Nu är jag hemma igen så jag tänkte passa på att svara på fler frågor. Känner på mig att det kommer bli ett långt inlägg det här så håll i er!

skulle också vilja läsa lite om din droghistorik (eller vad man ska kalla det, menar vad du började med och hur & varför det utvecklas som det gjorde) sen undrar jag ifall ditt drogsug har blivit lättare att handskas med under tiden du vart nykter?

Hur ska jag försöka förklara det här utan att det blir 3 sidor långt? Jag började dricka runt 13-14 årsåldern. Fastnade direkt och söp så ofta jag kunde. När jag träffade min första pojkvän så vart det värre för han var 20år och fick gå på bolaget och hade dessutom alltid 5liter hembränt hemma. Det var hans kompis som bjöd mig på hash första gången och sen rökte jag varje dag i typ 4 år med dom. Under den tiden provade jag tradolan några gånger, benso och svamp men höll mig mest till rökat och spriten. Jag har alltid gillat att prova nya saker och fastnar direkt för nya droger så alla mina polare försökte hejda mig och bara låta mig röka och ja det funkade ju sådär kan man säga..

Jag testade amfetamin första gången när jag var typ 16 eller 17 tror jag. Då drack jag det. Tyckte inte alls om effekten av det. Jag blev stel och mådde inte alls nå bra och kunde ha avtändning i flera dagar efter jag bara varit påtänd ett dygn. Men jag tog det några gånger iallafall. Tog det fast jag inte gillade det.

Träffade en kille i samma veva som sålde tramadolpulver. Var väldigt inne på det då. Hade börjat på gymnasiet och gick och bombade tramadol på toalatten varje rast. Rökte fortfarande hash. Drack som en dåre varje helg och oftast mitt i veckan också. Så ofta jag kunde.

18 år Blev tillsammans med den killen (om ni läst lifestoryn så är det J jag pratar om, han som misshandlade mig) och började ta sub och benso med honom. Drack ännu mer nu. Fick medicin mot ångest och depression som jag missbrukade och hamnade på sjukhus varenda gång jag gick ut på krogen. Rökte fortfarande hash.

19 år flyttade ihop med J och gick på sub,benso, hash och sprit varje dag. Blev misshandlad dagligen, men skötte ändå skolan. Tog min första spruta med sub. Började skjuta i mig suben dagligen. Testade att skjuta i mig amfetamin och blev fast direkt. HÄR HÄNDE NÅGOT. HÄR tappade jag kontrollen totalt som jag ser det. Här var jag bortom all räddning. Efter den sprutan så var det kört för mig, det fanns ingenting som jag ville ha så mycket som den där kicken. Ingenting kunde mätta min hunger efter tjack. Jag ville bara ha mer mer mer. Från början var det på helger, sen några gånger i veckan, sen varje dag. Och det gick sjukt fort. Innom en månad eller två så satt jag med nålen i armen dygnet runt känns det som. Hela livet kretsade kring att skjuta i mig. Men jag gick fortfarande i skolan ibland, och kunde plugga eftersom jag var påtänd. Misshandeln eskalerade till att han försökte döda mig nästan varje dag. Jag försökte lämna honom om och om igen men drogerna drog mig tillbaka. Lyckades tillslut lämna honom och träffade E i samma veva.

20år Satt fortfarande fast i tjacket, E introduserade mig för dolcontin (morfin) och GBL (kork). Försökte kliva av tjacket ett tag med hjälp av benso, morfin, sub och kork men lyckades typ en månad. Tog ett återfall på tjacket dagen innan jag skulle åka på kryssning med mormor och fick psykos. Avtändning hela resan. Fick en EGEN lägenhet och tog avstånd från E för att han försökte bli drogfri. Älskade honom av hela mitt hjärta, försökte knarka bort tomheten och tog om möjligt ÄNNU MER tjack. Fick hemlevererat till dörren stans bästa tjack och benso dagligen, GRATIS. Hade mycket "vänner". Gick på tjack, benso, hash, kork och sprit dagligen i nästan två år. Hamnade på sjukhuset regelbundet. Höll på dö av blodförgiftning och infektion i njurarna. Hamnade på psyket. Sen klev jag av tjacket och bytte ut det mot morfin och sub. Sökte behandling och fick vänta 6 månader. Gick på kork, benso, sprit, hash, dolcontin, sub regelbundet och tjack några enstaka gånger de sista månaderna.

Pheeww.. har jag missat nått?

Har suget blivit lättare? Både ja och nej. Som sagt jag har gjort det onödigt svårt för mig själv att vara drogfri. Jag rekomenderar INGEN att göra som jag har gjort. Alltså leva med en aktiv och försöka va drogfri. Men det valet har jag gjort och jag har fått drogsug därefter. Dom månaderna när E satt inne och jag var drogfri på egen hand så var det lite lättare, men jag tror att jag levde mer i förnekelse då. Svårt att säga. Men idag har jag fruktansvärt drogsug varje dag..

Vad händer eg med din pojkvän/sambo? Gör han något nytt försök eller har ni båda bara accepterat att han tar droger och kommer att göra så för all framtid (eller skulle det finnas något som skulle göra att han skulle sluta och vad skulle det vara)? Är det kört för honom med behandling nu iom att han sket i den senaste chansen? Hur ser du på det hela? Har du funderat någon gång på att göra en drastisk förändring i ditt liv och flytta någon annanstans för ett tag?

E går på sub. Han tar det varje dag, hur mycket vet jag inte. Han vill ha subutex från sjukhuset men kan inte få det förens han har gjort en adhd utredning. Han kan inte göra en adhd utredning förens han varit drogfri i två månader. Han kan inte bli drogfri om han inte får nån hjälp. Men nu har soc börjat prata om nått behandlingshem där han får göra en utredning och ställa in sig på medicin, så jag vet inte riktigt vad som händer. Allt jag vet är att han står långt ner på en kö-lista att få göra en adhd-utredning. Hur ser jag på det hela? Jag är så avtrubbad nu så jag vet inte vad jag tycker och tänker längre. Jag har bara släppt det. Det som händer det händer, jag tänker inte bråka med nå fler myndigheter för att han ska få behandling och sen bli besviken igen. Han får sköta det där själv. Jag hoppas naturligtvis av hela mitt hjärta att han får behandling och medicin och kan leva ett normalt liv med mig, men jag vågar inte hoppas för mycket. Han VILL bli drogfri iallafall.

Jag har drömt om att flytta söderut och börja ett nytt liv, jag gör det fortfarande. Men jag sitter fast i den här jävla skitstan. Mest för att jag vill inte lämna min familj.

Nu tror jag att jag har svarat på allt. Vad säger ni? Vart jag godkänd? Skämt åsido, men lämna gärna synpunkter och säg till om det är nått jag missat eller vart otydlig med.

Trevligt att det kom in några frågor! Jag tänkte svara på några stycken nu iallafall. Får se hur många det blir, jag vill inte att inläggen ska bli för långa för då blir det lite jobbigt att läsa eller hur? Så jag kanske delar upp det lite, men jag kommer svara på allting!

Hur var det att leva så som du gjorde med hemlöshet och utan pengar? Vilken drog var din favorit? VAd krävs för att du ska börja igen?

Otryggt är det bästa sättet att beskriva hur det var tror jag. Jag hade en enorm längtan att känna trygghet, att kunna stänga dörren om mig och veta att jag var trygg någonstans men eftersom jag inte hade nåt eget hem så fick jag aldrig känna så. Jag var alltid hemma hos någon annan, på någon annans soffa eller i nån äcklig gubbes säng. Jag har aldrig behövt sova utomhus i en buske eller parkbänk eller så, men jag har blivit utkastad från ställen mitt i natten och fått sträva runt planlöst för att hålla värmen.

Jag har nästan alltid blivit bjuden på droger. Antar att det är för att jag är tjej och så ung.. Gamla gubbar bjuder gärna om man smickrar dom lite. Dom söker ju lika mycket bekräftelse som vi tjejer ibland. Jag säger inte att jag har prostituerat mig, men jag har blivit utnyttjad sexuellt av en äldre man som jag bodde hos en period. Eftersom han gav mig droger kände jag mig skyldig att ligga med honom.. Sen så har jag väl gjort mycket tjänster, sprungit ärenden, varit mellanhand, lånat osv. Favoritdrog? Amfetamin skulle jag nog säga. Iallafall under den perioden.

Jag har funderat mycket på vad som skulle få mig att kliva på igen. Jag menar, jag har ju gjort det onödigt svårt för mig själv att vara drogfri i och med att jag lever med E som är aktiv. Ibland känner jag att eftersom jag klarat mig igenom det, så borde jag klara vad som helst. Men det vet man ju inte, ibland känner jag mig så jävla svag och vill bara ha nått. Jag önskar att jag hade ett rakt och bra svar på den frågan, men det har jag inte. Jag vet faktiskt inte.

Kan du inte berätta lite om varför och hur du började med droger och sedan fortsatte?

Jag har ju skrivit en lifestory här i bloggen. Den finns på sidan ovanför kalendern. Men jag är inte särskillt nöjd med den, den går inte in på djupet lixom. Varför började jag med droger? Varför varför varför.. Jag tror att jag gjorde det för att jag ville höra hemma nånstanns. Känna mig som en del av något större, komma bort och få vara någon annan. Jag HATADE mig själv intensivt den perioden när jag kom i kontakt med droger. Och på drogerna växte jag på nått sätt, jag kännde mig äldre, coolare, mer mogen och framför allt avtrubbad från känslorna. Vem skulle inte ha fortsatt? Drogerna gjorde mig till någon som jag hellre ville vara. Så enkelt är det.

Hur gammal var du när du provade droger(icke alkohol menat) första gången o vilken drog var det? Var det en enskild händelse eller flera som gjorde att just du valde droger? Hur länge har du o E varit tsammans? Hur ser du på framtiden gällande barn mm??
Första drogen, första gången var hash och jag var 14 år. Jag hade träffat en äldre kille på en fest som jag blivit tillsammans med, och en av hans vänner var det som jag rökte med första gången. Jag satt på bussen på väg hem och träffade den här kompisen när vi klev av (vi bodde nästan grannar) och han fråga om jag ville följa med till honom o röka på. Sen fick jag veta att killen jag var tillsammans med och alla andra i hela den umgängeskretsen var flummare så vi började röka i stort sett varje dag tillsammans. Vi vart som en familj.

Jag och E träffades 2009 och blev nära vänner. I början av 2010 flyttade han hem till mig och vi blev tillsammans, så vi har varit tillsammans i drygt 2 år nu. Står om det här mer ingående i lifestoryn.

Framtiden o barn.. Jag längtar tills jag får bli mamma. Men jag är väldigt mogen och smart i den frågan om jag får säga det själv. Jag kommer aldrig skaffa barn sålänge mitt liv ser ut som det gör nu. För att jag ska skaffa barn krävs det ett stadigt, drogfritt och lyckligt förhållande. Båda med jobb och stadig inkomst osv. Det ska vara tryggt och ordnat runt omkring innan jag sätter ett liv till världen. Om det blir med E (vilket jag vill mest i hela världen) återstår väl o se..

Det vart längre än jag hade tänkt mig det här! Haha, jag vill gärna svara så utförligt jag kan och då snöar jag iväg lite ibland.. Men jag måste avrunda här nu för morsan ringde och jag ska åka med henne o hjälpa mormor. Men som sagt kommer svara på ALLA frågor senare. Hoppas ni fick lite svar nu iallafall, annars får ni säga till!