Jag vart sur på bloggen.. Sur för att den stirrar mig rakt i ögonen med mina egna känslor och jag pallade inte med det. Nu känns det lite bättre, jag börjar sakta förlåta den, och mig själv.

Jag sitter här och är avundsjuk på min pojkvän för att han var ute och drack öl med sina kompisar igår. Jag önskar att jag också kunde ha gjort det. Önskar så in i helvete att jag också kunde dricka ibland. Ååh om ni bara visste..

Jag vågar inte ta chansen, vågar inte riskera nykterheten, än så länge.

Jag gick på ett NA-möte igår och fick lite perspektiv. Kände ett hopp och en tillit som jag inte kännt på länge. När jag såg dom som satt där med flera år (upp mot 15år) så fattade jag att det går ju att leva ett liv utan alkohol och droger. Eller alltså att det går vet jag ju, men att det fungerar.. Äh vet inte hur jag ska beskriva det.

Idag ska jag iallafall se på film med en tjej som jag jobbade med förut. Det var ett tag sedan vi träffades, och jag börjar bli less på att vara ensam jämt. Har börjat ringa till folk och så, sen att dom inte svarar är ju en annan sak.. Jag gör framsteg!

Att gå på möten hjälper också jävligt mycket mot den sociala fobin som jag har utvecklat.

Jag längtar tills min pojkvän kommer hem. Jag hoppas att det inte dröjer ända tills ikväll och att han är i bra skick. Saknar honom så mycket så det skulle va härligt och se honom närvarande, inte med den där grå livlösa hinnan över ögonen som han får när han knarkar.. Jag saknar hans ögon, dom är så otroligt vackra men dom blir så döda när han är påverkad. Det är så sorgligt egentligen..