usch.. jag får ångest när jag sitter och läser min blogg. Just för att jag är så jävla ärlig..

Jag skämms för mig själv, men jag har lovat mig själv att fortsätta skriva och fortsätta va ärlig. Jag kan inte ta tillbaka det.

Jag sitter och funderar på hur mycket värre mitt liv kan bli.. Kan det bli värre? Situationen är ohållbar det vet jag. Vi kan inte sitta här och gömma oss i lägenheten hur länge som helst. Förr eller senare måste jag åka på nått möte och då kliver han på igen. Det är en mardröm att hela tiden vara orolig, att hela tiden undra om det är vår sista dag tillsammans..

Jag sitter också och funderar på hur det skulle bli om jag klev på igen. Vad skulle hända? Hur skulle jag berätta för alla? Jag funderar på hur jag skulle skriva det här i bloggen, och om jag skulle skriva det här för det är ganska många som vet vem jag är. Det skulle bli svårt att ljuga..

Jag drömmer om droger varje natt. Drömmer om att få slå i mig doll. Fantiserar om det när jag är vaken..

Hur länge kommer det att hålla? Hur länge kommer jag att va drogfri?

Det jag känner när jag läser min egen blogg är "Bestäm dig! Kliv på eller skit i det sluta tjata!!" är det så ni känner också?