Jag förstog att min pojkvän hade knarkat igår. Det var det första han sa när han kom hem men jag visste redan..

Jag tycker att det är så jobbigt att se honom så. Kliande, sluddrande och med hängande ögonlock..

Han spillde ut drickan och trodde att jag blev less och arg, egentligen blev jag bara ledsen. Jag frågade om han använder sprutor igen och han sa ja, fast det visste jag redan men jag var tvungen att fråga ändå. Varför? För att plåga mig själv antar jag.. För sen vart jag konstig, fick lixom svårt att andas. Gick på toaletten och försökte hålla tillbaka ångesten och tårarna, ville verkligen inte gå ut därifrån. Var borta några minuter, han hade somnat på soffan men han vaknade naturligtvis när jag satte mig. Tror han försökte trösta mig men så fort han inte rörde sig på en halv minut så började han snarka, sen gick han och la sig.

Jag gick också o la mig och försökte väl prata om det men jag sa inte så mycket, jag kan inte prata med honom längre. Både han och jag vet att det är hans missbruk som får mig att må såhär dåligt, men ingen av oss vill prata om det. Särskillt inte jag.. Jag är rädd att han ska må ännu sämre och knarka ännu mer om jag berättar..

Han somnade fort, sov hela natten, jag med för den delen. Vad kommer han att göra idag? Han har en tendens att ligga och sova länge sen helt plötsligt kliver han upp och klär på sig och säger att han ska åka in till stan. Då har jag suttit och väntat på att han ska vakna så vi kanske kan göra nånting tillsammans..

Jag är ledsen, jätteledsen, fast bara på insidan. Jag vet inte hur länge jag orkar leva såhär. När jag väl börjar bli deprimerad är det så svårt att komma tillbaka, jag bara faller lixom. Orkar inte bry mig..

Jag är sugen på grogg.. Men jag ska inte dricka, det lovar jag.

 

Anna

30 december 2011 13:08

Vad tråkigt att det är såhär för er. Tyvärr blir det ju väldigt komplicerad när den ena knarkar och den andra inte. Det blir ju aldrig mycket till relation när knarket spelar en central roll, trots att det finns kärlek också. Det är ju oerhört tärande för dig att aldrig veta, att hoppas, bli besviken, ledsen och ändå inte kunna göra hans val. Det är väl därför man inte klarar att leva tillsammans på sikt om inte bägge är drogfria. Finns det någon planering kring honom och missbruket, eller är han inställd på att fortsätta sitt race nu?
Du utsätter ju din drogfrihet/ nykterhet för stora påfrestningar när du hela tiden har knarket och sjukdomen inpå dig, orkar du det?
Hoppas att det löser sig på bästa sätt för er och att du orkar behålla din styrka. Lycka till!

 

Lina

30 december 2011 23:59

Jag lider med dig, allt hopp som man byggt upp som sedan kan raseras i en handvändning.. Jag önskar att du slapp det här..vet hur det känns eftersom jag varit med om exakt samma sak.. Jag hoppas dock att du får en massa styrka o inser ditt värde, och att du faktiskt är värdefull och är värd ett bra liv,utan droger i din närhet..det tär! Det är lätt att stå utanför o säga vad du ska göra..men att vara i den själv o vara förtvivlad..o allt man vill just då är att vara med sin älskling och att han ska må bra.. Det jag skulle vilja ge dig är massa styrka o mod att sätta gränser.. Kram

http://linamarlene.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...