Vet inte ens hur jag ska känna nu.. Jag åkte upp till sjukhuset vid fyra för att hämta E's bankomatkort och fick veta att han skrivit ut sig en timme tidigare.. Jag bröt ihop totalt i bilen, åkte hem och tänkte att kanske kanske är han hemma men det var han inte.. Han är borta. Ingen har hört nåt, ingen vet nåt.

Jag fattar inte att det är sant. Jag pratade ju med han på förmiddan och då var allt lugnt, jag skulle hämta bankomatkortet och handla lite grejjer till han, sen försökte jag ringa vid tre men fick inget svar, han hade väl redan skrivit ut sig då..

Farsan var förbi nyss med en sallad till mig, jag orkar inte göra nån mat. Han bad mig att inte göra nått dumt, och jag trodde han syftare på droger eller nåt men han syftade på knivarna som låg framme. Han vet vad jag har för humör, att det kan brista för mig när som helst men jag skulle aldrig skada E. Jag skulle förmodligen klappa till honom, men allvarligt skada honom? Det tror jag inte.

Jag tillät mig själv att gråta hysteriskt i bilen i två minuter, sen svalde jag tårarna och stängde av. Nu är jag nollstäld. Kanske är jag förbannad, men jag känner inget speciellt just nu.

På vägen hem tänkte jag bara att nu får det fan vara nog. Jag kan inte ta hur mycket som helst. Jag hade tänkt skicka ett sms och säga åt honom att han får EN chans att förklara sig om han kommer hem ikväll, men gör han inte det så är det över. Sen fegar jag ur som vanligt.. Tänker på mannen bakom missbruket och det hugger till i hjärtat. Jag vågar inte släppa taget, vågar inte ge upp hoppet om honom som alla andra har gjort. Inkusive hans familj..

En gemensam vän skulle ta bilen ut och leta efter honom, jag väntar tills jag hör något från honom sen ska jag fan skicka det där sms:et. Han kan fan inte göra såhär mot mig om och om igen och jag bara tar tillbaka honom varje gång. Han kommer aldrig att fatta!

Jag är så jävla medberoende och värdelös.. Jag kan inte stå på mig när det kommer till honom. Jag vill inte tro att han är en känslokall knarkare som skulle göra vad som helst och såra vem som helst bara för att få som han vill.

Det enda som cirkulerar i tankarna just nu är "tänk om jag sparkar ut honom också dör han?" vafan ska jag göra då? Det skrämmer mig så jävla mycket...

Vilken jävla mardröm.. Jag tyckte att det var konstigt att han inte svarade när jag ringde innan jag for upp på sjukhuset, men det här hade jag aldrig kunnat tänka mig....

Jag önskar att jag kunde säga att jag mår bättre idag men det gör jag inte.. Har haft magkatarr och ont i njurarna nu i flera dagar, morsan sa åt mig att ringa vårdcentralen men jag hatar att gå till läkarn så jag har inte ringt.. Typiskt mig. Ska alltid vänta lite för länge innan jag ringer..

E ringde förut, han mådde inte särskillt bra. Han hade börjat blöda näsblod inatt och knappt sovit nånting. Stackarn.. Han ville att jag skulle hämta hans bankomatkort och köpa lite grejjer till han och jag sa att jag skulle göra det, men det känns jobbigt som fan när jag är såhär sjuk.. Jag gör vad som helst för honom, så jag får helt enkelt bita ihop.

Måste lämna in socpapperna och lite annat idag också. Fyfan jag har verkligen ingen lust idag! Men det måste ju göras så.. Fan va ja hatar att må dåligt!

Undra om jag ska lägga mig och vila nån timme innan jag åker.. Måste ställa mig i duschen också men det tar emot så in i helvete..