Jag har gråtit och gråtit och gråtit ikväll.. Det är slut mellan oss nu..

Jag tar det från början.. Igår så sa han att han skulle va hemma hela dan, men när jag ringde honom efter att jag varit på arbetsförmedlingen så hade han åkt till stan. Så jag åkte till mina föräldrar för jag skulle ändå äta middag där. Sen efter jag hade käkat hos dom så ringde jag honom och berättade att jag hade tänkt gå på ett möte och vi skulle höras efter det för han skulle komma hem då. Sen efter mötet fick jag inte tag på honom på ett par timmar, vi pratade runt elva när han var på väg till bussen men han missade den och sa att han skulle ta nattbussen hem istället. Han kom aldrig hem och jag fick inte tag på honom nå mer heller.

Vaknade imorrse och tänkte att jag ska fan inte ringa han idag, han måste visa att han bryr sig och höra av sig till mig. Vilket han inte gjorde.. Jag fick veta att han var nån helt annan stanns än där han var igår när jag pratade med honom, då var klockan runt 14 men han hörde fortfarande inte av sig. Jag väntade några timmar till sen ringde jag han vid 18 och då kläckte han ur sig att han skulle åka och fiska imorgon och inte skulle komma hem idag heller.

Jag vart skitfrustrerad. Kunde han inte ha hört av sig och sagt det då? Jag frågade när han hade tänkt tala om det för mig men han sa att han skulle säga det när han hade tänkt ringa mig. "men du hade ju inte tänkt ringa mig?" svarade jag, och han sa bara "nää..".

"Du bryr dig ju inte om mig, jag trodde du skulle komma hem igår och du kan inte ens höra av dig och säga att du inte kommer, det är väl inte så jävla svårt" och sen minns jag inte riktigt vad eller hur jag sa det men det slutade med att vi gjorde slut på nåt sätt sen la han på..

Han sa till mig i telefon att "du kanske ska göra dig av med mig då" och jag bad honom ge mig en anledning till varför jag inte ska göra det, men han kunde inte ge mig någon..

Jag ser nu när jag skriver att det här inte alls låter som det verkligen hände, men det är riktigt svårt att få ner allting "på papper". Kan inte riktigt uttrycka mig just nu..

Iallafall så skickade jag ett sms efter han lagt på och skrev att jag ville ha tillbaka nycklarna och att han kunde hämta sina saker men det kom inte fram för han hade stängt av telefonen, så jag skrev till en vän på facebook att han skulle hälsa honom det. Sen ringde den här vännen och sa att han skulle hämta nyckeln av E och hämta hans saker hos mig..

Då fick jag panik.. Det vart så värkligt på en gång. Jag hade hoppats att han skulle komma hem typ imorgon också skulle vi kunna prata om det men han verkar inte bry sig alls. Så den här vännen kom förbi och vi har suttit och pratat i några timmar om allting och han förstår hur jag känner och tänker, även fast han varit vän med E sen dom var små kan han inte heller förstå att han håller på såhär..

Jag sa till honom att det här behöver inte vara slutet. Det enda jag vill är att E ska visa för mig att han bryr sig och vill jobba på det här förhållandet, försöka få det att funka. Men som jag kännt nu på slutet så är han totalt ointresserad av det..

Han vill inte ens försöka.. Varför ska jag må såhär jävla dåligt och utsätta mig för allt det här om han inte ens bryr sig? Och det sa jag till E också.

Men OM HAN VILL, och FÖRSÖKER, så kommer jag kämpa för honom tills jag dör. Jag kommer stå ut och jag kommer göra allt för att det här ska funka sålänge jag KÄNNER att han älskar mig och bryr sig om vårat förhållande. Och det känner jag verkligen inte nu.

Han som var här, våran vän, sa att det var ingen idé att prata med honom nu för han är onykter, men att jag skulle ge det ett par dar och se om han hör av sig.

Det svåraste av allt är att när E känner att han gjort bort sig så drar han sig undan och skämms, istället för att visa framfötterna och be om ursäkt, vilket är det jag vill att han ska göra nu. Så jag vet inte hur det blir lixom.. Det ligger hos han nu, att gå emot sin natur och visa vad han verkligen vill och tala om för mig hur han tänker. Det är verkligen inte hans starka sida..

Han måste visa för mig att han vill att det här förhållandet ska funka, att det betyder nått för han. Och för att göra det så krävs det inte mycket. Det räcker med att han hör av sig, så jävla enkelt är det.

Som sagt jag har gråtit och gråtit hela kvällen. Jag vill verkligen inte att det ska sluta här.. Jag har lagt ner så jävla mycket på att få det här att fungera.. Det svåraste nu kommer att bli för mig att inte höra av mig. Jag måste vänta och se om han hör av sig..

Hoppas det inte vart alldeless för luddigt. Jag försökte beskriva det som har hänt nu men jag tror ni förstår att jag kan inte få med allting. Det låter så ihåligt och obetydligt det som hände när jag skriver det men det var det verkligen inte..

Jag älskar honom så mycket att det gör ont.. Jag har aldrig behövt släppa någon såhär. Jag har lämnat killar förut, men då har jag inte älskat dom längre. Det här är helt annorlunda.. Så jävla smärtsamt..

 

N

26 februari 2012 01:59

åh fy jag är så ledsen för din skull :(
det svåraste som finns är när killen bara drar sig undan och gör sig onårbar i sådana här situationer.. jag vet att det är så otroligt svårt att inte ringa och "jaga" honom eftersom man BRYR sig så jävla mycket och inte KAN sluta tänka på honom, man vill ju reda ut saker, inte bara låta det vara kasst och vänta. fattar inte hur dom bara kan koppla bort en så där och inte vilja fixa det.. för det är det enda man vill, fixa det till varje pris.
jag tror det är precis som hans kompis sa, att det inte går att ta det nu när han är onykter. du måste dra dig tillbaka och i o med att du backar så kan han ta steget fram sedan.. om man själv jagar efter dem så drar de sig bara tillbaka ännu mer.

sänder dig all styrka.. tänk att det kan bara bli bättre nu. vi får stora motgångar som tar oss till bottnen men sen vänder det. det kommer gå från dalar till toppar och det är de svåraste perioderna som vi går stärkta ur. ingenting är för evigt, allt är förgängligt... du kommer bli lycklig igen!
kram

http://-

 

Anna

26 februari 2012 09:37

Hej! Förstår att du e ledsen, men det är ju omöjligt att ha en relation med någon som har ett missbruk och själv vara drogfri :-( brytningen hade ju kommit förr eller senare ändå. Han klarar ju inte av att vara i en relation just nu eftersom han väljer knarket först. Du kan ju vara hur snäll, snygg, kärleksfull och bra som helst, men det räcker inte för att han ska sluta.. Och det vet du ju också- medberoendets djävla dilemma. Du behöver få låta det vara slut nu och fokusera på dig. Han måste jobba med sitt själv och där befinner han tydligen inte idag. Utan att ha egen erfarenhet av missbruk så var jag allt för stor erfarenhet av medberoende och fattar hur det här sliter sönder dig känslomässigt. Men man kan överleva, lättare än man tror om man bara ger sig själv chansen. Jag tror på dig och du är värd att må bra!!! Kram

 

Annika

26 februari 2012 14:03

Hej! Som Anna sa så tror jag oxå att brytningen hade kommit ändå, inte på grund av att du inte älskar honom utan på grund av att du väljer att sätta ditt eget liv före. Jag har förstått av din text att du orkat hålla "lågan" uppe dels för hans skull, nu blir jag jätterädd att du ska trilla dit igen. Förlåt att jag säger det, men jag hoppas verkligen att du tar dig ur detta utan substanser! Vän på fb?

 

K

26 februari 2012 14:57

Tråkigt att du mår så dåligt, men så länge han är aktiv kan du få ett bättre liv utan honom! Du måste ta hand om DIG, göra vad som är bäst för DIG, annars kommer du gå sönder. Sen är det ju inte så lätt att göra det när kärlek är inblandat.... Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...