Idag hände nåt kul. Min gamla socialsekreterare ringde mig och frågade om jag hade lust att hjälpa en tjej hitta till ett NA-möte. Självklart sa jag ja! Klart hon ska få komma på ett möte. Det är inte så lätt när man precis kommit hem från behandling att ta sig dit själv.. Jag ringde upp henne och bestämde träff imorgon innan mötet. Det känns jättekul att min gamla socialsekreterare frågade just mig om jag kunde tänka mig att hjälpa till, hon känner ju mig och har följt hela min resa. Idag jobbar hon inte längre på socialtjänsten utan på ungdomsrådgivningen där jag går och har återfallsprevention, Så vi träffas fortfarande regelbundet. Hon är en fantastisk kvinna, hon har verkligen lagt ner själ och hjärta i sitt arbete med mig och hon är uppskattad för sitt arbete, inte bara med mig utan med alla som hon hjälpt. Jag hade verkligen tur som fick henne i början, sen när hon slutade så fick jag min nuvarande, och hon är helt värdelös. jaja, man kan inte alltid ha tur..

Jag har fortfarande ångest över det som hände igår.. Det gnager i mig och hugger till i magen när minnet kommer tillbaka. Jag var så jävla nojjig idag på jobbet för att nån av tjejerna från butiken skulle se mig. fyfaan.. så jävla ovärt. Önskar att jag kunde få det ogjort.