Det blev inga P-piller för mig idag, dom hade stängt på ungdomsmottagningen. Men jag gick på återfallspreventionen iallafall och det gick bra, fast jag kände mig inte så engagerad för att jag är sjuk..

Efteråt gjorde jag min hemläxa som jag fått av psykologen. Att gå längs storgatan ensam och gärna sitta på torget en stund och känna hur ångesten minskar. Detta kommer från att jag har en enorm rädsla att stöta på mitt ex därför undviker jag att vara på stan ensam långa stunder. Det gick bra iallafall, jag kände mig väldigt lugn hela tiden. Jag gick in på akademibokhandeln och såg en bok jag bara var tvungen att köpa! Annika Östberg - Ögonblick som förändrar livet. Jag har träffat henne en gång, det är en fantastisk kvinna! Min far har varit helt faschinerad av henne i alla år och det har smittat av sig på mig.

Efter jag köpt boken så gick jag bort till lokalen där vi har NA möten, klockan var bara runt tre och mötet börjar inte förens 19 så jag tänkte jag sitter väl där och läser boken ett par timmar. Det var väldigt skönt att sitta där på min trygga plats och koppla av med en bra bok, även fast jag är sjuk och inte mår så bra fysiskt.

Efter ett par timmar började folket trilla in och jag kände mig bara sämre och sämre, tillslut kände jag bara att nej jag fixar fan inte att va kvar. Jag såg till att killen jag delar onsdagarna med dök upp så han fick ansvaret att ta hand om kvällens möte sen ringde jag farsan som kom och hämtade mig.

Sen hände något.

När jag var på väg ut genom dörren möter jag två män som jag aldrig vill träffa igen. Båda dom här männen har gjort saker mot mig som jag aldrig kommer att kunna förlåta dom för. En av dom såg mig inte men den andra (han som gjorde det värsta) såg mig djupt i ögonen och den sekunden vi såg på varandra kändes som en evighet. Jag kände den där djupa äckel-känslan jag fick senast vi träffades och jag ville bara krypa ur skinnet på mig själv. Den gamla skammen väcktes och jag höll på att få en panikattack. Som tur var kom min pappa precis då så jag skynda mig till bilen och åkte iväg. Jag berättade inte för honom vad som hade hänt.

Jag tror Gud hade någonting med det att göra, att jag kunde sitta där i lokalen så länge men att jag bestämde mig att åka därifrån (vilket jag aldrig gjort förut) vid just den tidpunkten. Och att min far kom när han gjorde, jag hade inte klarat av att vara där en sekund till.

Nu sitter jag hemma och ser på simpsons på 6an, jag kan inte riktigt släppa obehaget av att de där männen dök upp på min heliga plats, där jag alltid kännt mig trygg..

Jag sjukanmälde mig från jobbet både idag och imorgon, jag tror knappast förkylningen har gått över tills imorgon anyways så..

Men jag har ändå en del grejjer på schemat idag, jag ska åka in till stan och ha återfallsprevention på ungdomsrådgivningen men innan hade jag tänkt hinna gå in på ungdomsmottagningen och skaffa P-piller. Jag har verkligen ingen lust att bli med barn nu. Jag har alltid trott att jag inte kunnat pga en grej mitt ex gjorde men nu börjar jag tro att det kanske bara hade med drogerna att göra, att jag aldrig blev med barn för att min kropp inte mådde bra. Jag har ingen aning, men för att vara på den säkra sidan så skaffar jag P-piller, för jag vill verkligen inte behöva göra en abort. Jag tror inte ens jag skulle klara av att göra det, även fast jag inte vill ha barn nu.

En dag absolut, då vill jag ha barn. Men inte föräns jag har ett par drogfria år på nacken, ett fast jobb med hyffsad lön och ett bra boende. Det är mina krav för att sätta ett liv till världen. Som tur är har min pojkvän samma tankar kring det.

Ikväll är det möte! Woohoo! En barndomsvän ringde mig häromdan och ställde frågor om NA, jag tror han verkligen är intresserad. Jag sa att det är möte ikväll och att jag kommer va där någon timme tidigare för att jag öppnar idag, jag hoppas han kommer.

Hoppas hoppas hoppas!