Idag har jag sorg.. Jag kom hem för en timme sen efter att ha lämnat E på avgiftningen. Det känns jobbigt, jag fick inte ens följa med in, men samtidigt är jag jätteglad att det äntligen blir av. Jag vet inte hur det blir med besök och så, jag hoppas att jag får besöka honom, men får jag inte det så får det så lov att gå bra ändå. Vi var ju för fan ifrån varandra i över 8 månader då borde det här va hur enkelt som helst eller hur? Njaa..

Han har varit på halvtaskigt humör hela dagen men det är inte så konstigt. Han har knappt sovit nånting inatt heller.. Mitt hjärta.. Önskar att jag fick vara med han nu. Sen så har jag för ovanlighetens skull knappt nå pengar på telefon heller så jag kan inte ringa. Snacka om tärt!

Det är som abstinens alltså, tycker det är skitjobbigt att vara ifrån honom. Men han har det nog 100gånger värre just nu..

Suck. Ja det är nu det börjar. Jag hoppas att det här kommer att gå bra!!!