Nu är jag hemma igen så jag tänkte passa på att svara på fler frågor. Känner på mig att det kommer bli ett långt inlägg det här så håll i er!

skulle också vilja läsa lite om din droghistorik (eller vad man ska kalla det, menar vad du började med och hur & varför det utvecklas som det gjorde) sen undrar jag ifall ditt drogsug har blivit lättare att handskas med under tiden du vart nykter?

Hur ska jag försöka förklara det här utan att det blir 3 sidor långt? Jag började dricka runt 13-14 årsåldern. Fastnade direkt och söp så ofta jag kunde. När jag träffade min första pojkvän så vart det värre för han var 20år och fick gå på bolaget och hade dessutom alltid 5liter hembränt hemma. Det var hans kompis som bjöd mig på hash första gången och sen rökte jag varje dag i typ 4 år med dom. Under den tiden provade jag tradolan några gånger, benso och svamp men höll mig mest till rökat och spriten. Jag har alltid gillat att prova nya saker och fastnar direkt för nya droger så alla mina polare försökte hejda mig och bara låta mig röka och ja det funkade ju sådär kan man säga..

Jag testade amfetamin första gången när jag var typ 16 eller 17 tror jag. Då drack jag det. Tyckte inte alls om effekten av det. Jag blev stel och mådde inte alls nå bra och kunde ha avtändning i flera dagar efter jag bara varit påtänd ett dygn. Men jag tog det några gånger iallafall. Tog det fast jag inte gillade det.

Träffade en kille i samma veva som sålde tramadolpulver. Var väldigt inne på det då. Hade börjat på gymnasiet och gick och bombade tramadol på toalatten varje rast. Rökte fortfarande hash. Drack som en dåre varje helg och oftast mitt i veckan också. Så ofta jag kunde.

18 år Blev tillsammans med den killen (om ni läst lifestoryn så är det J jag pratar om, han som misshandlade mig) och började ta sub och benso med honom. Drack ännu mer nu. Fick medicin mot ångest och depression som jag missbrukade och hamnade på sjukhus varenda gång jag gick ut på krogen. Rökte fortfarande hash.

19 år flyttade ihop med J och gick på sub,benso, hash och sprit varje dag. Blev misshandlad dagligen, men skötte ändå skolan. Tog min första spruta med sub. Började skjuta i mig suben dagligen. Testade att skjuta i mig amfetamin och blev fast direkt. HÄR HÄNDE NÅGOT. HÄR tappade jag kontrollen totalt som jag ser det. Här var jag bortom all räddning. Efter den sprutan så var det kört för mig, det fanns ingenting som jag ville ha så mycket som den där kicken. Ingenting kunde mätta min hunger efter tjack. Jag ville bara ha mer mer mer. Från början var det på helger, sen några gånger i veckan, sen varje dag. Och det gick sjukt fort. Innom en månad eller två så satt jag med nålen i armen dygnet runt känns det som. Hela livet kretsade kring att skjuta i mig. Men jag gick fortfarande i skolan ibland, och kunde plugga eftersom jag var påtänd. Misshandeln eskalerade till att han försökte döda mig nästan varje dag. Jag försökte lämna honom om och om igen men drogerna drog mig tillbaka. Lyckades tillslut lämna honom och träffade E i samma veva.

20år Satt fortfarande fast i tjacket, E introduserade mig för dolcontin (morfin) och GBL (kork). Försökte kliva av tjacket ett tag med hjälp av benso, morfin, sub och kork men lyckades typ en månad. Tog ett återfall på tjacket dagen innan jag skulle åka på kryssning med mormor och fick psykos. Avtändning hela resan. Fick en EGEN lägenhet och tog avstånd från E för att han försökte bli drogfri. Älskade honom av hela mitt hjärta, försökte knarka bort tomheten och tog om möjligt ÄNNU MER tjack. Fick hemlevererat till dörren stans bästa tjack och benso dagligen, GRATIS. Hade mycket "vänner". Gick på tjack, benso, hash, kork och sprit dagligen i nästan två år. Hamnade på sjukhuset regelbundet. Höll på dö av blodförgiftning och infektion i njurarna. Hamnade på psyket. Sen klev jag av tjacket och bytte ut det mot morfin och sub. Sökte behandling och fick vänta 6 månader. Gick på kork, benso, sprit, hash, dolcontin, sub regelbundet och tjack några enstaka gånger de sista månaderna.

Pheeww.. har jag missat nått?

Har suget blivit lättare? Både ja och nej. Som sagt jag har gjort det onödigt svårt för mig själv att vara drogfri. Jag rekomenderar INGEN att göra som jag har gjort. Alltså leva med en aktiv och försöka va drogfri. Men det valet har jag gjort och jag har fått drogsug därefter. Dom månaderna när E satt inne och jag var drogfri på egen hand så var det lite lättare, men jag tror att jag levde mer i förnekelse då. Svårt att säga. Men idag har jag fruktansvärt drogsug varje dag..

Vad händer eg med din pojkvän/sambo? Gör han något nytt försök eller har ni båda bara accepterat att han tar droger och kommer att göra så för all framtid (eller skulle det finnas något som skulle göra att han skulle sluta och vad skulle det vara)? Är det kört för honom med behandling nu iom att han sket i den senaste chansen? Hur ser du på det hela? Har du funderat någon gång på att göra en drastisk förändring i ditt liv och flytta någon annanstans för ett tag?

E går på sub. Han tar det varje dag, hur mycket vet jag inte. Han vill ha subutex från sjukhuset men kan inte få det förens han har gjort en adhd utredning. Han kan inte göra en adhd utredning förens han varit drogfri i två månader. Han kan inte bli drogfri om han inte får nån hjälp. Men nu har soc börjat prata om nått behandlingshem där han får göra en utredning och ställa in sig på medicin, så jag vet inte riktigt vad som händer. Allt jag vet är att han står långt ner på en kö-lista att få göra en adhd-utredning. Hur ser jag på det hela? Jag är så avtrubbad nu så jag vet inte vad jag tycker och tänker längre. Jag har bara släppt det. Det som händer det händer, jag tänker inte bråka med nå fler myndigheter för att han ska få behandling och sen bli besviken igen. Han får sköta det där själv. Jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta att han får behandling och medicin och kan leva ett normalt liv med mig, men jag vågar inte hoppas för mycket. Han VILL bli drogfri iallafall.

Jag har drömt om att flytta söderut och börja ett nytt liv, jag gör det fortfarande. Men jag sitter fast i den här jävla skitstan. Mest för att jag vill inte lämna min familj.

Nu tror jag att jag har svarat på allt. Vad säger ni? Vart jag godkänd? Skämt åsido, men lämna gärna synpunkter och säg till om det är nått jag missat eller vart otydlig med.

 

N

5 april 2012 17:46

tack för svaren! jag känner igen mig i hur du beskriver den första pannan tjack, det var verkligen som en uppenbarelse..

fan alltså.. att du lyckats resa dig och hålla dig drogfri så här länge efter allt som du varit med om, det är så sjukt imponerande.
att du dessutom lyckas hålla dig nykter fast din pojvkvän är aktiv, det är så enormt beundransvärt, du MÅSTE vara så otroligt stark som klarat allt detta.
jag hoppas verkligen att din kille också tar emot någon form av behandling så ni kan få leva ett lugnare liv.. tycker det är så jävla sjukt det där om att han måste göra utredning innan? här tar dom det i samband med att man kommer in i programmet :S

vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att jag hoppas att du inser själv vilken enorm styrka du har! men jag förstår verkligen vilken kamp det måste vara varje dag..

 

Charma

5 april 2012 21:19

Intressant att höra dig berätta. Här kommer några följdfrågor om du har lust att svara. Jag blev lite förundrad över hur man kan fixa skolan när man ändå tar så mycket och ofta som du gjorde. Tex ta tramadol på toaletten varje rast. Hur var du i skolan? Märkte inte lärarna något? Försökte någon lärare ta tag i det och prata med dig i såna fall? Kunde du följa med på lektionerna? Hade du vänner i skolan? Visste de hur du höll på? Använde de också?

Och sen hemma: När fick dina föräldrar veta? Hur fick de veta? Ofrivilligt, eller berättade du? Hur kunde de inte veta under alla år? Visst bodde du hemma under några år iaf fast du höll på och tog en del?

Jag är bara nyfiken på hur många ändå verkar kunna leva ett liv i samhället och bruka mycket droger, utan att folk vet. (Och livrädd att min son om sisådär 10-15 år skulle hamna i trassel utan att jag har en aning)

 

Lina

5 april 2012 23:03

Hittade en jättebra sångerska med as bra texter..Julia Stone..Lyssna om du vill..rekommenderas starkt!! Kram Lina

http://linamarlene.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...