Igår var en hemsk dag måste jag säga. Jag hade tänkt träffa min kusin på stan och snacka lite med henne, men ca en timme efter att jag klivit upp vaknar E och skriker "hämta hinken!!" och sen spyr han rakt ut typ, på golvet o täcket men det mesta hamnar i hinken som tur är.. Så jag ställer in dom planerna och tar en "vård av sjuk pojkvän-dag". Efter ett par timmar måste han dock åka in till stan och ta sin "medicin".

Jag hade ett fruktansvärt drogsug igår. Jag vet inte exakt vad som startade det, om det var E's blodpapper som råkade ramla ur tröjärmen på honom av misstag, eller om det var när han slog på plattan på spisen och skulle göra soppa. En varm spisplatta luktar ju väldigt speciellt, och för mig förknippas det STARKT med att koka doll. Vi använder spisen rätt ofta ändå, så jag fattar inte varför jag reagerade så jävla starkt just igår.. Kanske för att jag inte lagar särskillt mycket mat, men jag tycker ändå att det är konstigt.

Jag fick typ panikångest på kvällen för jag var så drogsugen. Kunde nästan inte andas.. Jag låg och dividerade och förhandlade med E för att han skulle fixa doll så vi kunde dela på en.. Han sa ju naturligtvis fet nej, men ändå.

Alltså det är alldeless för mycket för mig att hantera just nu. E's missbruk, min kusin, min familj och PMS på allt det. Det måste ju bara va PMS alltså, jag är så jävla hyperkänslig just nu..

Sen så ska jag börja den här jävla praktiken i slutet av månaden som jag inte har nån lust alls med längre. Och bidraget som jag måste tänka ut hur fan jag ska göra med.. Suck..

Jag går hela tiden och väntar på att det ska rinna över. Den där saken, händelsen som ska få mig att kliva på igen för att jag inte pallar nå mer. Och hela tiden händer det saker, motgångar, och jag är fortfarande drogfri. Det bara läggs på hela tiden och blir så jävla tungt att bära så jag längtar bara mer och mer efter drogens befrielse. Om så bara för en stund..

Alltså hur mycket orkar en människa? Hur länge kan man vara stark? För det är det människor säger till mig att jag är - stark. Jag tänker inte på mig själv som stark, snarare feg. Men men...