Jag hade skrivit ett mobilinlägg inatt men bara halva kom med så jag tog bort det och börjar om här..

Vet ni hur ofta jag får höra "jag fattar inte hur du orkar"? Och jag svarar alltid "jag vet inte.. Man stänger av på nåt sätt" men sanningen är att jag känner allting.. ALLTING..

Det gör ont hela tiden. Hela jävla tiden.. Varje dag är som en bergochdalbana där ena sekunden andas jag ut och hoppet kommer tillbaka och en sekund senare slås allting i bitar..Också håller det på sådär om och om igen under dagen.

Jag är som ett barn.. Säger man till mig "5minuter" då är det 5 minuter och jag kommer räkna dom minuterna tills han kommer. Men han kan säga "jag ringer dig om en stund" och sen ringer han inte förens dagen efter.. Förstår ni hur jag sitter och väntar då? Och vill inte vara den här jobbiga flickvännen som stör och är ivägen så jag ringer inte, utan jag väntar bara.. Allt medans hoppet krossas och mina drömmar dör..

För jag byggde hela mitt tillfrisknande på en dröm jag hade om oss. Jag drömde om ett drogfritt och normalt liv med honom, och han sa att han drömde om samma sak. Vi skulle jobba på varsitt håll och mötas drogfria igen, och jag höll stenhårt i den drömmen. Jag gjorde ALLT för att det skulle bli som vi drömt om, och han ansträngde sig inte ett jävla skit verkar det som..

Jag vill inte säga det här, men jag funderar på att lämna honom. Jag vet inte när det här slutade vara ett förhållande och bara blev en rädsla av att vara ensam och så, men det här håller inte längre.

Och hoppas inte för mycket nu mina läsare, för jag kommer garanterat att göra er besvikna och stanna kvar.. Det är sån jag är.. En jävla fegis..

 

N

25 februari 2012 20:01

jag förstår absolut att det är otroligt svårt att lämna, även om förhållandet knäcker en så känns alternativet ännu värre.. du skulle nog behöva komma bort ett tag.. resa bort eller kanske stanna hos dina föräldrar ett tag så du slipper sitta hemma själv med alla tankar.
men feghet handlar det absolut inte om, alla människor är rädda för att vara ensamma.. och att lämna det gamla, det trygga.
jag är själv trygghetsnarkoman, så jag vet hur svårt det är..

önskar att jag kunde skriva något som skulle hjälpa dig, du förtjänar att må bra! :(
kram

http://-

 

Therese

26 februari 2012 12:27

Oj vad skönt det kändes att läsa det här inlägget! Jag är definitivt inte den rätta personen att säga vad du ska göra och hur, men att få läsa att du "äntligen" insett att det inte är ett förhållande du lever i är så otroligt skönt. Hoppas att allt löser sig, hur du än väljer att göra -- keep up the good work! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...