Han kom hem igår iallafall. Jag började gråta direkt.. Vi satt länge och höll om varandra och sa inte ett ord medans jag grät o grät.. Sen började vi prata, men om vad minns jag inte nu.

Han hade druckit, det var det första han sa när han kom hem. Jag antar att det är därför han kunde sova hela natten. Hans avtändning på opiaterna är fruktansvärd nu, han är verkligen jättedålig. Men han har inte tagit nå sub sen i onsdags, helt otroligt! Han vill ju verkligen, men han fattar nog inte vad som krävs och hur mycket man måste kämpa tror jag..

Jag hörde när han snackade med soc idag, han är inte alls intresserad av öppenvård nu längre. Han vill ha medicinsk hjälp så soc sa tydligen att han inte ska börja på öppenvården som va tanken.. Jaha? Utan han skulle ringa till beroendeenheten och snacka med dom. Men dom har ju intagningsstopp! Jag fattar ingenting!

Jag har bett honom lägga in sig på ett boende här i stan. Men det blir väl inte aktuellt nu när det inte blir någon behandling på öppenvården.. Alltså vad ska man säga? Jag fattar fan i n g e n t i n g.

Magen har iallafall vart bättre idag, det är fett skönt. Jag tror verkligen att det beror på stress och oron alltså.. Men för mig så känns det lixom att oavsett vad jag får för symptom, om ja misstänker att det är psykiskt så tycker jag inte att det är så allvarligt och att jag inte behöver uppsöka läkare. Eller så tänker jag att dom inte kommer ta mig seriöst.. Inser själv att det där kanske vart förvirrande, hoppas ni fattar vad ja menar.

Nu orkar ja inte skriva nå mer. Känner på nåt sätt att bloggen inte är prio ett just nu..

 

N

22 februari 2012 19:18

fan jag fattar inte hur de bara kan köra intagningsstopp! för många så är programmet enda räddningen.. så jävla sjukt att de bara kan göra sådär. kan han inte söka i en annan kommun då? här i göteborg t.ex kommer de flesta som söker in så länge man har hjälp av soc och minst ett år dokumenterat missbruk. jag vet att det är flera som bor i mindre kommuner och pendlar hit för att de inte finns några platser där de bor. fast det kanske är för långt bort..
förstår att situationen måste kännas hopplös.. men så länge han fortsätter ligga på dem så kanske det finns något sätt att komma med i programmet? eller behandlingshem då.
jag hoppas verkligen att det löser sig på något vis så att du kan fokusera på dig själv och börja må bra igen . det är så orättvist att du nu när du kämpat dig ur ditt eget missbruk så ska du behöva lida för någon annans.
all styrka till dig! kram

 

Anna

22 februari 2012 20:03

Hej! Det låter verkligen som om att ni har det jättejobbigt nu, hoppas verkligen att du ska orka. En fråga ang din killes behandling eller inte. Är det bara öppenvård som är aktuellt? Har man aldrig diskuterat heldygnsvård? Eller vill han inte det? Stor kram till dig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...