällskap och det stämmer som fan på mig iallafall. Jag funderar på om jag ska ta och åka in till stan och sola solarium eller nåt bara för att hålla mig sysselsatt. Men då kommer tanken att på stan finns det missbrukare och systembolaget o tänk om jag blir sugen? Jag blir rädd att jag ska isolera mig från människor pga rädslan för återfall. Hur fan hanterar man allt det här när man är relativt nynykter? Jag har fått tipset att gå på så många NAmöten som möjligt och engagera mig i service och det har jag inga problem med för jag ÄLSKAR gemenskapen i NA! Men jag vet inte vart jag ska börja, jag måste skaffa en sponsor, helst igår skulle jag ha gjort det. Men jag har så jävla svårt att ta kontakt med människor. För mig är det lite som att fråga chans när man gick på lågstadiet..-hej vill du bli min sponsor? Tänk om personen säger nej! Då dör jag ju.

Mormor skulle iallafall komma förbi och hämta morsans hund så jag tar nog en sväng ner på stan efter det, hoppas jag iallafall. Jag måste utmana mina rädslor så jag inte blir isolerad som så många gånger förr.

Jag tänker på mina medsystrar på behandlingshemmet. Jag saknar dom som fan.. Bättre vänner får man leta efter och det gör mig ledsen att vi är skiljda åt. Men jag kan alltid åka upp och hälsa på dom, jag är välkommen tillbaka till behandlingshemmet om det känns jobbigt har dom sagt. Det känns tryggt.

Igår var jag o handlade kläder på birsta för nästan två tusen spänn! Jag var ju så mager förra sommaren så jag hadde inga kläder som passade. Men nu har jag det och det känns skönt. Finns inget värre än att gå på stan i kläder som gör en obekväm och osäker.