Vet ni vad jag insåg när jag stog och filosoferade i duschen alldeless nyss? Jag har 14månader nykter o drogfri idag!

Efter 1 år slutade jag lixom att räkna på nått sätt, men jag insåg det nu.

För övrigt har jag inte gjort nåt vettigt idag. Jag somnade nån gång mitt på dan och vakna vid 19.. Inte så jävla bra kanske, jag hoppas jag kan sova inatt för jag ska faktiskt jobba imorgon. Smakar på ordet jobba... Mmm det ligger bra i munnen!

Haha störd jag är.. Blir helt knäpp när jag sovit flera timmar över dagen och ställer mig i dushen på kvällen, känns som att jag ska gå till jobbet nu lixom men det blir fel det..

Aja, vilket tärt inlägg det här blev. Tänkte bara säga det där med 14 månader. Ha de gött!

Sitter och funderar på om jag ens ska blogga om det här, och hur jag isåfall ska beskriva det.. Men jag gör väl som jag alltid gör. Bara skriver rakt upp och ner det som kommer..

Jag har haft en tärd jävla natt iallafall. Gårdagen började asbra, jag jobbade sen for jag och hälsa på en kompis på hennes jobb, sen for jag hem och vänta på E för vi skulle laga middag och sen ev gå på bio på kvällen. Han tog lite tid på sig så det vart "bara" middag (en förjävla bra sådan) och sedan satte vi oss framför tv:n. Sen så skulle han gå över till grannen och låna en sån här klippmaskin och raka skallen, men han blev borta fett länge.. Kände att jag vart fan bara mer och mer irriterad.. Hann se en hel film ensam innan jag hörde nått ifrån honom. Då säger han att polisen är där och att han skulle bara snacka med dom sen skulle han komma hem.

Det var runt 11, så jag gick och la mig. Sen vakna jag flera gånger och han va inte hemma. Fick sms nån gång att han va på station och skulle lämna pissprov och sen komma hem. Jag somna om och vakna av ett sms vid halv 5 på morgonen att han hade suttit i fyllecell nästan 5 timmar och va på väg hem.. Tydligen så hade han spottat på en av poliserna när dom börjat rycka o dra i han under visitationen? Jaja.. Som man bäddar får man ligga..

Det börjas väl nu antar jag.. Fler och fler besök på stationen. Han vart inkallad för pissprov för bara några dagar sen också. Men jag tycker inte synd om honom alls, jag skakar bara på huvudet.

Ja det var min natt iallafall. Har sovit som en jävla ja vet inte vad.. Drömt mardrömmar och vaknat flera gånger varje timme typ. "vart är han, vart är han" hela tiden. Så jag är på lite halvkasst humör idag kan jag säga, men ska iallafall ha tvättstuga hela dan så jag behöver inte träffa nå folk o försöka va trevlig.

Hoppas ni haft en bättre start på helgen.

Vet ni vad? Jag har haft en minst lika bra dag idag som igår! Fan va härligt alltså, äntligen känns det som att det börjar gå åt rätt håll!

Jag har ledsagat idag och det var jätteroligt. Jag går som praktikant med en kvinna som är så jävulskt trevlig och lättsam och prata med, jag trivs skitbra med henne och det är roligt och jobba. Fan vad det känns bra nu alltså! Längtar nästan till att få jobba imorgon också haha..

Jag köpte ju en ny jacka igår, och idag medans vi hade lite tid över så gick jag in på dollarstore och köpte en skitsnygg halsduk så jag har kännt mig så jävla snygg idag också. Jag är alltid osäker över hur jag ser ut men idag har jag fan kännt att jag sett bra ut. åh vilken känsla..

Jag har varit ute och käkat med farsan och brorsan på stan nu för en stund sedan. Vilket var skittrevligt, men det märks att brorsan inte mår nå bra.. Han säger det själv också att han vill ha hjälp, och det måste vi ju fixa på nått sätt för jag tror inte kan fixar det själv. Jag ville så jävla gärna bara säga rakt ut att jag vet hur det är och att jag börjat äta medicin igen men jag höll mig.. Jag vill inte att dom ska veta det..

Men jag ville verkligen att han skulle veta hur väl jag vet hur han känner just nu. Men det känndes fel o göra det inför farsan. Jag tar det med honom själv istället nån annan gång.

Sen så hade jag och E tänkt gå på bio ikväll men vi bestämde oss för att gå imorgon istället för filmen jag vill se visas inte idag av nån anledning. Sen så är det revenge och the river på tv ikväll som jag vill se :)

Just nu känner jag mig faktiskt lite rastlös o sitta hemma. Det är så jävla mycket roligare att va ute o flänga runt!

Och tack för kommentarerna kära läsare, ni är bäst alltså.

Hallå Hallå.

Shit vilken dag jag har haft! En bra sådan för en gångs skull... Sov iofs dåligt och vaknade alldeless kallsvettig men for iallafall till jobbet. Dom hade apt-möte eller vad det heter idag och efter det så vart vi bjuden på mat och bowling. Det var jättekul o få träffa alla som jobbar där och bowla med dom, nu känns det verkligen jättebra o jobba där!

Jag skulle ju ha gått med en kvinna igår och ledsagat men det vart inställt, så jag fick träffa henne idag på bowlingen och hon var supertrevlig, ska gå med henne imorgon. Ser fram emot att få gå ut och faktiskt ledsaga och se hur det är. Just nu känns det skitbra att ha praktik även fast jag bara vart där två dagar och inte direkt "jobbat" men ändå!

Efter jobbet mellanlandade jag hos morsan en sväng sen mötte jag upp en kompis på bussen in till stan och gick och käka på subway. Shoppade lite gjorde jag också, köpte örhängen och en Warp-jacka. Warp är mitt absolut favoritmärke och jag kan inte låta bli att köpa för det är så bra pris på deras grejjer. Jackan är iallafall skitsnygg och jag är nöjd.

Nu är jag astrött kan jag säga. Är fortfarande inte van att flänga runt såhär på dagarna och va såhär aktiv, men det är en jävligt skön känsla och vara trött på ett bra sätt istället för att va trött för att man suttit hemma framför tv:n hela dan...

Hoppas det fortsätter såhär nu!

Kom precis hem från eftervården. Jag hade cermoni idag och jag har gått och varit nervös för det skitlänge. Känns skönt att det är över nu men det var så jävla jobbigt!! Det sitter massa folk i en ring och skickar runt en medalj och alla säger några ord till en, vissa säger bara lycka till andra drar till med nått djupare. Just det där djupa och känslosamma tar emot så jävla mycket att ta till sig och lyssna på. Det kändes som att jag skulle skaka av stolen jag satt på alltså..

Det dom flesta sa var att jag är en fighter, en kämpe och jävligt stark. En sa att jag utstrålar stolthet. Hmm.. Ja det känns skitkonstigt att bli speglad på det viset när jag känner mig som världens minsta och mest osäkra människa i hela världen. Men samtidigt är det skönt att dom ser mig så, det betyder att jag inte låtit dom se mig sårbar..

Den röda tråden genom allting är mitt medberoende som ingen nämnde vid ord men jag förstog vad dom menade ändå. Jag fick skjuss hem av en vän i gemenskapen och han var väldigt hård mot mig ang det och det känns lite jobbigt o höra men jag vet att han menar väl. Jag vet redan allt det där som folk säger åt mig, jag orkar inte höra det! Jag nickar bara åt det dom säger, det känns meningslöst att försöka försvara sig.. Då blir det bara värre.

Men ja som sagt, nu är det iallafall över! Nu behöver jag inte gå på eftervården nå mer, fast jag får ju om jag vill. Jag lär väl säkert gå dit nån gång, men inte varje vecka.

Nä jag behöver landa lite i det här nu känner jag. På återseende.

Mitt internet har inte funkat som det ska dom senaste dagarna, men nu verkar det funka som det ska igen. Iallafall en liten stund så jag kan blogga.

Första dagen på praktiken idag. Det gick bra, jag var nervös men det vart en lättsam dag idag. Jag fick sitta på bokningen och fylla i lite papper och prata med dom som jobbar där. Imorgon ska jag ut och ledsaga första gången och det känns lite spännande faktiskt. Men jag ska träffa ledsagaren som jag ska gå med på platsen och jag vet inte ens hur hon ser ut så man målar ju upp lite mardrömscernarion att jag inte ska hitta henne osv.. Men jag har fått hennes telefonnummer så det ska väl ordna sig.

För övrigt mår jag sådär.. Medicinen gör mig skittrött. Jag har börjat ta den på eftermiddan så jag inte är helt slut på morgonen och det funkar lite bättre. Jag somnar och sover flera timmar mitt under dagen så jag har svårt att somna på natten, och sen när jag väl sover så sover ja skitkonstigt. Annars brukar det vara insomningen som är problemet inte själva sömnen, men jag misstänker att det blir bättre om ett tag när jag gått in mig på medicinen.

Känner mig frusen och nästan lite sjuk efter jag tagit den. Det känns inte så jävla roligt men som sagt det går väl till sig..

Vad mer kan jag skriva då? Jo drogsuget har varit ganska milt nu ett par dagar. Iallafall sen jag fick medicinen. Men jag är väl för trött för att orka tänka på det tror jag.. Känns skönt faktiskt. Jag har inte berättat för familjen eller några av mina vänner att jag äter medicin igen. Jag tror jag avvaktar med det faktiskt. Jag vet inte hur dom reagerar på det, så jag väntar nog tills biverkningarna har lagts sig och jag börjar må lite bättre.

Kommer inte på nått mer att skriva nu. På återseende.

P.S Jag äter INTE benso. Medicinerna jag har är Sertrallin, Atarax och imovane för sömnen! Så nu vet ni.

Som förväntat så vart det väldigt blandade reaktioner på föregående inlägg. Jag säger bara TACK till er som stöttar mig, för det har inte varit lätt att ta detta beslut att börja med mediciner igen. Det är ingenting som jag gör "bara för att" utan det är för att jag känner att jag måste nu för det har gått så långt med den här depressionen.

Jag var på ett NA möte ikväll. Jag fick skjuss dit av min sponsor och vi pratade och bestämde oss för att bryta sponsorskapet. Jag känner ändå att jag inte har nån riktig användning av en sponsor just nu för att jag inte jobbar i stegen, och dessutom har jag inte ringt henne på flera månader heller så. Ja dessutom ska hon flytta en bra bit bort så vi kom väl fram till beslutet tillsammans kan man väl säga.

Och jag är definitivt inte ensam om att äta mediciner i gemenskapen. Det fick jag veta ikväll och det känns skönt.

Men jag kan erkänna att jag var lika trångsynt som vissa av er för bara ett par månader sedan. Såhär i efterhand känner jag att jag måste ha varit rejält hjärntvättad efter behandlingen, eftersom dom tjatade så in i helvete där om att man ABSOLUT inte ska äta några mediciner alls. Det var ju där jag fick lov att sluta med alla mediciner, men det ville jag ju själv också efter ett tag.

Allt måste inte va svart och vitt. Man KAN va drogfri utan att gå på 12stegsmöten. man KAN va drogfri utan att leva fanatiskt efter 12stegsprogrammet. Sen vet jag inte om man kan vara drogfri och dricka alkohol, det är en fråga som jag funderar en del på.. Men som jag sagt förr, än är jag för feg för att prova.

Men jag kan också säga såhär. Det är fantastiskt att programmet finns och jag älskar NA, men jag orkar inte leva så som jag gjorde förut, inte just nu iallafall. Med förut menar jag att jag läste NAlitteratur varje dag, gick på 3 möten i veckan, gjorde massor med service, hade den ständiga oron att jag inte skulle duga eller ta återfall. Jag ORKAR inte tro på gud längre. Ja jag trodde på gud i sommras, men jag orkar inte längre. Att ständigt fråga mig själv om gud gör såhär för att straffa mig eller ge mig ett budskap gjorde mig paranoid. Riktigt jävla paranoid.

Varför driftar jag alltid iväg på nått negativt? Nu skulle jag ju faktiskt tala om vad jag älskar med NA. Jag älskar gemenskapen! Jag älskar att jag kan gå på ett möte och må tusen gånger bättre när jag går därifrån utan att egentligen veta varför. Jag älskar att jag kan gå dit jag känner mig förstådd och välkommen. Varje gång jag slår mig ner i lokalen så säger en inre röst "här är familjen". Jag tycker själv att det är lite töntigt, och jag väljer inte att tänka så, men tanken kommer ändå. "Här är jag hemma".

Jag har så förbannat svårt att ta mig till mötena bara. Jag har tusen olika ursäkter och alla grundar sig egentligen ur ren och skär lathet. Det är inte särskillt långt ifrån stan, men det är branta backar dit och jag hatar att bli anfådd. Dom där backarna är rena helvetet för mig. Så jag brukar lyckas fjäska till mig skjuss av nån..

Det blev ett väldigt ärligt inlägg såhär på kvällskvisten. Men jag är alltid ärlig när jag skriver, hoppas ni vet det..

Och tack igen ni som stöttar mig, det är så skönt att få styrka av era kommentarer!

Hej bloggen. Jag hade egentligen tänkt skriva igår men det blev inte så för jag somnade flera gånger efter jag kom hem.

Jag var och träffa en läkare igår. Det gick jättebra, han lyssnade på det jag sa och tappade inte respekten för mig när jag berättade att jag haft en tungt drogmissbruk. Annars brukar man kunna se det i ögonen på läkare att dom direkt slutar lyssna när man nämner det.. Men det här gick bra, jag fick 3 mediciner men inget nytt, har haft dom förut.

Jag fick dock inte börja äta den jag åt sist för då måste psykiatrin vara inkopplad, så det fick bli en "vanlig" antidepressiv och jag klagar inte! orkar inte med psykiatrin alltså, dom är bara så jävla struliga.

Jag gick iallafall och tog ut dom på apoteket och tog första antidepp tabletten inne i stan + några ångestdämpande. Blev astrött efter en stund och när vi kom hem somnade jag till två gånger och var helt slut. Tog en sömntablett och gick och la mig.

Funkade ganska bra. Annars brukar jag ligga och tänka så in i helvete (på droger mest) innan jag ska sova. Somnar jag inte relativt fort så hinner tankarna börja snurra och då är det i stort sett omöjligt att somna sen. Men nu gick det bra som sagt, vaknade även tidigt idag alldeless av mig själv! Lika bra att jag vänjer mig att kliva upp tidigt eftersom jag ska börja jobba på måndag.

Vet att det finns folk i 12stegsprogrammet som inte accepterar detta. Alltså att ha medicin och så, särskillt sömnmedicinen som är sinnesförändrande. Men det skiter jag faktiskt i, jag ser inte det här som att jag har börjat missbruka igen. Vill folk se det så så är det upp till dom.

Jag är glad att jag har fått den hjälp jag behöver nu iallafall. Att jag har träffat en läkare som är vettig och går och prata med. Han är en vanlig läkare på en liten vårdcentral så risken är minimal att han kommer börja skriva ut sjuka mängder medicin som min förra läkare gjorde.

Ikväll hade jag tänkt gå på ett NA möte iallafall. Men det tänker jag ofta också blir de inte av.. Kvinnan som var/är (vet inte alls längre) min sponsor ska flytta och ville träffa mig en sista gång bland annat. Men framförallt så vill jag gå för att det var ett tag sedan nu.

Tankar? Funderingar? Har jag gjort fel som börjat äta medicin igen? Räknas det som ett återfall?