Jag kanske ska börja med att säga att jag har fått en ny dator idag så nu kan jag börja blogga "på riktigt" igen. Känns inte som att jag fått ur mig allting med dessa korta sms bloggningarna.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig när min pojkvän kom hem från kåken. Först och främst så drack han alkohol och det kändes inge bra. Jag ser alkohol som en drog och det gör inte han, så nånstans förstog jag redan då att det här inte skulle gå vägen..

Han började dricka allt oftare och jag hade svårt att stå på mig och säga ifrån. Jag började ett nytt jobb i torsdags (20 oktober) och det var ganska krävande arbete. Jag jobbade som personlig assistent åt en kille som var ganska aggressiv och våldsam i sitt kroppsspråk och det gick inte så bra ihop med mina trauman. Att han dessutom rökte hash med sina andra assistenter framför ögonen på mig gjorde inte saken bättre. När jag kom hem från jobbet helt psykiskt knäckt i fredags och mötte min pojkvän påverkad av alkohol blev det bara för mycket. Han bestämde sig för att åka på hockey med grabbarna och jag sa att ska du dricka ikväll så får du inte komma hem. Naturligtvis drack han så han vart tvungen att sova hos en kompis.

När jag sedan fick tag på honom på lördagen erkände han för mig att han hade tagit sub. Återigen fick han inte komma hem. Jag blev helt knäckt och sa upp mig från jobbet. Det kändes som att det var mitt fel att han tagit sub för att han inte fick komma hem. Jag klarade inte att hantera alltihopa så jag var helt enkelt tvungen att säga upp mig. Jag har varit på väg att ta ett återfall nu i flera dagar och jag vet att det bara är en tidsfråga.

Hade jag haft droger igår så hade jag tagit utan att tveka... så jävla illa är det.

Men än så länge är jag drogfri. Jag kämpar vidare men det går upp och ner hela tiden. Jag är så drogsugen att jag inbillar mig att jag är påverkad. Vid ett tillfälle frågade jag till och med min pojkvän om han kunde komma med droger till mig men som tur var så sa han nej. Det är jag tacksam för nu, men det lär inte vara sista gången jag frågar honom.

Det känns som att mitt liv har rasat på bara ett par dagar. I torsdags kändes allt spännande och nytt för jag skulle börja ett nytt jobb och min kille var hemma igen men sen bara.... ja vafan hände.. Jag vet inte ens vad jag ska säga om allting. Jag har gråtit som en jävla dåre.. Jag orkar inge mer.

Men jag har inte gjort detta till en hemlighet. Jag har berättat för alla precis hur det ligger till och det är väl bra antar jag? Jag berättade för min hemmagrupp igår att jag förmodligen kommer att kliva på igen så det vet dom iallafall.

Min mamma vet inte hur hon ska hantera detta så hon köpte en ny dator åt mig för att inte vet jag muta mig? Inspirera mig att hålla mig drogfri? Jag vet inte allt är lixom skevt på nått sätt.

Det här inlägget kommer inte i närheten av det jag känner eller gått igenom de senaste dagarna, men jag kan inte bättre just nu. Jag har pratat om det så in i helvete att jag känner mig helt tom.

nu har jag äntligen fått tag i honom. Han skulle komma hit så vi får prata om hur vi ska göra nu framöver. Han säger att han inte är påverkad men jag vet inte. Det syns väl när jag ser honom. Jag har ingen aning om hur jag kommer att hantera detta.. Det återstår att se..

det första jag tänker på när jag vaknar är att ta droger. Det sista jag tänkte på innan jag somnade var att ta droger. Jag tar en sekund i taget nu.. Hur fan ska jag klara hela dagen när det är såhär svårt när jag nyss vaknat?

om han dör kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte lät honom komma hem. Jag är såå nära att kliva på nu..

jag var nära att ta ett återfall igår. Min pojkvän har klivit på igen och jag har sagt upp mig från jobbet. Jag är arbetslös och har pms. Jag ska göra mitt bästa för att inte plocka upp drogen idag men jag lovar ingenting...

idag får jag åka hem, det ska bli så skönt. Jag har lärt mig jättemycket om mig själv så jag är glad att jag for hit. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och det ska bli spännande, fett att få tjäna egen lön snart!

här ligger jag i sängen på mitt gamla behandlingshem och längtar hem. Jag är här på återvändardagar men ingenting är sig likt. Jag har fått en jobbig uppgift om relationer som jag bara vill fly ifrån, men vart ska jag fly? Jag är mitt ute i skogen...

Jag har lixom ingen lust att blogga längre, jag vet inte vad jag ska skriva.

Igår var jag iväg på ett möte och jag mådde inge bra alls så jag delade bara om harm och min gamla drogpersonlighet kom verkligen fram. Jag kände väl på mig att min pojkvän skulle dricka antar jag..

Han var på hockey med grabbarna och drack sig full igår. Jag har sagt till honom att han inte får komma hem om han druckit eller tagit droger men jag kände bara att jag ville att han skulle komma hem så jag kunde ha koll på han precis som en förälder. Jag blir så jävla mammig när det är nåt alltså. Han mådde inge vidare och kände väl att det kanske inte var så lyckat att dricka så jag hoppas att han har lärt sig nåt. Det återstår väl o se...

Jag känner hur medberoendet och min egen sjukdom drar och sliter i mig. Jag har tappat mitt program lite grann och faller tillbaka i gamla mönster. Jag är fortfarande nykter och drogfri men beteendet, tankarna, känslorna är desamma som förr. Jag känner mig hemma i min gamla roll, samtidigt som jag känner mig vilsen för det passar lixom inte in i mitt nya liv. När han kom hem väcktes så mycket gammalt i mig, och det är inte pga nåt han gör eller har gjort för han är helt underbar, det är bara minnena som väcks av att se honom.

Jag känner att jag är inne i en process nu och då får det vara så. Jag vet att jag går igenom detta för att lära mig nåt och bli starkare i slutändan och det känns bra. Jag försöker tillämpa tillit till min högre makt och min pojkvän men det är svårt. Sjukdomen gör att jag vill styra och ställa i mitt eget liv och i andras och då blir det inge bra. Min egenvilja är farlig. Min VILJA är stark och kan göra gott för mitt liv om jag använder den rätt, men min EGENVILJA för mig bara rakt ner i drogträsket.

Förvirrat.. kanske.

Just nu sitter jag och väntar på morsan vi ska åka till mormor för hon fyller år idag. Ska bli skönt att träffa släkten och äta god mat. På återseende.