Det blev inga P-piller för mig idag, dom hade stängt på ungdomsmottagningen. Men jag gick på återfallspreventionen iallafall och det gick bra, fast jag kände mig inte så engagerad för att jag är sjuk..

Efteråt gjorde jag min hemläxa som jag fått av psykologen. Att gå längs storgatan ensam och gärna sitta på torget en stund och känna hur ångesten minskar. Detta kommer från att jag har en enorm rädsla att stöta på mitt ex därför undviker jag att vara på stan ensam långa stunder. Det gick bra iallafall, jag kände mig väldigt lugn hela tiden. Jag gick in på akademibokhandeln och såg en bok jag bara var tvungen att köpa! Annika Östberg - Ögonblick som förändrar livet. Jag har träffat henne en gång, det är en fantastisk kvinna! Min far har varit helt faschinerad av henne i alla år och det har smittat av sig på mig.

Efter jag köpt boken så gick jag bort till lokalen där vi har NA möten, klockan var bara runt tre och mötet börjar inte förens 19 så jag tänkte jag sitter väl där och läser boken ett par timmar. Det var väldigt skönt att sitta där på min trygga plats och koppla av med en bra bok, även fast jag är sjuk och inte mår så bra fysiskt.

Efter ett par timmar började folket trilla in och jag kände mig bara sämre och sämre, tillslut kände jag bara att nej jag fixar fan inte att va kvar. Jag såg till att killen jag delar onsdagarna med dök upp så han fick ansvaret att ta hand om kvällens möte sen ringde jag farsan som kom och hämtade mig.

Sen hände något.

När jag var på väg ut genom dörren möter jag två män som jag aldrig vill träffa igen. Båda dom här männen har gjort saker mot mig som jag aldrig kommer att kunna förlåta dom för. En av dom såg mig inte men den andra (han som gjorde det värsta) såg mig djupt i ögonen och den sekunden vi såg på varandra kändes som en evighet. Jag kände den där djupa äckel-känslan jag fick senast vi träffades och jag ville bara krypa ur skinnet på mig själv. Den gamla skammen väcktes och jag höll på att få en panikattack. Som tur var kom min pappa precis då så jag skynda mig till bilen och åkte iväg. Jag berättade inte för honom vad som hade hänt.

Jag tror Gud hade någonting med det att göra, att jag kunde sitta där i lokalen så länge men att jag bestämde mig att åka därifrån (vilket jag aldrig gjort förut) vid just den tidpunkten. Och att min far kom när han gjorde, jag hade inte klarat av att vara där en sekund till.

Nu sitter jag hemma och ser på simpsons på 6an, jag kan inte riktigt släppa obehaget av att de där männen dök upp på min heliga plats, där jag alltid kännt mig trygg..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att jag mår lite bättre idag. Jag vet inte, vill inte riktigt känna efter. Har iallafall fått prata med min man på telefon idag och det var uppskattat. Vi pratar mycket om hur det ska bli när han muckar, hur vi ska undvika att hamna i samma ...

Hej mina vänner. Nu var det ett tag sedan igen.   Jag har varit inne i en svacka. Deppar ihop totalt. På behandlingen har dom som regel att man måste ringa och sjukskriva sig varje dag som man är hemma. Jag ringde första dagen och sa att jag var ...

Först av allt måste jag bara säga tack till JP som skrev en jättefin kommentar till mig. Det värmde verkligen!   Saker och ting börjar hända med mig nu. Jag har fått en ny medicin som jag börjar må skitbra på. Den heter Venlafaxin och det är nora...

Ja nu var det ett tag sen jag skrev igen. Jag är kvar på kvinnoboendet och har börjat behandlingen. Det går väl hyffsat eftersom jag fortfarande är kvar här. Jag lyckades göra min första hela vecka på öppenvården och det känns bra. Men segt som fan. ...

Nu är jag inne på andra halvan av behandlingen och det går bra. Jag körde min lifestory igår och det har väckt väldigt mycket känslor hos mig. Särskillt mycket om mitt ex J som misshandlade och torterade mig i mer än ett år. Han är en stor del av min...