Igår mådde jag inge vidare som sagt, hittade ju den där artikeln men det var inte allt. Jag var deppig och hade ångest långt innan det.. När E kom hem igår såg han att det var nåt och frågade mig flera gånger om jag ville prata men jag kunde inte.. Jag erkände iallafall att jag mådde dåligt och det brukar jag inte göra så lite framsteg iallafall?

Förstår inte varför jag är så sluten.. Varför kan jag inte öppna mig när jag mår dåligt? Varför kan jag inte berätta vad jag tänker på? Ni som följt mig ett tag har kanske märkt att det händer ibland att vi pratar ut om allting och att jag brukar må lite bättre efteråt, men sen nästa gång så är det samma sak igen, jag blir sluten igen..

Det tar tvärstopp lixom. Det jag vill säga maler på i huvudet på mig som en evighetslång konversation men ur munnen kommer det ingenting. Och när jag försöker säga nåt så blir det inte ens i närheten av hur jag hade tänkt mig i mitt huvud att det ska låta.

Men det var gårdagen. Idag så ska E ringa till soc och be att få läggas in på avgiftning. Han sa det till mig alldeless innan han gick, och jag blev så glad att jag inte kunde säga nånting. Vafan är det för fel på mig? Han frågade "vad tycker du om det gumman" och jag sa bara "mm jo det är ju bra".. !!?!?!?!?! Fattar inte.. Skulle vilja hoppa upp och ner och bara tjuta av gläde men jag vet inte om jag är rädd för att bli besviken kanske.. Bättre att inte hoppas för mycket..

Jag har så mycket innom mig som bara vill ut men det kommer ingenting. Jag gråter aldrig när jag blir ledsen längre, som igår till exempel när jag hittade artikeln och fick den där sjuka reaktionen så ville jag bara gråta efteråt men det gick inte.

När jag går på eftervården och ska presentera mig så tjocknar det i halsen och jag blir känslosam. Helt sjukt, bara jag öppnar munnen lite grann så känns det som att allt bara ska explodera ut, och därför blir jag rädd och säger ingenting. Men det gick bra att dela på mötet i fredags iallafall, det var skönt att få ur sig lite grann.

Det är eftervård ikväll förästen, det blir min 20de gång den här gången, man ska ha 25 innan man är klar så det är inte så långt kvar nu! Jag vet inte om jag är en utav dom som kommer att fortsätta gå där frivilligt, jag vill bara bli klar nån gång..

Vi får se vad den här dagen har att erbjuda. Hoppas E kommer hem med några bra nyheter.