Good day to you sir,

vilken trevlig överrasking när jag vaknade. Jag frågade en vän igår om hon kunde hjälpa mig med en header till bloggen och när jag klev upp så var hon färdig! Visst blev det snyggt? Sjukt nöjd är jag!

Jag hade även fått en kommentar om en tjej som ville veta vad jag hette på bilddagboken och jag var lite osäker så då gick jag in på den igen för att kolla och fastnade som vanligt. När jag satt och klickade bland bilderna så tänkte jag "shit det här är som en drog, jag får inte nog fast jag inte vill ha nå mer" och då stängde jag ner direkt. Lite duktig är jag..

Jag hoppas kommentaren kom fram iallafall jag var lite distraherad när jag skrev så jag vet inte om de vart riktigt gjort, hojta till annars.

Vad tror ni hände igår? You guessed it! Min pojkvän tog sub naturligtvis.. Han kom hem och började städa i köket och sen satte vi oss och pratade och han förklarade för mig att han känner sig som en människa när han knarkar, att han kan prata, göra saker etc.. "Har inte du märkt det gumman?" Öh vafan svarar man.. Jag vill inte säga ja för att lixom säga att det är ok att han gör så men jag vill inte säga nej heller för det ligger en sanning i det..

Jag kan absolut förstå vad han menar.. Vafan jag är ju en knarkare själv, drogfri iofs men jag har knarkat längre än jag varit drogfri så det sitter kvar i mig med..

Jag förstår att han känner att han inte är mänsklig utan drogerna, att han inte kan göra nånting. Ingen ork, ingen lust.

Men det blir bättre.. Man kan inte bara bli drogfri utan att ha ett hyffsat värdigt liv med bra folk runtomkring, ett ställe att gå till på dagarna osv. Man kan inte bara sitta hemma och va drogfri ett par dagar och tro att man ska må bra!

Vi stog på balkongen och pratade igår och det slog mig att vi varit tillsammans i 2 år nu vid årsskiftet och att jag har snart varit drogfri 1 år! (1 februari) Båda två kunde inte säga annat än "det är helt sjukt".

Och jag minns.. jag minns den där sista dagen på droger... Jag minns den sista suben och sköt i mig, jag kan om jag anstränger mig låtsas att jag minns hur det kändes. Jag hade avtändning på god knows what jag gick på så mycket och jag tog 3ggr så mycket sub som jag brukar den dagen för att jag var så jävla dålig. Jag bara spydde hela jävla dagen.

Det är skönt att slippa, det måste jag säga.

För ett par veckor sedan var jag helt beredd att kliva på igen, det kanske ni minns ni som läst ett tag? Men jag tror att jag har kommit ifrån det lite nu. Jag vet att ingenting blir bättre av det, vårat förhållande kommer inte att hålla för evigt bara för att jag börjar knarka igen, det funkar helt enkelt inte så. Men sugen blir jag, det ska gudarna veta att jag blir när han tar något. Konstigt vore det väl annars?