Idag ska jag hjälpa min mormor att flytta. Egentligen hatar jag att flytta som fan alltså, men vad gör man inte för familjen?

Jag har bott på ganska många ställen.. Om man nu kan kalla det att bo, jag har väl mest sovit på soffor och så. Min första riktiga EGNA lägenhet var den förra. Innan dess hade jag bott med mitt ex på lite olika ställen, men jag vart ju alltid utkastad så det kändes inte riktigt som att jag bodde där heller..

Iallafall så var det skönt att ha ett eget hem efter att ha varit "hemlös" sen jag var ca 14 nånting. Jag kände mig trygg där i min gamla lägenhet, trivdes som fan gjorde jag också. Jag hade portkod och bodde på andra våningen, tryggare än så blir det väl inte?

Det var efter att jag blev drogfri som jag inte klarade av att bo där. För mycket minnen och sånt ni vet.. Sen så gjorde den där portkoden inte sån stor nytta eftersom att alla visste om den efter ett tag.. Trotts att den byttes en gång och jag var skitnoga med att inte visa den för nån så tog sig folk in ändå.

Min nya lägenhet påminner rätt mycket om den gamla, fast den är mindre. Den är möblerad på nästan samma sätt.. Så folk som kommer hit nu känner ju direkt igen sig om man säger så. Känns lite trist, men det får va så.

Märks det att jag bara sitter och tomskriver? Jag vet lixom inte vad jag ska skriva om..

Jag har en ångest som ligger och pulserar i bröstet och magen typ. Vill inte alls känna på den, blir alldeless handlingsförlamad. Men jag vet precis vad det beror på..

Nä nu vart det jobbigt. Hejdå.