Snacka om att jag var deprimerad imorrse.. Man kanske inte kan skriva att det var morgon men det var det för mig för jag hade nyss vaknat.

Mår bättre nu iallafall. Ville bara säga det.

Hur fet får man bli?

Jag mår riktigt jävla dåligt över min kropp nu. Jag kan inte låta bli att äta fast jag känner mig som världens äckligaste.

Jag är olycklig.. Jag kan inte förneka det..

Jag känner mig inte vacker eller uppskattad längre, jag känner mig inte sedd. Min pojkvän bara sover hela tiden, igår tillbringade vi kanske 2-3 timmar tillsammans.. Men jag förstår honom. Varför är han med mig egentligen? Jag har ingenting att erbjuda honom. Jag ser inte bra ut, jag har inga schyssta grejjer, inga pengar, inget knark.. Jag kan inte ens erbjuda min kropp längre för jag ser ut som jag gör.

Jag känner mig helt värdelös. Han säger att jag inte är det men jag tror honom inte..

Jag känner mig riktigt jävla deprimerad alltså.

Och som vanligt skriver jag sanningen här, precis som det är. Jag orkar inte hålla på och försköna saker och ting. Jag skulle egentligen vilja måla upp en bild av att allt är perfekt och min pojkvän är perfekt men det kan jag inte göra. Jag vill inte att folk ska kritisera honom men det är ju sanningen.. Han är förmodligen inge bra för mig, iallafall inte i det här skicket, men jag älskar honom.

Jag fick lära mig på råba att jag måste vara i nuet och inte sträva efter nånting "där framme" dvs en framtid jag inte kan påverka just nu. Men jag gör det ändå.. Jag lever i en drömvärld och jag orkar inte se på verkligheten.

"Många bygger luftslott men bara pundarna flyttar in".

Jag är trött på att sitta här i en svart lägenhetet medans han sover. Jag blir ju för fan förvirrad. Men samtidigt är jag för deprimerad för att gå ut och göra nånting. Jag är rädd att ifall jag går iväg så kommer han inte va kvar när jag kommer hem. Hur sjukt är det?

Jag måste vara sinnesjuk alltså.. Jag mår så jävla dåligt... Hjälp mig...