Vet inte ens hur jag ska känna nu.. Jag åkte upp till sjukhuset vid fyra för att hämta E's bankomatkort och fick veta att han skrivit ut sig en timme tidigare.. Jag bröt ihop totalt i bilen, åkte hem och tänkte att kanske kanske är han hemma men det var han inte.. Han är borta. Ingen har hört nåt, ingen vet nåt.

Jag fattar inte att det är sant. Jag pratade ju med han på förmiddan och då var allt lugnt, jag skulle hämta bankomatkortet och handla lite grejjer till han, sen försökte jag ringa vid tre men fick inget svar, han hade väl redan skrivit ut sig då..

Farsan var förbi nyss med en sallad till mig, jag orkar inte göra nån mat. Han bad mig att inte göra nått dumt, och jag trodde han syftare på droger eller nåt men han syftade på knivarna som låg framme. Han vet vad jag har för humör, att det kan brista för mig när som helst men jag skulle aldrig skada E. Jag skulle förmodligen klappa till honom, men allvarligt skada honom? Det tror jag inte.

Jag tillät mig själv att gråta hysteriskt i bilen i två minuter, sen svalde jag tårarna och stängde av. Nu är jag nollstäld. Kanske är jag förbannad, men jag känner inget speciellt just nu.

På vägen hem tänkte jag bara att nu får det fan vara nog. Jag kan inte ta hur mycket som helst. Jag hade tänkt skicka ett sms och säga åt honom att han får EN chans att förklara sig om han kommer hem ikväll, men gör han inte det så är det över. Sen fegar jag ur som vanligt.. Tänker på mannen bakom missbruket och det hugger till i hjärtat. Jag vågar inte släppa taget, vågar inte ge upp hoppet om honom som alla andra har gjort. Inkusive hans familj..

En gemensam vän skulle ta bilen ut och leta efter honom, jag väntar tills jag hör något från honom sen ska jag fan skicka det där sms:et. Han kan fan inte göra såhär mot mig om och om igen och jag bara tar tillbaka honom varje gång. Han kommer aldrig att fatta!

Jag är så jävla medberoende och värdelös.. Jag kan inte stå på mig när det kommer till honom. Jag vill inte tro att han är en känslokall knarkare som skulle göra vad som helst och såra vem som helst bara för att få som han vill.

Det enda som cirkulerar i tankarna just nu är "tänk om jag sparkar ut honom också dör han?" vafan ska jag göra då? Det skrämmer mig så jävla mycket...

Vilken jävla mardröm.. Jag tyckte att det var konstigt att han inte svarade när jag ringde innan jag for upp på sjukhuset, men det här hade jag aldrig kunnat tänka mig....

 

Lina

20 februari 2012 20:39

Jag förstår att du är ledsen & arg.. Man blir skit arg och av egen erfarenhet så har man inte kunnat direkt "gulla" på när dom kommer med sina ursäkter.. utan då brister det! Det är som du säger att det går inte gång på gång att låta dom komma tillbaks, och det är inget som säger att personen ifråga kommer att överleva för att hon/han har tak över huvudet. Det är svårt att sätta gränser då man älskar någon och framförallt som medberoende till sin partner..dt kommer en dag då man är spy less.. och då händer det:D
Kram Lina

http://linamarlene.bloggplatsen.se

 

N

20 februari 2012 23:23

åh jag lider verkligen med dig :(
jag tror nog att bet bästa är att markera att hans beteende inte är OK.. det är svårt men jag vet hur det känns då en partner börjar gå över gränsen och ta en för givet.. och ta för givet att man ska stå ut, stå kvar. och om personen verkligen inte vill förlora en så¨fattar han, ångrar sig grovt och ber en om en andra chans.. och får förhoppningsvis en tankeställare, att risken faktiskt finns att man släpper honom om ingen förändring sker.

hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer lösa sig på det bästa möjliga vis för dig. kram!

 

L

21 februari 2012 09:07

Så trist för dig!
Du skriver en rad som jag tänker extra mycket på, att du tänker på din pojkvän hur han är bakom missbruket. Så länge han är i missbruket så kanske han inte ska vara din pojkvän och så länge han är din pojkvän i sitt missbruk så kommer han antagligen inte bli ren...
Vet till 100% att det ej är lätt men jag vet tyvärr exakt vad du går igenom. Men din pojkvän kommer aldrig kunna ge dig ett gott liv så länge han är i missbruket och det kommer förbli så , så länge han är din pojkvän. Jag rekomenderar dig att se på tv4 fakta tor kl 21.00 på uppdrag missbruk(jag missar ej ett avsnitt) Intervention på amerikanska. Titta på det och skriv gärna i bloggen vad du tycker...Handlar en del om vad just medberoende stjälper istället för att hjälper...ben there done that...men aldrig igen!!! Lycka till!!

 

Maria

22 februari 2012 20:22

Det märks att du alskar honom och jag tror att han älskar dig med men hans kropp driver honom att älska drogerna mer. Han måste förstå dig och din sittuation, du ska inte ge upp ditt liv som du har kämpat med. Skriv smset! Han måste få veta att du inte ställer upp på vad som hälst om inte han är med och kämpar. Jag och många med mig som följer din blogg tror på dig och vägrar höra dig må dåligt mer! Var stark och lämna honom för att se vad han är berädd att göra för dig och han själv! Kram och så på dig!

 

Johanna

23 februari 2012 18:31

Kämpa på och glöm inte att göra saker för dig själv Angelica! Kram

http://allisoomnmadella.blogspot.c

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...