Det blev inget inlägg igår för att det fanns inget intressant att skriva. Jag satt hemma hela dagen tills E kom hem från fisket, sen såg vi en film och gick och la oss. That's it.

Jag misstänker att det inte kommer hända särskillt mycket idag heller, E åkte nyss och skulle träffa sin övervakare och jag har inte planerat att göra något särskillt. Han kommer att ta sub idag, det vet jag, men vad ska jag göra åt det?

Det börjar lixom kännas lite hopplöst det här.. NÄR ska han in i behandling?? Blir så less på soc som tar sån tid på sig.. Jag tror inte att jag kommer att kliva på igen, men det vet man ju aldrig, det enda jag vet är att situationen som den är nu är ohållbar.

Han säger att han inte känner sig som en människa utan droger och det kan jag förstå. Han mår riktigt dåligt alltså, och han behöver hjälp att ta tag i allting som har hänt honom. För tar han inte tag i det han mår dåligt över kommer han aldrig att sluta knarka och han kommer aldrig att må riktigt bra.

Look who's talking lixom.. Jag har inte tagit tag i mina trauman heller. Jag försökte, flera gånger, men det vart för jobbigt. Så vem är jag att säga nåt om honom..

Jag är iallafall drogfri. Sådeså.

Har nyss kommit hem, är sådär skönt trött eftersom jag har varit ute bland folk hela dagen.

Jag och E åkte till hans kompis och åt middag med hans föräldrar sen åkte jag till min gamla arbetskamrat och såg på film. Jag är så glad att jag gjorde det! Känns skönt nu..

Dagen började iallafall med att jag och E satt och åt frukost, hans vän ringde och frågade om vi ville komma på middag och han sa "nee jag tror inte att hon (jag alltså) vill det", "vadå du har inte ens frågat mig" säger jag. Vart lite irriterad, han kan väl inte veta vad ja ska svara? Naturligtvis ville jag åka och äta middag med dom! Så vi for iallafall och åt jättegod middag, killarna spelade lite tvspel och så, och jag tyckte att det var så skönt att få vara med E i en annan miljö än hemma. För det börjar kännas lite instängt och enformigt att alltid vara hemma med honom och typ se på film..

Sen for jag som sagt till min vän och var med henne en stund, det var lite stelt och så eftersom vi inte träffats på aslänge och typ aldrig pratar med varandra längre (mitt fel) men jag är ändå glad att jag for dit. Vi pratade lite om hur det går med E och hans missbruk och så, och jag kände att jag vart så jävla deppig och så bra vänner är vi inte att jag vill sitta och gråta framför henne. Jag har väldigt få vänner som jag öppnar mig så för, typ en enda kanske.

Hon bor i samma område som jag bodde i innan jag for på behandling, och det är ganska jobbigt för mig att åka dit pga alla minnen som finns där. Jag såg porten där en vän till mig och E bodde och tog en överdos förra vintern och dog, och det hade jag inte tänkt på på jättelänge..

Vi gick till affärn och jag började tänka på hur väck jag varit när jag varit där och hur mycket jag stulit där, affärn var inte öppen så det vart en onödig promenad i minnenas land om man säger så.. Det var påfrestande att vara där, och nu känner jag mig sorgsen.

Men jag är ändå glad att jag for dit, även fast det var jobbigt. Önskar att E var hemma så jag kunde prata med honom om dagen jag har haft, men han ska sova hos en kompis för att dom ska åka o fiska tidigt imorgon.

Godmorgon, jag är så sjukt trött nu kan ja lova.

Ang föregående inlägg; Kvinnan och jag satt på behandling tillsammans, hon är ca 20år äldre än mig så hon blev lite som en mamma eller äldre syster. Vi var inte många tjejer på det hemmet, max 4 st, så vi stog alla varandra nära medans vi bodde där. Jag har bara hållt kontakten med den här kvinnan och en tjej som jag kände sedan tidigare, och en och en annan medlevare..

Och det här med magsjukan verkar ha varit ett falskt alarm.. Kanske hade nånting att göra med det som hände under natten ändå som du skrev Annika.

Igår så hade vi egentligen planerat att gå ut och käka och hyra film och så men eftersom jag inte mådde bra så beställde vi hem kinamat och kollade på en av filmerna brorsan kom med häromdagen. Vi åt så att vi dog båda två, och E somnade tidigt. Jag låg uppe ett par timmar och kollade på tv, bland annat Cast Away, hehe "WILSOOON!" det var längesen.

Idag ska E åka till sina polare för imorgonbitti ska dom åka och fiska, jag hoppas bara att ingen ramlar och bryter revbenen som förra gången..

Jag hade tänkt hälsa på en av mina gamla arbetskamrater som jag totalt har skitit i den senaste tiden. Jag känner mig skittaskig när hon hör av sig och jag inte orkar svara, men jag känner bara att jag orkar inte skriva "jag kan inte" hela tiden för det är en lögn, oftast sitter jag bara hemma och väntar på att E ska knarka färdigt och komma hem men jag kan inte förmå mig att träffa mina vänner ändå. Känner mig som världens sämsta vän, men det är inget nytt, jag har alltid behandlat mina vänner som skit. Det har alltid varit dom som ansträngt sig för att vänskapen ska fortsätta, jag hör aldrig av mig eller nåt sånt. Oftast dyker jag inte ens upp när vi bestämt något..

Förstår inte varför jag håller på så. Vänner är ju bland det viktigaste man har men jag orkar inte ta hand om mina. Jag orkar inte lägga fokus på mina vänskapsrelationer när jag har så mycket som kretsar kring E, och då bara skiter jag i dom. Jag är en sån där tjej som totalt dissar sina vänner för sin pojkvän, jag vet det, shame on me.

Inte ens när han är borta orkar jag ta upp telefonen och ringa till nån, utan jag bara sitter hemma ensam istället och väntar på att han ska komma hem. Jag skämms över detta, men samtidigt orkar jag inte ändra på mig. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag har ingen ork att ta tag i det.

Nä nu ska jag sluta skriva, jag blir less på mig själv när jag skriver fula sanningar om mig själv men jag kan inte låta bli..

Hej bloggvärlden,

Jag blev väckt av ett sms kl 5 imorrse, det var en kvinna jag satt på behandling med. Hon tänkte ta livet av sig och undrade hur många tabletter hon behövde ta.. Jag blev förbannad och rädd naturligtvis, visste inte alls vad jag skulle göra eller säga till henne. Hon bor ute i skogen nånstanns så jag kan ju inte skicka hjälp eller nåt sånt.

Jag skrev till henne att hon skulle tänka på sina barn, och hur långt hon har kommit men hon ville inte lyssna. Jag skrev hur fan hade du tänkt att jag ska kunna leva med mig själv efter det här om du dör inatt? Hon skrev förlåt men jag var så jävla förbannad på hennes själviskhet så jag skrev bara "Nä vad är det som är så jävla hemskt att du måste ta livet av dig?" sen fick jag inge fler sms..

Ett par timmar senare fick jag ett sms av hennes pojkvän som skrev att han hade ringt ambulans men att hon inte ville följa med och att han satt och vakade över henne. Sen fick jag ett till nu för nån timme sen att hon var "medicinskt okej nu" och det var skönt att höra. Men jag måste säga att jag fortfarande är irriterad.. Jag blir arg när jag blir rädd, jag tycker absolut inte att det är okej att göra som hon gjorde inatt.

Ska man ta livet av sig så gör man det bara, att hålla på och lägga en massa ansvar på andra som sedan leder till skuld och dåligt samvete är själviskt och fegt! Det kanske var ett rop på hjälp det hon gjorde inatt, det kan jag förstå, men då borde hon ha vänt sig till någon som faktiskt kan hjälpa henne, inte jag som sitter helt maktlös i en annan stad och inte ens vet vart hon bor!

Jag kommer förmodligen läsa igenom det här sen och känna mig känslokall och elak, men det är såhär jag känner just nu.

Efter att jag suttit uppe och sms:at med henne så började jag känna mig konstig i kroppen, sen somnade jag och vaknade flera gånger under natten av att jag hade så jävla ont i magen. Tror att jag börjar bli magsjuk eller nåt sånt där hemskt.. Har inte haft lust att äta nånting idag och det är inte likt mig nuförtiden.

Iallafall så har jag och pojkvännen beställt kinamat som kommer snart, får väl se om jag får i mig nåt.

Jag tog en cigg efter att jag skrev föregående inlägg nyss och började tänka på vad vi pratade om på eftervården igår.

Vi pratade om att det är många som tar återfall för att dom inte lever rent, och med det menar jag att dom har hemligheter och inte är fullt ut ärliga. Det kan vara att man kanske dricker nån gång ibland eller fortfarande håller på med kriminalitet fast man är drogfri, och jag har inga såna hemligheter nu, men i somras så snattade jag väldigt mycket och höll på att torska, och då var det nära att jag tog till flaskan. Jag visste att det jag gjorde var fel och det gnagde i mig men inte förens jag nästan torskade så berättade jag det för min sponsor och dom på mötena. Sedan dess har jag inte stulit nånting, jag har varit helt fri från kriminalitet och det känns skönt.

Och det här med E's missbruk är inte heller någon hemlighet, folk vet om det även fast jag inte tycker om att prata om det. När jag får frågan hur det går för honom är jag helt ärlig och säger att han knarkar igen, jag orkar inte hålla på och ljuga om det.

Sen så pratade vi om hur viktigt det är att må bra i sitt tillfrisknande, för om man inte mår bra varför ska man då vara drogfri? Och jag frågade mig själv, hur kan jag vara drogfri när min sambo knarkar? Varför är jag drogfri? Jag mår ju inte särskillt bra..

Men när jag träffar folk som jag gjorde igår på stan och dom inte ser att jag är en f.d missbrukare (fast jag är med E), då känns det ganska bra att vara drogfri. Fast samtidigt känner jag mig som en tönt, men må så vara, för det är skönt att vara drogfri.

Och när jag träffade våran vän på bussen var det skönt att kunna säga helt ärligt att det går bra för mig, att jag har varit drogfri i 11 månader.

Sen så började jag tänka på det här med bloggen, hur den utvecklats sedan jag startade den. Förut brydde jag mig inte särskillt mycket om hur eller vad jag skrev, huvudsaken var att jag förstog vad jag menade. Jag skriver fortfarande det jag känner för, men jag bryr mig mer om att ni som läser ska förstå vad jag menar. För nu betyder bloggen nånting för mig, mina läsare betyder nånting för mig, förut var det bara en kul grej lixom jag tänkte inte så mycket på det..

Nu har jag nog fått ur mig det jag satt och tänkte på, fred och god växt.

Hej mina vänner! Förlåt att jag inte bloggade igår, det fanns lixom ingen tid..

Vi klev upp ganska sent och for in till stan, sedan for vi ut och hälsade på E's "extrafamilj". På bussen träffade vi våran vän som bodde hos mig ett par månader när vi knarkade som värst, och han såg så fräsh och frisk ut! Det var så kul att se att det går bra för honom. Vi träffade även några pundare på stan, dom tyckte att jag såg "kraftigt oförstörd" ut, ja det var ju trevligt att höra.

Jag gick på eftervården igår också, det känns bra. Jag ska börja sköta det där bättre och gå på möten oftare. Även om jag inte är lika fanatisk när det gäller 12stegsprogramet som jag var i sommras så är det skönt att träffa andra drogfria människor.

Förästen, igår när vi satt på bussen på väg hem så kände jag på hans ficka som han har på armen och frågade "vad har du här då" också kände jag att det var hans verktyg (pump och kanyl), det syntes att han skämdes och han sa att han inte behöver dom längre för att han ska sluta ta subutex nu och när vi klev av bussen så slängde han verkygen i närmaste soptunna. Det kändes fint att han gjorde det, men han lär ju bara skaffa nya..

Nu ska han gå och ta bussen in till stan. Jag sa till honom "försök att inte ta sub idag" och han sa "mmm", jag vet att han kommer att ta men jag vill påminna honom om vad han själv sa till mig igår. Han kan inte bara säga det och tro att det ska va bra så, han måste försöka stå för det han säger.

Jag sa även till honom för någon dag sedan att jag vill att han ringer till soc och hör hur det blir med behandlingen, när ska han få börja? Dom sa när vi var där på studiebesök att vi skulle höras vid INNAN jul, jo tjena. Det vet man ju vid det här laget att soc alltid tar sån jävla tid på sig..

Jaja.. Så är det.

vad händer idag då? Jag tänkte åka på dollarstore med mamma och köpa en tavla, sen svänga förbi försäkringskassan.

Nu tänkte jag svara på några frågor ang föregående inlägg (om filmerna på youtube);

Jag var väl anonym på det sättet att jag hette ett annat namn, men det var ju jag på videorna.

Ja jag döpte filmerna till låtnamnet, men jag vet inte om det kom upp när man sökte på låten, för jag har ett svagt minne av att jag gjorde några filmer privata.

Hade jag många visningar? Njae det tror jag inte, det var en video som hade ganska många men det var ingenting om man jämför med andra videos. Minns inte riktigt eftersom jag inte kollade på filmerna innan jag tog bort dom.

Hoppas ni får en bra dag, det ska jag försöka ha.

Här är en låt jag lyssnade mycket på när jag knarkade.. Jag hade även gjort en egen video till den (som jag gjorde till många låtar) men jag tog bort den utan att titta på den, jag vill inte se vilket skick jag var i.

Jag hade ett par filmer uppe på youtube, bland annat när jag sitter och noddar (håller på att somna) på droger. Hur fan kunde ja lägga upp sånt? Hemskt..

Som sagt jag raderade alltihop, känns skönt måste jag säga.

Har varit ensam hela dagen, tänkte ju göra nån nytta men det blev inget gjort. Nu sitter jag här med huvudvärk för att jag suttit framför datorn hela dagen, misstänker att jag måste skaffa glasögon..

Inatt har det varit action i trappen kan jag lova..

Jag stängde av tv:n vid tolv och försökte somna, men efter en stund så hör jag ett jävla liv i trappen, låter som världens bråk och det är en kille som bara vrålar. Så jag väcker E, han flyger upp, ut i trappen i bara kalsonger och säger åt dom att lägga av men killen bara vrålar så E klappar till han några gånger sen går han in och ringer snuten.

Snuten kommer och hämtar killen, som för övrigt klappade till både en tjej och en snut innan det hela var över. Spya hela trappen.. Mysigt. Stackars vaktmästaren fick städa upp för den där bruden som killen var hos tänkte ju absolut inte göra det.

Tärt bara att jag har blivit så jävla feg. Jag har haft min beskärda del av grannbråk och har aldrig varit rädd att ryta i eller boxas om det ska vara så, men sen jag blev drogfri så har jag blivit så jävla feg. Jag kände mig odödlig på drogerna, nu känner jag mig skör och är rädd för att göra illa mig.

Som en gammal kärring..

Tur att jag har en pojkvän som kan beskydda mig, det känns tryggt när han är här.

Vaknade för en timme sen av att han hade klätt på sig och var på väg ut, och det vet vi ju alla vid det här laget vad det betyder eller hur? Vi får se när han kommer hem. Han skulle inte vara borta så länge sa han men ja det vet man ju hur det blir..

Jag skulle behöva göra nåt vettigt idag medans han är borta istället för att bara sitta här och vänta. Skulle behöva gå in på försäkringskassan och apoteket..