Jag har varit helt uppe i varv idag på jobbet så jag har lixom inte tänkt så mycket på nåt annat än just jobbet. Men nu när jag satte mig och läste föregående inlägg så fick jag tårar i ögonen igen. Tänk att mitt största problem idag är att jag tycker mitt jobb är "lite jobbigt" ibland! Jag har fantastiska medarbetare och vi skrattar i stort sett hela tiden men det finns stunder då jag får ont i knäna och fötterna, och det är mitt största problem idag! Det är helt fantastiskt! Vilken otrolig tur jag har som får ha sånna små problem i livet. Tacksamheten är så stor....

Jag har satt upp en jättefin väggdekor idag.   Den påminner mig om kärleken jag känner för min familj idag. Min mamma skev till mig på facebook ang mitt inlägg om att jag firar 7 månader idag "du är bäst ♥ älskar dig från första sparken i magen och så länge vi finns!". Det är helt otroligt! Min mamma och jag kom inte alls överens när jag var aktiv, jag pratade ytterst sällan med någon i min familj då. Idag träffas vi minst en gång i veckan oftast fler och vi pratar med varandra i telefon regelbundet.

Jag kan lixom inte förstå på nått sätt hur mitt liv kan ha gått från att vara så jävla misär till att bli såhär fantastiskt fint på bara 7 månader! Och människor undrar om det finns en Gud.......

Jag vet att jag är här av en anledning, jag har gjort såna sjuka saker och lekt med döden så många gånger att jag borde ha varit död flera gånger om. Men Gud har en plan för mig, det har jag förstått nu. Jag frågade mig ofta varför jag fortfarande levde medans jag var aktiv, hur jag aldrig lyckades dö trots alla överdoser och livshotande situationer jag befann mig i. Men nu vet jag och det känns så jävla tryggt. Jag behöver inte va orolig eller fundera längre. Nu VET jag. Jag gör precis det jag ska göra. Jag tillfrisknar.

Tårarna kommer, jag är så jävla lycklig! Att gråta av lycka är så otroligt vackert..

Jag skrev precis ett inlägg i en grupp på facebook som heter NA/AA kvinnor och jag lägger in det här också, för det här vill jag ha kvar.

Jag firar 7 månader tillfrisknande och sinnesro idag. Tacksamheten är enorm. Jag skrev precis till en av mina behandlingsterapeuter hur oerhört tacksam jag är för det hon gjorde för mig. Hon var den enda av terapeuterna som hade beroendesjukdomen där och jag hade enorm respekt för henne, det har jag än idag. Hon hade tålamod med mig (tro mig det behövdes) hon visade mig respekt och hon tog alltid saker på min nivå så att jag skulle förstå. Hon behandlade mig som en medmänniska och ord kan inte beskriva hur mycket det betyder för mig. Hon fick mig att vilja sluta med alla mina 11 lr 12 mediciner jag hade och hon ordnade så en kvinna mötte mig i min hemstad och tog mig på ett möte. Jag hade INTE varit drogfri idag om det inte var för den kvinnan. Det är jag ganska så säker på. Hon öppnade mina ögon för andligheten och en högre makt och tro mig det var inte lätt. Mitt liv är värdefullt idag, det är fyllt av kärlek, andlighet och tacksamhet. Tack.

Javisst ja, jag glömde bort att skriva att jag firar 7 månader tillfrisknande och sinnesro idag! Grattis till mig!

Kan inte fatta att det har gått så fort. För 7 månader och 1 dag sen så tog jag min sista spruta. Då höll jag på o tända av på korken och var i så jävulskt dåligt skick alltså. Jag bara kräktes i flera dagar och kunde inte äta. Jag tog min sista sub för att fösöka mildra avtändningen men kräktes bara ännu mer. Jag var verkligen jättedålig.

Idag mår jag fantastiskt. Jag har fått jättemånga nya fina vänner. Jag har bytt ut mina lekplatser, leksaker och lekkamrater. Jag har fått min familj tillbaka. Jag har ett jobb och en ny lägenhet. Tacksamhetslistan kan göras lååång.

Idag ska jag leva i min tacksamhet, jag ska minnas vart jag kommer ifrån och vara stolt över mig själv.

Hmmmmm...

Låt mig börja med att säga att jag drömde en... dröm inatt. Jag drömde att jag skulle ha sex med en man som jag träffat i gemenskapen. Jag har väldigt ofta såna drömmar nu för tiden. Jag saknar närhet och kärlek så att jag håller fan på att dö!

Sen till en annan sak. Jag var inne på facebook nu på morgonen och kollade några vänners foton och jag kom in på en vän som var taggad i en sån där bild som någon har klippt ihop massa små bilder på sina vänner. Gissa vem jag ser nere i ena hörnet? MIG SJÄLV! Bilderna tillhör en av mina "frenemies" för ni som inte vet vad det betyder så är det Friends/enemies. Hon har alltså lagt ut en bild på mig på facebook och kallar mig sin vän? Jag vet inte vad jag tycker om det.. Dessutom är det en bild på när jag var helt nypåtänd och ser skitpundig och smal ut. Inte direkt sånt jag vill att andra ska se...Typ min familj.

jaja. Vad ska jag göra åt det då? Jag har ingen lust att återuppta kontakten med henne heller, hon är väl inte ens medveten om att hon har den där bilden uppe.

Idag står det jobb på schemat. Jag börjar klockan 16. Farsan skulle komma förbi innan och hjälpa mig med en av gitarrerna. Måste sätta dit sånna här "pluppar" som håller axelbandet på min nylonsträngade.

Hoppas alla får en fin dag.