Jag har nu ändrat bloggens adress från addictlife.bloggagratis.se till addictlife.bloggplatsen.se men tydligen så ska man kopplas hit även om man skriver den gamla adressen. Jag hoppas det funkar!

Jag är fortfarande fast i sorgen. Den kommer i vågor, sprider ut sig.. Gammal sorg gör sig påminnd, ny sorg dyker upp och allt bara snurrar runt runt.

Jag har en fruktansvärd klump i magen när jag tänker på min vän som drog från ett halvvägshus för ett par veckor sedan och klev på drogerna igen. Jag blir så jävla rädd att hon ska gå samma öde till mötes som Penny. Det sista vi pratade om öga mot öga var att hon var sugen på att testa heroin..

Jag har många gånger tänkt tanken att ringa henne eller kanske skicka ett simpelt sms typ "lever du?" men jag är rädd för vad jag kommer få tillbaka. Fast mest rädd är jag nog att jag inte kommer att få något svar.. Alltså att hon dött och jag har inte fått veta nånting. Eller så kanske det skulle betyda att polisen äntligen hittat henne och att hon återigen är inlåst på nåt LVM-hem. Men till vilken nytta egentligen? Hon vill ju inte sluta.

Senast idag läste jag tredje traditionen "det enda villkor för medlemsskap är en önskan att sluta använda" och hon har inte den önskan. Det spelar ingen roll hur många hot dom kommer med eller hur länge dom låser in henne, hon kommer fortsätta rymma och hon kommer att fortsätta använda.

Hon kommer att dö... Precis som så många gjort före henne och många kommer att göra efter henne.. Och det finns ingenting jag kan göra. Bara stå vid sidan av och se på medans sjukdomen tar liv efter liv..

Maktlöshet, det har jag fått känna på sedan jag blev drogfri, och jag gillar det inte ett jävla dugg.

 

em

18 september 2011 23:59

förstår din sädsla över din vän och förstår att det känns riktigt tufft när du vet att det inte finns mkt att göra :/ Jag har ju själv gått på heroin och det är inte många som trott att jag skulle överleva så länge som jag gjort... jag vet inte vad jag ska säga för att det ska bli rätt men jag förstår ju vad du pratar om.. Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte har några vänner kvar i det livet som jag behöver oroa mig för för alla dom är redan borta :( men dom lever idare i mina minnen och många gånger undrar jag varför just do och inte jag.. det är inte rätt... Kram och styrka till dig... Och bra starkt att du delar med dig.. <3<3<3

http://lifeofemandhertrashdolls

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...