Godmorgon, jag är så sjukt trött nu kan ja lova.

Ang föregående inlägg; Kvinnan och jag satt på behandling tillsammans, hon är ca 20år äldre än mig så hon blev lite som en mamma eller äldre syster. Vi var inte många tjejer på det hemmet, max 4 st, så vi stog alla varandra nära medans vi bodde där. Jag har bara hållt kontakten med den här kvinnan och en tjej som jag kände sedan tidigare, och en och en annan medlevare..

Och det här med magsjukan verkar ha varit ett falskt alarm.. Kanske hade nånting att göra med det som hände under natten ändå som du skrev Annika.

Igår så hade vi egentligen planerat att gå ut och käka och hyra film och så men eftersom jag inte mådde bra så beställde vi hem kinamat och kollade på en av filmerna brorsan kom med häromdagen. Vi åt så att vi dog båda två, och E somnade tidigt. Jag låg uppe ett par timmar och kollade på tv, bland annat Cast Away, hehe "WILSOOON!" det var längesen.

Idag ska E åka till sina polare för imorgonbitti ska dom åka och fiska, jag hoppas bara att ingen ramlar och bryter revbenen som förra gången..

Jag hade tänkt hälsa på en av mina gamla arbetskamrater som jag totalt har skitit i den senaste tiden. Jag känner mig skittaskig när hon hör av sig och jag inte orkar svara, men jag känner bara att jag orkar inte skriva "jag kan inte" hela tiden för det är en lögn, oftast sitter jag bara hemma och väntar på att E ska knarka färdigt och komma hem men jag kan inte förmå mig att träffa mina vänner ändå. Känner mig som världens sämsta vän, men det är inget nytt, jag har alltid behandlat mina vänner som skit. Det har alltid varit dom som ansträngt sig för att vänskapen ska fortsätta, jag hör aldrig av mig eller nåt sånt. Oftast dyker jag inte ens upp när vi bestämt något..

Förstår inte varför jag håller på så. Vänner är ju bland det viktigaste man har men jag orkar inte ta hand om mina. Jag orkar inte lägga fokus på mina vänskapsrelationer när jag har så mycket som kretsar kring E, och då bara skiter jag i dom. Jag är en sån där tjej som totalt dissar sina vänner för sin pojkvän, jag vet det, shame on me.

Inte ens när han är borta orkar jag ta upp telefonen och ringa till nån, utan jag bara sitter hemma ensam istället och väntar på att han ska komma hem. Jag skämms över detta, men samtidigt orkar jag inte ändra på mig. Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag har ingen ork att ta tag i det.

Nä nu ska jag sluta skriva, jag blir less på mig själv när jag skriver fula sanningar om mig själv men jag kan inte låta bli..

 

Maria

6 januari 2012 21:22

Jag tror attdu behöver dina vänner mer än vad du tror. De kan hjälpa dig att vara stark kch du får stödet du behöver. Om du fortsätter som du gör kommer troligen dina vänner att tröttna och sluta höra av sig och då blir du verkligen ensam vilket kan leda till att du blir aktiv igen och det är det INGEN som vill! Bara lite tips. Kram

 

N

5 februari 2012 18:39

måste säga det igen, FAN vad jag känner igen mig!
har bara en enda vän kvar som jag verkligen kan PRATA med, på riktigt. aldrig haft många vänner & ensamheten har oftast varit självvald, men ibland känner jag mig ändå ensam. även om min pojkvän är den bästa vännen jag kan tänka mig, den jag alltid trivs & har roligt med.

du anar inte hur glad jag är över att jag hittat din blogg!
nu när jag själv ska kämpa med den totala nykterheten samtidigt som min pojkvän har suben att förlita sig på.
det gör allt lättare , att läsa tankar som man känner igen sig i.

dessutom skriver du fruktansvärt bra! vill åter en gång önska dig lycka till & tacka för att du delar med dig av ditt liv.

http://-

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...