Godmorgon, jag har sovit rätt okej inatt men min pojkvän har inte sovit nånting. Han har varit vaken och spelat spel på min telefon och gjort massa andra saker. Det kändes som att han hade tagit amfetamin, men jag frågade honom och han sa nej och hans pupiller var inte sådär stora som dom blir när man tar det så jag tror honom.

Han åkte nyss iväg med sin syster och skulle köpa en telefon, får väl se vad det blir för nått. Han vill ha en sån där med touch för att alla andra har en utom han..

Han var ju iväg och fiska igår och jag var hos min mormor och käka middag, sen när jag ringde var dom på väg till akuten för en av dom hade ramlat och brytit revbenen.. Kunde man ju nästan ha räknat ut, dom har ju alltid sånt flyt när dom ska göra nånting.

Jag blev så glad när jag klev upp och såg era kommentarer, det värmer så i hjärtat att ni bryr er och orkar läsa allt jag skriver, så nu tänkte jag svara på några frågor.

Hur ser jag på soc roll och vad gör man när någon är på väg in i ett missbruk? Såhär var det för mig; Jag hade börjat med sprutor och det var som värst mellan mig och J, jag gick på gymnasiet och hade två tjejkompisar som jag var väldigt tajt med, dom visste allting och jag trodde aldrig att dom skulle "svika" mig så och gå till soc och göra en anmälan, för det var så jag såg det.

Jag satt hemma hos mina föräldrar när jag fick ett samtal från en man på socialtjänsten, han sa att han fått in en anonym anmälan också började han berätta vad det stog i den. Han ville att jag skulle komma ner och träffa honom och berätta hur jag såg på saken. Jag åkte hem till J och tog en panna tjack och sen åkte jag ner och pratade mig ur allting. Han såg kanske att jag ljög, men soc kan inte göra nånting om man inte själv vill. Det ska krävas mycket innan dom gör en LVM utredning t.ex

När E kom hem och började knarka så ville jag gå till soc och kräva att dom skulle göra nånting, men jag pratade med min handläggare och hon sa att det är i stort sett hopplöst, dom kommer inte att göra nånting. Sen att allt man gör med soc tar sån jävla tid är en annan sak jag stör mig på, som att jag fick vänta 6 månader på behandling..

Jag tror det beror mycket på vem man har som handläggare, jag hade en jättebra en gång i tiden och henne träffar jag fortfarande, för hon fick saker gjorda, henne kunde man räkna med.

Hur jag ser på mig själv? Hmm ja.. Det är olika från dag till dag måste jag säga. Jag kan klappa mig på axeln och tycka att jag har gjort det bra som hållt mig drogfri så länge, men jag hatar mitt utseende för det mesta. Jag har gått upp 30kg sen jag slutade med tjacket och det mår jag fruktansvärt dåligt över. Ibland kan jag känna mig fin, och då är det E som får mig att känna så. Det kommer sällan innifrån.

Jag har stunder då jag är mer tillfreds med allt jag har gjort både mot mig själv och andra, och ibland så slår jag nåt fruktansvärt på mig själv för det. Det går också upp och ner..

Drömmar? Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor, det är nånting jag inte kommer ifrån. Jag skulle helst vilja jobba med ungdomar som börjat hamna snett och kanske använda mina erfarenheter till att hjälpa någon annan. Jag ska börja en ny praktik efter nyår som ledsagare, för jag jobbade ett par dagar som personlig assistent och det vart en mardrömshistoria. Efter att jobbet som personlig assistent gick så kepprätt åt helvete så började jag tvivla på om jag verkligen ska jobba innom vården, men det visar sig.

Sådär, hoppas det besvarar några frågor. Det är bara att fråga på och jag ska svara så gott jag kan.

 

Anna

30 december 2011 11:07

God morgon, eller vad man nu säger klockan halv elva? Jag tror att det är minst lika viktigt för oss som läser och kommenterar det du skriver, som det är för dig att vi gör det. Som kommentar på att du skrev att det värmer i hjärtat att vi läser och bryr oss. Jag tror att det är många som faktiskt läser och BRYR sig, men det är svårt att uttrycka det till en person som man inte känner. Enligt mitt sätt att se på livet så har man alltid något att lära av alla människor som man kommer i kontakt med, sen är det upp till var och en vad man vill göra av den möjligheten. Även fast jag inte lever det liv du lever, eller ha levt så tycker jag personligen att det finns mycket att lära av dina erfarenheter av livet och ditt sätt hantera svårigheter.

Alla som någonsin känt någon som varit långt nere i ett missbruk vet hur svårt det är för den personen att kliva av och i vuxen ålder hoppa in i ”det vanliga” livet. Du har dock gjort det och tagit några steg framåt i det som måste te sig som en främmande värld för dig på flera sätt?? Det kan jag tycka är oerhört starkt gjort. Vi som har levt ett liv utan droger har ju tränat hela livet på att fungera i samhället och det är fan svårt ibland ändå, och när man då tänker hur det måste vara att vara i dina kläder och möta alla förväntningar, krav och måsten så inser man ju att det kräver en hel del. Å andra sidan så går det givetvis, men det kräver nog fokus och en vilja som är stark. Så bra jobbat av dig!!

Det är såklart en sanning att soc eller omgivningen inget kan göra om man själv inte vill, men det känns ju vidrigt att se på när någon mår jättedåligt och skadar sig själv. Att förhålla sig till det på ett bra sätt är svårt nog. Jag antar att du själv upplever det med din pojkvän nu, för vad jag förstår är han fortfarande aktiv…? Vidare när du beskriver hur du ser på dig själv så tror jag att det är upp och ner för många människor och att man måste jobba på att älska sig själv. Lättare sagt än gjort . Sen tycker jag att jag personligen kommer mer och mer till insikt om att man mår bra av att sänka kraven på sig själv – eller ha höga krav på rätt saker. Tex. det där med din vikt sedan som du mår dåligt över… 30 kg på ett år antar jag att det blivit för dig om jag fattar saken rätt? Visst det är mycket, men jag gissar att du var underviktig innan så 15 av de kilona behövde du säkert för att må bra. De andra 15 kan knappast ha gjort dig speciellt överviktig ändå…eller har jag fel? Snarare ”rund i konturerna”?? Jag fattar att det inte alls känns kul, men det är ändå hanterbart och på sikt kan du ju göra något åt det när motivationen och energin till det finns. Det kommer du att klara när det är dags att ta tag i det.

Om du alltid vetat att det är människor du skall jobba med – så är det nog så! Du har nog väldigt mycket att ge, när du fått ordning på dig själv och hunnit landa i dig själv som person. Men du måste nog ge dig tid att bygga den basen, eftersom du missade tonåren och början av ditt vuxenliv. Att vara personlig assistent är ett ganska tufft yrke att ta sig an dessutom eftersom det kräver så mycket av assistenten. Du var nog inte mogen det än. Jag jobbade en sommar förut som personlig assistent, det gick inte bra kan jag säga – trots det har vartenda jobb jag haft efter det gått lysande. Så mitt tips är att inte upp vården för det.

Tänkte komma med lite fler frågor sedan, men kände att jag ville återkoppla lite till dig nu på det du tagit dig tid att skriva. Ha en skön dag, för det tänker jag ha!! / Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...