Jag skrev precis ett inlägg i en facebookgrupp som riktar sig till oss tillfrisknade beroende, jag slänger in det här också;

En aktiv vän till mig skickade en vänförfrågan till mig för ett par dagar sen. Jag fick direkt dåligt samvete för det var med mig hon började knarka så jag känner mig lixom ansvarig på nåt sätt. Sen så känns det konstigt också att jag säger upp bekantskapen med henne för att jag är drogfri nu och hon inte är det som att jag skulle va bättre än henne på nåt sätt.. Men så är det absolut inte! Jag hoppas hon förstår det...
Jag accepterade iallafall hennes förfrågan för att kunna skicka ett meddelande till henne för det gick inte att göra det annars. Jag skrev iallafall till henne att jag var osäker på om jag vill vara vän med henne här på facebook för att jag inte vill ha kontakt med de som använder droger men att jag fortfarande bryr mig om henne och vill prata med henne den dagen hon också är drogfri. För hon har kommit upp både en och två gånger i mina steg.... särskillt det 4de skuld och skam men också harmen..
Jag har en del gottgörelse att göra där...

Jag tänkte vänta och se vad hon svarar sen tar jag bort henne, jag kände bara att jag ville förklara hur jag tänker och känner istället för att bara ignorera henne. Hon är ju endå en människa och har dessutom varit en viktig människa i mitt liv!
Jag har en del andra människor som skickat förfrågningar till mig men dom har jag inte nåt dåligt samvete för att jag ignorerar dom. Kanske lite men inte så att jag känner att jag är skyldig dom en förklaring. De borde fatta att jag är drogfri när de ser min profil tycker jag och att jag därmed inte vill ha med dem att göra..
Jag vet inte är det för mycket begärt? Skitsamma. Det är mitt liv.

Har precis kommit hem från ett superfint möte. Jag fick hålla idag fast jag hade egentligen ingen lust men det gick bra.

Min sponsor gav mig ett råd idag, hon sa att jag borde ta bort den här bloggen och starta en ny.. Det kände jag inte alls för. Jag tycker om den här bloggen, jag lovade mig själv när jag skapade den att jag aldrig skulle radera något ur den, att den alltid skulle få vara ärlig och sann mot den jag är och har varit. Att ta bort den skulle för mig kännas som att jag försöker dölja något eller att jag skämms.. Det gör jag verkligen inte! Jag har massor av texter, bilder, musik och saker kvar från mitt missbruk men jag kanske inte plockar fram det och tittar på det jämt, men jag är glad att det finns där. Om jag börjar rensa bort alla spår av mitt förflutna så kommer jag tappa fotfästet och inte se hur långt jag kommit.

Bara för att man har en sponsor så behöver man inte lyssna på ALLT dom säger eller hur? Eller så gör jag fel nu men då får det vara så...

En dag kanske jag känner mig färdig med detta, men just nu vill jag ha det kvar och det är ingen bakdörr. Det är ett sätt för mig att hålla fokus på vart jag kommit ifrån och vart jag är på väg.

Kanske kommer jag till och med se tillbaka på det här inlägget en dag och se att det var en bakdörr men den dagen den sorgen. Jag kan bara leva för idag och idag känner jag såhär.

Annars då? Idag har jag träffat min kontaktperson och käkat en tidig lunch med henne. Det ger mig alltid så mycket att prata med henne för hon var verkligen med under mina värsta år i missbruket. Hon såg första hand hur jag spårade ur och hon gjorde allt för att försöka hjälpa mig. Jag är oerhört tacksam för det idag.

Nu ska jag bara sitta i min nedsläckta lägenhet och se på tv och känna lugnet..

Fred och kärlek

Godmorgon.

Jag fick sova inatt, vaknade till och med 5min innan klockan ringde.

Så otroligt skönt att känna tacksamhet direkt på morgonen, då behöver jag inte påminna mig om det.

Jag blev direkt påminnd om mitt inlägg jag skrev igår, jag skrev det också i en grupp på facebook som riktar sig till oss tillfrisknande beroende. Jag hade fått några fina kommentarer under natten och det värmer. Det känns bättre när jag förstår att andra gått igenom exakt samma sak och de har tagit sig igenom det. Det ger mig hopp.

Jag har ett lugn innom mig när det gäller min pojkvän också. Jag drömde nog om honom inatt. Allt känns mycket bättre efter att jag gick på råba igår. Jag har lixom ändrat mitt tankesätt och det gör mig faktiskt lugnare. Nu är det bara kärlek och saknad jag känner! Jag vill att han ska komma hem NUU!

Jag tänker ofta när jag ligger i sängen.. Tänk om han låg här brevid mig igen.. Tänk om vi kunde se varandra i ögonen och jag kunde klia han på ryggen och han kunde snurra mitt hår.. Åååhhh..

Den här sista tiden kommer att gå fort nu det är jag medveten om. Men just i detta nu känns det oändligt långt borta.