Idag har det kännts bättre, jag var på ett möte ikväll och det hjälpte mycket. Efter mötet åkte jag och morsan direkt och kollade på en lägenhet åt mig och den var helt okej. Kanske inte i den statsdel jag önskade men det är ett lugnt område så vitt jag vet. Jag hoppas jag får den så slipper ja hålla på o stressa o leta efter en annan. Den här var så gott som klar att flytta in i redan nu till veckan om jag skulle vilja det.

Jag måste skriva brev till min pojkvän och berätta att jag blivit av med lägenheten. Jag vet inte vad han säger men han tycker nog att de är bra att jag får börja om nån annan stans. Blir nog roligt för han när han muckar och inte veta hur vårat hem ser ut.. Men jag är inte orolig, han är så lugn och stöttande i alla situationer. Vi kan klara vad som helst. När det blir såhär tungt för mig så saknar jag han ännu mer. Jag har alltid förlitat mig på honom att ta hand om allt, o framförallt ta hand om mig. Jag förstår inte hur han orkat. Det kan inte ha varit lätt om jag säger så.. Han är helt fantastiskt. Jag ska ringa hans mamma den här veckan och planera en resa ner till anstalten med henne så vi kan besöka honom tillsammans. Tyvärr så blir det bevakat besök för min del eftersom jag är dömd för narkotikabrott, vi kommer inte ens att få ta i varandra :(

Men jag blir glad bara jag får se han. Jag är tacksam att vi kan brevväxla och prata i telefon 15min varannan vecka, det kunde ha varit mycket värre.

Jag har inget drogsug iallafall. Det är jag otroligt tacksam för, allt detta hade varit så mycket värre om jag hade haft det att kämpa emot också. Stort tack till min högre makt för det.