Så fort han klev upp ur sängen fick jag ångest. Han for in till stan nu och skulle träffa nå folk = ta droger.

Jag hade ju för ett par veckor sedan en regel att han inte fick komma hem när han hade tagit nåt och då försvann han istället flera dagar i rad och stängde av telefonen. Jag har släppt på det nu, jag tycker det är skönare att veta vart han är, att han är hemma, även fast han är påverkad. Han knarkar dessutom inte lika ofta nu, eller så inbillar jag mig bara.

Det känns naturligtvis inte bra att jag har sagt att det är ok att knarka, egentligen har jag inte sagt det men i och med att jag låter han komma hem och inte skäller på honom så blir det ju så, som om jag tyckte att det var ok.

Men alternativet är att han försvinner och då har jag det hellre såhär.

Jag blir som påverkad själv på nåt vis när han kommer hem och har tagit sub. Jag känner mig som att jag har tagit själv och jag inbillar mig att det smittar via salivet när vi kysser varandra. Att lite av suben i hans system förs över till mig när våra läppar möts. Hur sjukt är inte det? Men det känns så.

Jag håller mig på mattan iallafall. Jag har INTE tagit återfall. Jag tänker inte göra det heller. Jag hade ju som sagt bestämt mig för att kliva på för ett par veckor sedan men jag gjorde det aldrig, och nu har jag bestämt mig för att fortsätta vara drogfri även fast det är svårt. Jag gör ingen nytta påtänd, jag hjälper ingen om jag börjar igen.

Men en liten bit av mig försvinner ut genom dörren med honom. Mitt hjärta går sönder en liten bit till varje gång han knarkar. Jag förstår nu hur det är att vara anhörig, det gjorde jag absolut inte förut.

Han sa till mig häromdagen när han hade tagit sist att han längtade tills han skulle få komma in på behandlingen och det var oerhört skönt att höra. Han är orolig för det här med dyslexin men jag har sagt att han är nog inte den enda som har gått där med dyslexi, och att han kommer säkert få hjälp med det.

Jag vet inte hur mycket längre jag kan leva såhär, jag har satsat allt känslomässigt och energimässigt på att han ska in i behandlingen nu. Blir det inte så så vet jag inte vad jag gör, jag vet inte hur jag skulle kunna klara det.

Jag vågar inte ens tänka tanken på att det. Det här måste funka nu, det måste bara det.

Jag brukar inte ha mer än 10 besökare per dag i bloggen men igår hade jag 51 st! Och idag 18 so far..

Jag blev glad naturligtvis, det känns skitkul!

 Inatt har jag sovit bra, men det har inte min pojkvän. Han har varit vaken hela natten alltså, vilket har gjort att jag vaknat flera gånger och undrat vart han har varit men jag somnar alltid om på en gång när jag ser honom i soffan.

Känner mig lite dum när jag sover sådär och han är vaken och mår dåligt för att han inte kan sova..

Idag ska jag iallafall åka till min familj och äta middag. Mina föräldrar jobbar på julafton så vi skulle träffas idag istället. Imorgon ska jag vara hos mormor.

Jag har alltid varit med på jul trots mitt missbruk, men jag har inte stannat länge. Jag är med när julklapparna öppnas och så fort det är färdigt så sticker jag. Jag brukar alltid få en slant av nån släkting och då blir det brottom att åka och handla eftersom jag oftast vart utan pengar flera dagar innan jul.

Julafton har alltid varit den största festhögtiden för mig, jag tror att det kan ha just med pengarna att göra. Sedan jag var 14 år så har jag haft som tradition att knarka utav bara faan på jul. Men iår blir det annorlunda. Det blir min första helt nyktra och drogfria jul och det blir nog bra det med, fast det känns lite ovant. Man måste ju skapa nya traditioner inte sant?

Nyår är inget särskillt för mig, det var mer när man var yngre som man skulle på nån fet hemmafest o sådär men det var längesen jag slutade med det. Fast för två år sedan var jag på en jävligt rolig fest på nyår, det fanns grymt mycket droger, nya roliga nätdroger och vi hade så sjukt roligt! Det saknar jag lite grann..

Förra året var det bara jag och min pojkvän, fast det var rätt nice det med.

Iår blir det nog lugnt, jag vet inte om jag skulle palla med nåt särskillt ändå. Det skulle nog göra mig drogsugen. Bättre att sitta hemma och låtsas som att det är vilken dag som helst.. Tråkigt kanske men det är nog bättre.